In praise of…… walking

Hellu! Ni som följt mig ett tag vet att jag älskar att gå, powerwalka eller gå på en hike. Jag tänkte därför ägna denna bloggpost helt åt gåendet.

Få saker förenar oss alla såsom att gå tillsammans, sida vid sida. Genom hela livet går vi, för att transportera eller manifesta oss. Jag har precis läst ännu en bok om varför vi bör gå och hur det påverkar oss. Något som jag vill fokusera på nu är inaktivitet och framförallt utifrån ett folkhälsoperspektiv. Jag kommer därför läsa en kurs på universitetet i vår om Folkhälsa och demokrati.

För det som vi måste diskutera är hur vi skall få folk att röra på sig, och då menar jag inte att vi skall tvinga in våra nära och kära på gymmet. Om du vill träna på ett gym, topp men det är inte där skillnaden görs. Faktiskt. Det är hur mycket eller lite du rör på dig varje dag. Inaktivitet är ett faktum och något vi måste ta på allvar. Många pratar om att skärmtiden är ett hot men jag tror att det är större än så.

I Europa är vi ändå ganska duktiga på att ta promenader i våra städer, men då städerna blir tätare och tätare så kan det kännas besvärligt att ta sig ut.  Om man känner sig otrygg så kanske man inte vill gå ut efter jobbet därför behöver vi befolka gator och parker så att fler blir motiverade. Våra städer bör också planeras så att vi får tillgång till dem. Folkhälsa är ett ju faktiskt en samhällsfråga, på alla nivåer. Det finns jättemycket forskning på vad ökad fysisk aktivitet sparar i skattepengar och visst är det tråkigt att vi måste uppvakta politiker med ekonomiska beräkningar.

Varför går vi då och varför är det viktigt? Jo, vi reste oss upp för att frigöra armar och händer så att vi kunde försvara oss och skaffa föda. Gående gav oss också en överlägsenhet genom att vi kunde träna upp synen och se längre och det gjorde oss mycket mer framgångsrika än andra primater. Vi kunde äta bättre och våra hjärnor växte.

Vad har detta att göra med den moderna människan? Jo, som vi lever idag så behöver vi inte gå för att förflytta oss, skaffa föda eller rymma från fienden (jo kanske 🙂 ) Då vår kropp är anpassad efter denna typ av rörelse, vad händer när vi inte rör oss?

Förutom att våra muskler krymper ihop om vi inte utsätter dem för något motstånd så påverkar det också vårt skelett. Även det som bär oss mår och fungerar bäst vid rörelse. Vår hjärna och vår syn påverkas också. Eftersom jag förenklar det mesta på bloggen och inte vill claima den att vara något annat än mina tankar så går jag inte in på alla hormoner eller organ som också älskar att du rör på dig (tarmar osv)(de som inte går fiser mer högljutt, känt Lystrandskt ordspråk).

Om du är helt oberörd nu och inte bryr dig om de lyckokänslor som endorfiner ger, tänk ljus och luft!!! Det är faktiskt stor skillnad på dem som går på ett löpband och de som går utomhus. Det finns också många studier på detta. Visst är att ta löprunda på bandet bättre än inget, men bäst är att vara ute!

Jag trodde att jag, likt en larv, skulle förvandlas till en fjäril aka löpare. Jag har anmält mig till 3 Göteborgsvarv. Min kille och flera i vår familj springer ofta och länge. Men jag blev aldrig någon fjärilslöpare. Jag blev en promenixare. Det är en otrolig frihet och du behöver ingen utrustning. Det är väldigt svårt att skada sig och du kan lyssna på en bok, podcast, musik eller ljudet av stad/natur (ditt val). Du kan socialisera och det är gratis! Gamla och unga, alla kan gå,.Om du dessutom får upp farten lite så hjärtat får jobba så får du ännu fler fördelar med ett starkare hjärta och förbränningen ökar. Jag går och jag går mycket, mellan 8-10 km varje dag. Tillsammans med daglig yoga är detta den ”enda” motionen och jag mår sååååå bra. De fungerar mycket bra ihop. Även fastan. Allt passar ihop! 🙂 Mina fyra hörnstenar. Gå, yoga, fasta och sov.

Jag har inte ens tagit upp de mentala vinsterna! Studier har gjorts på deprimerade personer och personer med utbrändhetssymtom. I och med att stresshormonet kortisol svarar bra på fysisk aktivitet och att just promenader inte se som ett så stort ”ingrepp” i vardagen så såg man att det var mycket lättare att få dessa grupper att ta en kort promenad lite då och då.

Slutligen, sömnen, ja du gissade rätt. Personer som går  sover bättre. De har lättare att somna och har högre sömnkvalité än de som inte tar promenader. Framförallt om man också klarar av att ta en promenad när det är ljust ute.

Ja, jag kan länka till forskningen som jag hänvisar till men jag tror du inte orkar läsa den. Det tar dessutom för mycket tid för mig att lägga med länkar. Jag kan däremot rekommendera boken ”In praise of walking” skriven av Shane O´Mara. Han tar upp mycket av forskningen jag nämner här. Jag förenklar och kategoriserar men detta är min blogg och jag gör vad jag vill 🙂 Det jag skriver här skall endast ses som en inspiration och en tanke, inte som fakta eller vetenskap. Jag säljer ingenting. Jag ger dig mina tankar och min tid. Okey då, min morgondag också dåra. <3

Ta vara på dig, och ge promenaden en chans! Lägg handen på ditt hjärta nu och känn hur det pumpar, för dig. Varje slag, för dig.

Kram <3

Fortsätt läsa ”In praise of…… walking”

Please follow and like us:

Vårt behov av snabba resultat

Happy fredag igen och ny bloggpost! Nu har verkligen arbetshösten satt igång och man dammar av sina ullkoftor igen. Kläd-och färgmässigt är detta min favoritdel av året. Dessutom är det helt ok att bädda ner i soffan och vika en dag åt en serie utan att få dåligt samvete. Löööööv it!

Igår var jag hos frissan och det tog 3 timmar. Jag har haft samma frisör sedan 1995!!! Det är ganska läskigt men intressant är ju att hon kan mitt hår bättre än någon annan. Hon har följt mig genom graviditet och amning tex då jag tappade mycket hår. Hon har också följt mig genom stress och deppighet. Hon ser på mitt hår hur jag mår. Hennes kommentarer om mitt hår nu betyder därför mycket. Hon konstaterade att jag aldrig haft så bra kvalitet på håret som nu. Det är hysteriskt tjockt med mycket nya hår. Inga gråa hår, utan fortfarande röda strån som växer ut. För en 52 årig kvinna är detta såklart fantastiskt att höra.
-Vad du än håller på med, säger frisören, fortsätt med det. 

När vi på vår semester i USA hikade vi ibland i 7-8 timmar på hög höjd, då gjorde jag det ofta på fastande mage. Jag kände mig stark och orkade så mycket mer än för 3 år sedan. Min kille säger –Vad du än håller på med (fasta+yoga+pw), fortsätt med det.

Det jag håller på med, är, väldigt lite, men jag gör det varje dag. Det jag ”gör” och har ”gjort” i precis 2 år nu är ett sätt att leva. I mångas ögon kan det kanske se ut som jag fått snabba ”resultat”. Men inget som är snabbt ”gjort” ger en hållbar förändring.

Vi lever i en värld som knarkar snabb feedback och snabba ”resultat”. Vi kräver den typen av uppmärksamhet. Vi är uppkopplade, anslutna och anträffbara dygnet runt. Om vi inte får omedelbar uppmärksamhet så äter det liksom upp oss. Vi känner oss inte sedda. Vi överför också detta på annat i livet. Om man går på en diet eller lägger några timmar på gymmet så tröttnar vi om vi inte får snabba resultat.

Det är inte gymbesöket 1 ggr i veckan eller att du hoppar bullen på söndagsfikat som kommer att skapa en långsiktig förändring, om du skall vara krass. Det är kontinuiteten i det du gör som skapar en livsstil. Summan av små förändringar varje dag, varje vecka och varje månad hela året. Då skapar du utrymme för en bulle på söndag. ”Folk” kommer inte att se dina små förändringar direkt och det kan vara jobbigt, det kan göra att man tappar lusten och därför kan det vara bra att berätta om det istället eller gå samman med en vän, eller skaffa en rådgivare (coach) som stöttar och stämmer av.

Mycket forskning har gjorts på förändringsarbete och vanor kopplade till hälsa och livsstil, att ha någon att bolla med eller tex ta en promenad med kan avgöra hurvida man lyckas eller ej. Vi är beroende av feedback och bekräftelse. Vi vill vara en del av sammanhang. Det är upp till dig att bestämma vilken typ av feedback som du behöver för att skapa en förändring. OM du nu känner att du ”behöver” det. Var inte rädd för att be om hjälp.

Jag läser just nu en otroligt intressant bok av Svend Brinkmann som heter ”Våga Missa”. Det handlar om att gå från FOMO till JOMO. Det vill säga att gå från ”fear of missing out” till ”joy of missing out”. Otroligt bra! För min egen del så kanske det är åldern, jag vet inte, men att vara med på allt och alla möjliga situationer känns inte så viktigt längre och det sker också med en kostnad. Om jag festar en lördag tex, så tar det 3 dagar att hämta mig igen. Mitt sociala jobb gör att jag är ganska så introvert på kvällar och helger, något som jag också delar med min kille, vilket är tur. Jag behöver helt enkelt stänga av vissa flöden och vara i min egen värld mer och mer. Det är därför yogan är så fantastisk. Min tid på mattan, med mig själv, där jag är just då, känns helt magiskt och jag är så tacksam för att jag hittat dit.

Sicket flum!! Tänker du kanske nu?? Ja, men vi behöver flum. Vi kan inte vara strateger, projektledare och kontrollfreaks hela dagarna. Det funkar inte. För mig, som ÄR ett kontrollfreak är det extra viktigt att få flumma ut också. Det handlar såklart om identitet också. Det har vi pratat om tidigare. Vem är jag? Vem vill jag vara? Är jag en person som yogar 5-6 dagar i veckan? Eller är jag en person som springer varje morgon? Nej, just det 🙂 Meeehn det hjälper dig att stå till svars inför dig själv. När du argumenterar med dig själv om att gå på en aw med kollegor istället för ett pass på gymmet? Vem är du?

Kontrollfreaket Camilla erkänner härmed att jag är ganska flummig och det har ni säkert märkt med bloggen. Jag är en ganska rörig person, tankemässigt. Det ena ger den andra och nya trådar uppstår.

Men som min kille och min frisör konstaterar, -vad du än gör, fortsätt med det. Så det är vad jag gör. Jag fortsätter. Jag tar hand om min kropp, mitt hjärta och min hjärna. Jag vill bli gammal och jag vill ha ett värdigt liv. Jag vill göra allt jag kan för att min kropp och min själ skall fortsätta göra det den gör. Varje dag, varje vecka och varje månad.

Var rädd om dig. Kram Fortsätt läsa ”Vårt behov av snabba resultat”

Please follow and like us:

10-i-topp? På begäran!

Hej vänner, som ni vet så läser jag typ alla böcker och tidningar som handlar om mat, nutrition och hälsa. Framförallt nu när jag pluggat färdigt kan jag riktigt grotta in mig allt ”populär-vetenskapligt” och det mesta måste man ändå se som något annat än vetenskap. Jag läser inte bara det som sas bekräftar mina egna åsikter utan även det som ibland t om kan vara lite provocerande eller ett parallellt spår. Detta med mat och hälsa är så svårt och vi vet så lite! Om någon får dig att tro att det är lätt, lite inte på dem!

Så om du gillar Food Pharmacy eller ”Hälsorevolutionen” så är det helt ok, men det handlar ju om några få människors livsstil som de delar med sig av. Det är inte några ”sanningar” som levereras utan skall på sin höjd tjäna som någon form av inspiration. Precis som det jag skriver. Vad vet jag? Jag har ju hittat ett sätt att leva som passar mig och det enda kan göra är att berätta om vad som funkat för mig.

Så på begäran och som ett svar på önskemål från läsare kommer här en Camillas tio-i-topp över saker som får mig att må bra! För er som läser Elle Balans, kan detta tjäna som en påminnelse. De hade nästan exakt min lista över ”saker man man göra för att få balans” 🙂 Jag lägger också med länkar till de ev produkter som jag använder. (OBS! Ingen sponsring)

  1. Min fasta! Efter snart 2 år så fastar jag fortfarande och kommer aldrig att sluta med detta! När t om Sigge Eklund har börjat med fasta för att han ”tycker att det känns skönt att vara ren” ja då fattar ni? Hahahaha.. 20 timmar ren fasta (bara svart kaffe, te och vatten) sedan festa i 4 timmar. Varje dag.
  2. Red light therapy! Har man börjat med rödljus terapi så finns det ingen väg till tillbaka! Det finns så mycket evidens bakom detta så jag kan inte ens börja beskriva allt bra. Jag har köpt den minsta ”Go” som endast har en frekvens, drömmen är att uppgradera. Läs mer om Joovv Vi är båda helt hooked hemma och förutom att man blir lugn så bidrar ljuset till cellförnyelse.
  3. Yoga! Ja, jag vet! Jag har fallit för yoga. Kanske är det min ålder? Men kombinationen av att få vara med sig själv och träna styrka och flexibilitet är helt otrolig. Jag önskar bara att jag hittat ”den” tidigare. Man kan också praktisera lika bra hemma som en studio/gym. Och det är det bästa. Finns en massa bra kanaler på Youtube. Själv älskar jag Yoga with Adriene 
  4. Meditation! Är ett måste, varje dag. Jag har en app som jag älskar och där jag är medlem. Man får kurser och talks. Man får guidade övningar och bra sömnövningar.  De har en grym sida och podcast också. Kolla här
  5. Promenader! Gratis och ett perfekt sätt att ta sig runt på. Kombinera gärna detta med podcasts eller ljudböcker så får du max ut av dina promisar. Om du är ute i naturen så ta av dig lurarna och lyssna på naturen. Krama ett träd 🙂
  6. Skala ner! Det finns så mycket man skala ner på. Hur många måsten har du varje dag? Hur många punkter på en dag bestämmer du över själv? Hur mycket mat har du kylen/frysen? Hur fulla är dina skåp? Ta tag i en av punkterna per månad och verkligen se över alla Taco-såser i kylen eller paprikapulver i skafferiet. Barnens urvuxna cykelhjälmar eller en ljusstake som du vann på en julbasar 1983 kan du faktisk skänka bort eller sälja. Då är du också snäll mot andra och planeten. Släng ingenting!! Vi skall inte reducera resurser till skräp, då blir det skräp. Och tänk på att ”one womans trash is another womans treasure”.
  7. Ät grönt! Frossa i grönsaker, frukt och bär men gör inte juice av dem, då tar du bort det göttigaste!! Gör gärna smoothies istället om du har svårt att äta dem. Ja, visst finns det socker i frukt och bär men det finns också mycket näring så balansera dem lite och ät inte bara jordgubbar utan ät lite olika (även om jag just nu består av 97% jordgubbar 🙂 ) Handla i säsong och var inte rädd för frysta, de är nästan lika bra som färska!
  8. Sov gott! Kanske borde sömnen hamna högre men om jag sköter allting enligt ovan så sover jag gott. Det var därför sömn hamnade här. Respektera din kropp och ge den sömn och vila. Det finns väldigt mycket forskning kring sömn och vad sömnbrist kan bidra till. Det är dessutom lätt att hamna i en ond cirkel och man känner stress inför den stundande sänggåendet. Då är det ett bra hjälpmedel att göra en rutin eller tom ritual kring sömnen, att förbereda kroppen på sömn. Hjärnan älskar rutiner och ritualer, utnyttja det.
  9. Oxitocinera mera! Må-bra hormonet oxitocin utsöndras vid beröring och gör att vi känner oss tryggare och lugnare. Våga därför ta i dina medmänniskor mer, valfritt husdjur funkar också bra. Förr trodde man att detta hormon endast fanns hos mödrar för att skydda barnen men nu finns det mycket forskning på hur detta bland annat kan skapa lugnare skol- och arbetsmiljö. Även här har ett nobelpris delats ut (1955 till   Vincent du Vigneaud).
  10. Var tacksam. Jag vet att det är svårt, jag själv svårt vissa dagar att känna mig tacksam och det är inte heller meningen att man skall gå omkring och känna tacksamhet hela dagarna. Men kanske en stund innan du går och lägger dig? Eller i ett ögonblock, när du äter en härlig bakelse? Tänk, åhhh tänk att jag får njuta av detta idag! Enkla saker. Eller skriv ner dem (om du är lite hard core). Det kan då vara fint att återbesöka när livet känns hårt och jobbigt för det gör det. Livet är tufft och gör ont. I hear you. Men livet är livet. Det är det vi har. Sedan har vi det inte mer.

Ok, kära ni, sicken lång text! Hemskt ledsen men eftersom jag inte skrivit på ett tag så tänkte jag att jag öser på lite 🙂 Snart är det midsommar! Ta vara på dig. Och njut av allt gott, vänner och mat! Puss

Fortsätt läsa ”10-i-topp? På begäran!”

Please follow and like us:

Välkommen 2019 och förlåt

Välkommen 2019! Detta kommer att bli ett bra år, jag känner det på mig. Hoppas att du känner dig riktigt utvilad och är redo att kavla upp ärmarna? Jag måste börja med att be om ursäkt för min tystnad här på bloggen. Jag vet att jag lovade både det ena och det andra men jul och nyår var väldigt intensiva för mig så jag behövde lite radioskugga helt enkelt. Det är vad julledighet gör med mig. Jag läste dock väldigt mycket så nu blir det fart här i bloggen. Komejenn kära vänner! Nu kör vi!

Hoppas att du njutit ordentligt av mat och dryck och att du inte har för många nyårslöften som måste efterlevas? Det är ju annars så vi funkar, efter att vi känner att vi kanske ätit och druckit för mycket under jul så kommer 1 januari med en smäll (fast helst inte fyrverkerier). Förutom att det är helt naturligt att vi vill ta tag i våra våra liv, omstart, varje måndag eller varje 1 januari så kan det faktiskt också vara lättare rent mentalt med nystart och oskrivna blanka blad.

Jag har ju som sagt plöjt igenom en hel del böcker denna jul, mest för att du skall slippa 🙂 En av böckerna är ”Atomic Habits” av James Clear, handlar om hur man lyckas (eller misslyckas) med nya vanor. Att vi måste börja på en väldig liten men konkret nivå och INTE, ”nu skall jag bli hälsosam och slänga ut alla dåliga vanor för en gångs skull”. Det funkar inte. Jag har också läst ”Slutbantat” av Erik Hemmingsson samt ”Välj Hälsa!” av Stig Bengmark. Hur gärna jag än vill så tänker jag inte recensera böckerna, detta är inte en bokblogg, och jag kanske inte helt ställer mig bakom dessa böcker. Men de tjänar bra som perspektiv-vidgare. Dvs jag älskar att läsa runt de slutsatser som jag själv kommit fram för att se om det finns mer att utforska.

Och slutsatser är lite farliga när vi pratar om hälsa och människor. Det finns så många rätt och fel. När jag pratar om slutsatser så handlar det främst om hur vi ser på oss själva och vad vi påverka. Någonting man bör ha i åtanke när man snöar in på något. Det är lätt att man sväljer allt med hull och hår men det finns inga helhetslösningar och det finns inga genvägar.

Den bok som ändå gav mig mest var boken om vanor (atomic habits) och hur de uppstår och det är detta jag tänkte dela med mig av ifall du känner dig lite extra peppad såhär i början av året.

Att inte blanda ihop vanor med målsättningar tycker jag är en bra början dvs  att vanan är det som du skall fokusera på, det är vägen till att uppnå ditt mål, därför behöver du vara väldigt konkret. Låt oss börja från början.

Hur hamnade du här? Hur ser ditt liv ut? Jag tycker att det är viktigt att man först reflekterar över vad som gjort att du hamnat här? Och varför vill du eller behöver du ändra dina vanor? Jag har ju tidigare skrivit om att ställa sig frågan ”varför” hela tiden och om vi först backar lite så att ditt ”varför” blir rätt? Varför vill du ändra dina vanor, det vet du kanske inte förrän du ser tillbaka på hur du hamnade här?

Det är viktigt att skriva ner saker så börja med att skaffa en ny anteckningsbok och skriv ner dina egna reflektioner kring dig. Är det din vikt? Är det din hud eller dina ständiga mood-swings? Vad är det det som gör att du inte känner dig nöjd med dig själv? Är du trött? Eller är du nöjd? Kanske borde du vara det? Här är det inte lätt att vara snäll, men försök. Jämför dig inte med andra, utgå från din egna röst. Skriv ner detta. Jobba sedan med de små små sakerna. Börja inte springa på gymmet OCH skära ner på ciggen samtidigt. Ta inte bort allt socker direkt. Säg inte upp dig och skilj dig inte!! 🙂 Ja, du ser. Om man lägger förändringar framför sig så är de ganska stora. Du skulle väl inte skilja dig från din partner direkt, den 1 januari liksom om du inte först tagit små steg innan för att uppnå en förändring? Tänk på en stenhuggare som  hamrar på en stort stenblock, hen hamrar 99 gånger och den 100 gången så klyvs stenen. Det är ju inte det 100 slaget som klyver stegen, utan alla de  99 slagen innan.

När jag ändrade mina vanor, sommaren 2017, så var det ingen som såg någon skillnad förrän i slutet av augusti, när jag gått ner 5 kg. Allt arbete jag lagt ner skedde alltså inte över en natt utan det tog sin tid. Alla processer som funkar måste få ta sin tid och man behöver testa sig fram och testa igen. Våra omedelbara krav på snabba resultat och bekräftelse är vår största fiende (förutom oss själva då). Det är ju därför alla bantningsmetoder funkar i början men att återfallsstatistiken är väldigt tydlig. Det slutar som bäst med att man gått upp sina kilon igen. Men ofta med en skadad ämnesomsättning som följd. Nu pratar jag om viktminskning för att det är enklast att exemplifiera. Men det är såklart applicerbart på vilken förändring som helst.

Vad gäller det andra två böckerna så kunde jag skrivit ”Slutbantat” själv, den är ganska lättläst och ingen stor omvälvande ny forskning direkt. Välj hälsa var lite av en besvikelse där jag tycker att Stig lyfte fram sig själv och sin egna produkt, synbiotika, lite väl mycket. Synbiotika är en blandning av probiotika (god bakterier i tarmen) och prebiotika (fibrer som funkar som mat för de goda bakterierna). Han hade dock ett kapitel om fasta som jag tycker var fint och läsvärt.

Oj, nu blev det ett långt inlägg ändå, fast jag tänkte att jag att jag skulle starta lite soft 2019. Men jag bara lovar och lovar. Men nu kör vi! Var snäll mot dig själv nu så hörs vi snart igen, för nu är jag grymt taggad! Ledighet gör mig lat, nämligen. Kyss och kram!

Fortsätt läsa ”Välkommen 2019 och förlåt”

Please follow and like us:

Fantastiska kroppar!

Så, med anledning av säsongstart för ”Biggerst loser VIP” och ”Kroppphets” så kände jag att jag behövde göra ett inlägg om våra fantastiska kroppar. Jag tyckte om Mia Skäringes program om kropphets, jag tyckte bara att hon kanske själv bet sig lite i svansen när hon kom farligt nära att själv göra kropparna till de objekt som hon var ”trött på”. Slutsats, alla kroppar duger precis som de är och då behöver man inte ständigt visa upp ”vanliga” kroppar. Vi fattar liksom poängen ändå. Det blir lite väl övertydligt. Meeeehn med det sagt, jag tyckte annars att hon gjorde en personlig ansats.

Och visst duger alla kroppar, all slags färg, alla åldrar och alla slags kön!! Jag älskar att vi också har fått en mycket större variation och representation i reklam och annan media, även om det är en lång väg kvar.

Det råder en slags hälsorevolution och jag fattar att många är trötta på att höra om hur man skall leva och vad man skall äta. Jag förstår också att man suckar och känner att ”det kommer ju nya rön hela tiden”, men så är det faktiskt inte. Det är klick- och mediaindustrin som vill få oss att tro att det finns nya fix för ett perfekt liv och de är också bra på att se till att DU inte känner att du har ett perfekt liv eller lever fullt ut. Och visst kommer det ny forskning men inte i den omfattning eller i det tempo som vi tror. Om man läser Nordiska Näringsrekommendationerna här t ex så skriv dessa om typ var 10 år och om du läser på Livsmedelsverkets sida här så kan du chilla lite.

Kroppen är fantastisk och vi borde vara tacksamma och ödmjuka inför det arbete den gör hela tiden för att hålla oss friska. Du har möjlighet att styra ganska mycket av din hälsa via din val. Hur mår du? Vill du jobba med kroppen eller mot kroppen? Vi har fått ett antal kort att spela med när vi föds och en del av dem kan vi skylla på våra föräldrar (eller förlåt, gener) 🙂  men det är ju inte bara gener utan även den miljö du föds in i och växer upp i som skapar förutsättningarna senare i livet. Vad vi har runt oss och vilka val vår omgivning gör påverkar oss även senare i livet.

Vad är då en hälsosam kropp? Självklart tycker jag att man skall älska sin kropp sålänge man mår bra i den kropp man har. Om man börjar få ont eller olika symtom så kan det vara läge att de över sina val. Detta gäller såväl ”smala” som ”tjocka” och alla däremellan. Det finns inget som säger att en smal kropp är mer hälsosam än en fylligare kropp men ren fetma innebär risker. Man kan vara smal och fet samtidigt, en s.k pommesfrittesfigur. Man måste se till kroppskomposition, andelen muskler och fett. Att ha några kilo för mycket kan vara bra men ”hull” och ”fetma” är olika skalor och fetma är inte hälsosamt. Det finns många konsekvenser av fetma. Så även om vi skall älska och bejaka våra kroppar hur de än ser ut så kan det bli tufft för kroppen att bära för tungt lass och svårt de för inre organen att utföra sitt jobb.

Och vi åldras, och kroppen blir äldre (förhoppningsvis). Men ålder är ingen diagnos som behöver fixas, däremot  kan vi behöva ändra vår kost och hur vi är aktiva när kroppen åldras då den har andra behov. Här är det också skillnader på män och kvinnor (ja, jag vet).  Det är skillnad på manligt och kvinnligt hormon och våra hormoner är kommunikatörer mellan våra celler, så ja, det finns skillnader. Nuff said.

Så vad handlar min text om egentligen? Jo, jag älskar min kropp och är oerhört tacksam över dess styrka och kämparglöd! Jag vill att du skall vara snäll emot och ta hand om dig och din fantastiska kropp. Alla kroppar är inte vackra och vissa är vackrare än andra men det spelar ingen roll. Vad som är vackert skiljer sig genom sekel och kulturer så det kan vi bara lägga ner direkt: Däremot kan kroppar med för mycket eller för lite fett på kroppen behöva göra andra val, så att hjärtat och hjärnan får vara med oss så länge och värdigt som möjligt. Att röra på sig, men inte för mycket. Att vila och sova gott. Att äta balanserat och för ge näring till kroppen. Det är inte rocket science direkt men det kan vara så enkelt.

Så visst kan man tjafsa om BMIs vara eller icke vara, eller om hälsorevolution och kroppshets. I slutändan måste det vara upp till var och en att bestämma och känna efter hur hen mår. Inte i en instagramspegel utan fysiskt och mentalt. Och det är inget ”fel” i att vilja vara fin. Det är inte ”fel” att medge för sig själv och/eller andra att man vill känna sig attraktiv. Vad det innebär för dig, däremot är det som är viktigast. Därför är det viktigt att olika kroppar, färger och kön syns i media. För vi påverkas av det vi ser, jag fattar det. Jag är inget undantag. Men eftersom jag aldrig under min egen uppväxt fick se flickor som såg ut som jag, så fick jag liksom hitta min egna bild (also known as ”personlighet”) Det var så man sa då, hon har en fin ”personlighet” 😀 . Jag var smal, tanig och rödhårig. Det var inte lätt på 70-80-talet. Men å andra sidan så fanns inte ”the internet” och jag förstår hur tufft det måste vara att vara ung nu. Framförallt som tjej. Därför är det viktigare än någonsin att prata om hur vi mår, egentligen. Inte bara i denna kropp utan framförallt i denna själ. Och de båda funkar inte utan varandra. Så ta vara på dig, hela dig.

Do U. <3 kram

Fortsätt läsa ”Fantastiska kroppar!”

Please follow and like us:

Återupptäckten av naveln och andra vinster

Min kropp har burit ett barn och fött fram det. Jag är otroligt glad över det. Men sedan 90-talet har jag alltså inte sett min navel utan den har liksom legat dold under några ”love handles” om man nu kan ha dem på magen …också… eller är det bara på höfterna?

Kroppen är magisk, den är så fantastisk att jag ibland gråter av allt den kan göra och gör för att vi skall leva. Jag pluggar ju för fullt nu och just nu läser vi om matsmältningsmaskineriet, man blir verkligen helt häpen! Tänk så mycket vi tar för givet? Tänk så mycket skräp vi faktiskt väljer att stoppa ner i strupen och tänk på vad den gör med oss? Att ge kroppen en chans att reparera och spjälka näring lite längre ser jag nu som en gåva tillbaka till min kropp. Att fasta är ett kraftfullt verktyg och en närmast andlig upplevelse.

Det har snart gått ett år sedan jag gjorde en stor utstädning i mitt liv. När jag pratar om utstädning så kanske det låter lite drastiskt men det har varit en resa och om två veckor kommer jag återigen att stå där framför spegeln och titta på mig själv. Ett år senare, ett år äldre men i bättre form än någonsin.

Och det är inte bara så att jag själv försöker intala mig att det är så, det har verkligen blivit bättre på så många plan. När jag besökte vår företagsläkare i november så blev han häpen, min biologiska ålder hade då backat 8 år! Inte dåligt för en 50-årig tant med en fot i klimateriet. Alla mina värden var fantastiska. Sedan november har jag också börjar röra mer på mig, försiktigt för att testa mig fram. Nu känner jag att kroppen svarar genom att vilja mer. Jag är en powerwalkare men känner att kroppen vill springa. På gymmet har jag ökat vikterna på hantarna. Små steg.

Mitt intresse för mat har alltid varit stort och kärleksfullt. Kanske inte när sonen var riktigt liten, då fick den inte så stor plats men så snart han kunde och ville äta riktigt mat blev det viktigt för mig att äta tillsammans och riktig mat. I och med att jag har ett matmönster som gör att jag äter färre gånger om dagen är det ju också viktigare för mig att äta riktigt bra för om jag skall få i mig allt jag behöver så funkar det inte med slarv. Eller jag märker när jag slarvar eller ”unnar mig”. Som att supporta Ben & Jerry såpass mycket att magen liksom baaahhhh vaaaa ärr detta du gööör med maaaj?

Om vi går tillbaka till detta med naveln, jag ser den igen. Mina valkar (trippelmagar) har sakta börjat ge med sig. Jag har läst att fett som suttit länge är det svåraste att bli av med och speciellt i pre-klimateriekroppar. Jag har ju gått ner ganska mycket i vikt på kort tid och min kropp slåss nu lite för att behålla sin hydda. Jag märker det. Jag äter inte som jag gör för att gå ner i vikt längre men att få bort bukfettet är viktigt. Bukfettet är det som är lurigast. Det är oftast där vi samlar fett och det är det fettet som är den tydligaste indikatorn för att börja hamna i riskgruppen för livsstilsrelaterade sjukdomar. Man bör därför ha lite koll och som kvinna skall du helst inte ha ett midjemått över 80 cm, för män är det omkring 94 cm. Man har också börjat att mäta bukens höjd. Så om du ligger på ett platt underlag så skall din mage inte mäta mer än 20 cm för kvinnor och 22 cm för män. Att använda BMI är trubbigt men det är sätt att jämföra, framförallt i större grupper eller mellan nationer. Visst får man ett högre BMI om man är vältränad men det är oftast inte problemet och inte dem man använder i referenserna.

Så om jag skall börja summera mitt år så känns så mycket bättre att få vara nakenfis i Grekland denna sommar. Att få känna sig pigg och allert. Att veta att min kropp mår bra och få simma och röra på sig. Att inte behöva gömma sig i stora tunikor utan mer ”här-är-jag”-plagg. Inte helt lätt då min garderob från förra sommaren är för stor och jag skickade just iväg tre stora kassar till försäljning. Mina plagg som jag kunde spara var one size (kaftaner osv).

Och tro inte att du slipper mig denna sommar! Jag kommer givetvis att fortsätta skriva under hela sommaren och i nästa post så kommer jag att skriva om den enda diet (inte som metod utan som inställning) som verkligen fungerar på alla! Spännande va? Ta vara på dig. Kram

Fortsätt läsa ”Återupptäckten av naveln och andra vinster”

Please follow and like us:

Inte hur – varför?

Ja, det har blivit en hel del snack sista tiden och det har liksom tagit på krafterna, men nu är jag på andra sidan. Solsidan 🙂 Jag tycker att det är kul och framförallt viktigt att prata om vår syn på kroppar, våra egna och andras. Men framförallt, och något vi missar, hur mår kropparna?

Det finns smala personer som är hur ohälsosamma som helst, sk pommes frittes, smala och feta och det finns människor med rundör som äter hälsosamt och är aktiva varje dag. Skillnaden är ju hur vi ser på kropparna och har åsikter om dem, och varför har vi åsikter?

Jag är en stor tjej. Jag har alltid varit stor. Jag är 177 cm med breda höfter och taskig 80-talsfrippa. Jag är högljudd och svårflirtad. Din värsta mardröm med andra ord. Jag var väldigt smal och tanig som barn. Jag har bilder på mig själv som barn, de gör ont. Man ser varje litet ben på kroppen. Jag var också sjuk som barn och låg på sjukhus en del. Alltid för smal och blek. Wrrrooom över till den mer hormonstinna Camilla med höfter och ett trånade hjärta samt 1 år på High School formade sedemera en grövre version med röda läppar och blå mascara. När jag kom hem efter 1 år på amerikansk kost vägde jag 80 kilo, jag sattes på diet inför gymnasiet och exakt där började sedan liv med ständig bantning i någon form. Jag är nu 17 år, det är 33 år sedan.

33 år med kroppsfixering och att aldrig känna sig tillräcklig. En liten dipp i vikt 1988, då jag råkade ut för ett inbrott som gav mig panikångest och gjorde att jag gick ner till 58 kg. När jag svimmade hos min dåvarande arbetsgivare blev jag ivägskickad till KBT och det blev ordning och reda igen. Jag började träna och tränade mig sjuk. Jag körde dubbla pass, trippla pass, tränade bakfull och tränade med förkylning. Dessutom cyklade jag runt i stan mellan Mölndal, Linné och Majorna. Varje gång jag tittade i spegeln hittade jag alltid liiite hud eller fett om jag tryckte hårt. Jag var vältränad men ohälsosam. Folk såg på mig och tyckte att jag var…. som vanligt. Jag var Camilla liksom. Jag var stor. Jag träffande min sons pappa och vi fick vår son. Livet som sambo och mamma satte sina spår och då började jakten igen, på kalorier och kropp. Vi skiljdes åt som vänner, min man och jag. Och man skulle liksom ut och dejta igen. Fast denna gång med en mammakropp.

Folk tittade på mig och såg…mig, Camilla liksom. Och nu är vi här. Jag fyllde 50 år i somras och vägde då alltså lika mycket som när jag var höggravid. Jag tränade och jag åt hälsosamt, jag räknade varje kalori och avstod det jag kunde. Men noll, inget funkade för mig. Vågen hade visat + 1 kg sista 4 åren. Mina kläder är för trånga och min självkänsla har dippat. Men alla som såg mig?

De såg ja… Camilla. En stor tjej, 177 cm med breda höfter och ja, Camilla liksom.

Varför? Varför mådde jag dåligt? Hade jag ens rätt att må dåligt? Jag hade en frisk son i Kalmar, en fin pojkvän, kanonjobb och en underbar lägenhet i Linné. Varför kändes allt så sorgligt och varför var jag så trött? Var skulle jag hitta mig, eftersom jag inte såg det alla andra verkar se: jaaa, Camilla liksom?

Förändring kom på en liten nudiststrand i Grekland, på en kampingplätt på 10 kvm i ett litet tält men i stor gemenskap med andra och ett helt nytt sätt att förhålla mig till min kropp. Jag kom dit som en stor vit val och åkte hem som en kräfta. Lite röd och lite nättare. Jag hade dessutom lärt mig att avstå frukost (bara svart kaffe av min personliga barista Mr Gary) men njöt av solmogna grönsaker och frukter. Jag mådde såååå bra och kom hem med sååå mycket energi och ett lättare sinne. Jag kände att detta måste vara ett sätt att leva (alltså inte att gå naken) (utan att avstå frukost) 🙂 Jag började helt enkelt läsa om detta. Helt plötsligt öppnade sig en helt ny värld! Att ha ett matfönster och ett fönster med endast vätska. Det fanns podcasts, böcker och forskning överallt!! Sicken frigörelse! Det blev en religion och jag blev en som gladligen predikade! På jobbet började man se att jag var pigg och glad. Och när mina kilon började trilla av ja då var det många som ville veta. Jag började blogga och nu har jag också börjat plugga. Fast jag vet också att många bara ser… ja Camilla liksom… och har svårt att tro att jag faktiskt gått ner 14 kilo.

Min ”take” och det jag ville få fram med dagens bloggpost är att det kanske inte är så viktigt var man gör och var man är. Utan att man ställer sig frågan ”varför” först. OM du vill ändra något i ditt liv, ställ dig först frågan: varför? Om du inte har svaret så kommer du aldrig ändra något. Jag lovar dig. Om det är en sak jag vill att du skall känna, varför? Ställ dig frågan ”varför” varje kväll och skrev ner svaret och gör det i en vecka. Varför vill du skapa en en förändring? Om du får samma svar , typ ”vet inte” varje kväll så kommer det att bli svårt för dig. Om du inte kan hitta svaret inom dig så kan du aldrig få med dig din vilja att styra åt ett annat håll. Och viljan, DEEEN kommer du att behöva. Vad som händer i kroppen när din viljestyrka stiger kan vara fantastiskt men du måste hitta den. Du måste söka upp och skriva ner den och sedan återkomma till den. Låt den bli ditt mantra. Våga sedan utvecka till ”varför inte”?

Skall vi säga så sålänge? Kram och ta vara på dig.

Fortsätt läsa ”Inte hur – varför?”

Please follow and like us:

Biggest loser?

Hej, nu är jag tillbaka! Ledsen att jag inte varit så aktiv sista tiden men nu blir det bot och bättring. Jag har haft ett stort projekt på jobbet och nu är jag på andra sidan och då gäller det att återhämta sig!

Hur mår du? Var befinner du dig just nu? Hur känns det?

Jag har varit ute mycket sista dagarna. Laddat på med d-vitamin och rörelse. Då mår jag som bäst. Det är det jag behöver när jag får chans att lyssna till min kropp. Ibland har man inte den lyxen. Något jag också gör att lyssna på ljudböcker och ser på teve. Jag är en seriejunkie. När jag är stressad blir det dock mer reality, typ ”hela england bakar” eller som nu ”biggest loser” som har startat en ny säsong av den svenska versionen. Jag känner att jag behöver kommentera programmet här.

Fler än 50% av alla svenskar har en vikt som ligger över normalvikt, alltså ett bmi högre än 25. Lär mer på Folhälsomyndigheternas hemsida. I deras utredning ser man också skillnader i kön, ålder och utbildningsnivåer. Även vart man bor i Sverige spelar in. Jag har ju tidigare skrivit om att hälsa är en klassfråga och att jag tycker att vi med ganska enkla medel kan komma åt hur vi äter och rör oss.

Problemet med fetma är ju ett globalt problem och då man förr i tiden dog av svält, äter vi numera ihjäl oss. Länder som Mexico, Indien och Usa har ju extremt stora problem med fetma, något som kostar samhället gigantiska summor och människorna mycket lidande, så börjar också även resten av världen komma ikapp. Man ser också en stigande fara med livsstilsrelaterade sjukdomar som diabetes 2 och hjärt- och kärlsjukdom, globalt.

Kanske är det därför program som ”Biggest” engagerar så mycket? Kanske är det många som sitter i sofforna hemma som inte orkar ta tag i sina liv som kanske försöker spegla sig i deltagarna och tänker att: såååå illa är det iaf inte? Precis som ”Lyxfällan” så vill vi spegla oss i dem som har det värre, då känner vi oss inte fult lika misslyckade? Säger hobbypsykologen 🙂

Det som gör att jag tittar på ”Biggest” är för att jag gång på gång blir lika förfärad över vad dessa människor utsätts för och vem som tar ansvaret för dem? Den mängd stress och förnedring som deltagarna utsätts för är enorm. Var finns psykologerna? Var finns omtanken?

Många av deltagarna äter inte för att mat är gott utan det finns givetvis en anledning till att de väger 100 kg för mycket. Att sedan be dem ändra allting som de känner till och där de känner sig trygga på samma gång?? Sicken oerhörd stress. Många av dem är sjuka och borde inte utsätta sina kroppar för den stenhårda träning som instruktörerna ber dem om. Inte direkt. Hela idén med att stressa fram en viktminskning genom att skrämmas och håna är liksom mobbing på högsta nivå. Och detta till personer som redan från början är oerhört duktiga på att slå ner sig själva och förminska sig. Varför får vi inte höra hur deltagarna hamnade där de är? För att komma till bukt med att äta sig till fetma så måste man se vart personer befinner sig snarare än att skuldbelägga ännu mer.

Eftersom livsstil har blivit ett stort intresse för mig så läser jag mycket böcker i ämnet och snart startar min utbildning. Det finns mycket information och många människor som har mycket att säga och jag försöker verkligen ta del av flera olika ”gurus” och framförallt forskning.

Oavsett vad vi tycker och vet, och oavsett vad hälsotidningar skriver så kan inte en aktiv livsstil kompensera en kass kosthållning. Kosten är 80% av kroppen, 20% är hur vi rör oss. Så att tänka att man kan träna sig till ett hälsosammare liv stämmer inte. Dessutom kommer det nu mer och mer forskning  kring sömnens inverkan på hur vi mår. Vårt behov av dagsljus och mörker är oerhört viktigt för vår förmåga till vila och arbete, matsmältning och återhämning. Någonting som man överhuvudtaget inte pratar om i ”Biggest” ihop med en massa annat.

Andra saker jag gör är att ifrågasätta  hälsotidningarnas ”nya rön” och ”uppseendeväckande rapporter” via deras hemsida eller på Facebook. Något som jag aldrig får någon feedback på alls.  Det ligger i min natur att ifrågasätta och vrida på saker, vilket ibland irriterat min omgivning . Och eftersom fältet ”livsstil” är så otroligt stort finns det ju hur mycket som helst att ösa ur. Men det finns vissa frågor jag brinner för och som jag försöker sätta samman. Det handlar om näring och hälsa, oftast kopplat till stress. Jag vill också prata mer om vår vilja att hela tiden öka öka öka. Dvs, det räcker liksom inte med att springa ett par dagar i veckan, nu skall alla springa minst ett maraton eller göra en Iron Man. Fältstafetten har ersatts av ”Toughest”.  Vi detoxar inte bara våra kroppar utan också våra relationer. Vi lyssnar mer på influencers än sakkunniga, om inte de sakkunniga finns i sociala medier, så kanske vi lyssnar på dem. Vi sover ca 2 timmar mindre än på 70-talet och vi utsätter oss för ljus när det skall vara mörkt. Vi har tillgång till njutning 24/7 och vi är fortfarande inte lyckliga.

Var gick det fel?  Det är något jag skulle vilja prata mer om. Vi kan nämligen göra om och göra rätt. Men vi måste vilja göra det. Jag vet att jag babblar på igen nu och att det kanske alltid låter som jag skriver en trailer till någonting. Men jag är jag och jag babblar, jag skriver inte fakta jag delar med mig om saker jag tycker är viktiga och det enda jag hoppas på är att du själv ställer dig relevanta frågor och sedan ta reda på fakta. Vad nu fakta än är.

Sista vill jag ge ytterligare ett toppentips på bra bok om livsstil. Även om jag inte förespråkar någon diet så har Mr Wolf en hel del bra saker att tänka på. Wired to Eat av Robb Wolf,  han har dessutom både en podcast och en websida om du gillar. Finns här.

Nu hörs ni snart! Kram

Fortsätt läsa ”Biggest loser?”

Please follow and like us:

Träning och fasta?

Här kommer en efterlängtad post 🙂 Jag får väldigt många frågor kring HUR man skall träna och VAD man skall träna fast framförallt BEHÖVER man träna?

Som vanligt så friskriver jag mig själv från allt ansvar. Jag är ingen PT, framförallt så är min kropp inte ett resultat av ändlösa timmar på gymmet utan snarare vill jag lyfta ( 🙂 ) vardagsmotionen. Det är vad du gör varje dag som betyder mest men vi kan inte heller bortse från att det är viktigt att köra lite styrketräning och att träna hjärtat med lite högre puls ibland. Framförallt så det bra för vår hjärna.

Här kommer därför en högst personlig erfarenhetsöverföring av ämnet ”träning”. Sista tiden har jag dessutom exprimenterat lite med att köra lite träning djupt in i min fasta och det är helt underbart.

Våra kroppar är skapta för fysisk aktivitet, våra kroppar är utvecklade så att vi skall kunna överleva. Ju mer jag läser om den fantastiskt finmekaniska maskin vår kropp är dessto mindre är jag nu villig att igonerera den genom att avstå fysisk aktivitet eller att mata den med skit. Kanske är det min ålder, kanske är det fastan som har gett mig en helt ny ingång till min egen kropp. Jag har börjat lyssna på den på ett helt annat sätt. Det är som alla andra lager nu är borta. Med lager syftar jag på: sociala förväntningar, pms, stress och tröst mm.

När vi fastar så utsätts kroppen för stress, det är viktigt att sakta stega sig in i den och känna efter hur kroppen mår. Om du sedan lär dig att lyssna så kommer kroppen att berätta för dig vad du behöver. Samma sak gäller träning. När du tränar så sätter du kroppen i ett stressat läge, därför är det viktigt med återhämtning annars är risken stor att du istället bryter ner kroppen än bygger upp den. Något vi måste komma ihåg är att träning aldrig kan kompensera dålig kosthållning. Dvs alla tips om att du skall träna bort ”din kanelbulle” är inte helt sanna. Om du äter en vetebulle så är det inte bara de 400 kalorierna i kroppen som skall tas om hand, sockret och vetemjölet gör inte kroppen gott direkt, hur jäkla god den är. Jag skall ta upp tarmarna i en annan bloggpost för de förtjänar minst en hel egen 🙂 Träning är viktig men viktigast är din kost.

Jag har därför tagit det lite lugnt med min träning för att låta kroppen vänja sig vid att fasta. Jag har alltid promenerat mycket och gör det fortfarande, minst 1 timma varje dag. Utöver detta så har jag kört lite yoga hemma samt lite gummiband för armarna och armtyngder när jag städar. På helgerna är det ganska tuffa pw-pass, alltid med tyngder och i ganska tufft tempo med intervaller. Sedan 3 veckor tillbaka har jag nu börjat köra lite mer på gymmet och då testat att göra detta i olika faser av min fasta. Nu är jag övertygad om att ju ”djupare” jag är i min fasta dessto piggare är jag och middagen smakar underbart!

Sedan är det vilan otroligt viktig och något som du måste ta på allvar.  Stäng av och släck ner. Jag är en populärkultur-junkie, dvs jag konsumerar filmer, serier, böcker och musik ganska hårt. Dessutom ser jag till att lyssna på podcast på mina promenader. Därför är det extra viktigt att låta det vara tyst ibland. Jag har en app som fungerar som en brygga till mitt inre som gör det lättare att stänga av om natten. Jag ser till att ha det mörkt, tyst och svalt i mitt sovrum.

Vad säger då forskning om träning och fasta? Är det inte farligt? Måste jag inte ösa på med nötter innan och proteinpulver/bars efter? Nej nej nej! Fast det beror på hur och vad du tränar samt hur just DIN kropp fungerar. Bars- och pulver är också en extremt stor industri och även om Kristin Kaspersen talar om för dig hur och vad du skall äta 5 ggr om dagen så har hon sin kropp som utgångspunkt och du har din.

Vad händer i kroppen när man fastar och hur kan det bidra till bättre träning? Man har kunnat se att antalet tillväxthormon ökar vid fasta för att skydda kroppen och därför är det lättare att se och känna resultat om du också tränar. Du dopar alltså kroppen helt naturligt genom fastan 🙂 Träning har också positiva effekter på stresshormonet kortisol. Det är också viktigt att du sedan ser till att äta bra och mata på med bra fetter, protein och medvetna kolhydrater så att kroppen får rätt byggstenar. Kombinera med återhämtning och vila så kommer din kropp att må så bra och tacka dig genom ork och mental styrka.

Läs gärna mer om träning hos Dr Jason Fung här

Mitt tips är att följa Adriene som har en helt otroligt bra Youtube-kanal med enkel yoga om du bara vill göra kroppen lite mer rörlig och du kan fisa utan att störa andra hahahahah.

Här kommer lite tips om hur du skall se på träning och fasta. Tomas DeLauer är en guru i fitnessvärlden så ta den han säger med lite lagom distans, precis som man skall göra med mesta som bankas in (inkl det jag skriver).

Till sist vill jag skicka med är att du måste bestämma själv vad du vill uppnå. Det är helt ok att inte veta eller vilja. Jag vill bara försöka få dig att börja lyssna på dig själv och på din kropp. Ingen annan kan göra det och ingen annan känner din kropp som du gör. Ta en dag i taget. Det är ok att helgerna är fulla av mys sålänge du känner att det är ok. Sluta straffa och hamra dig gul och blå för att lösgodiset åkte ner i matkorgen idag. I morgon är det (förhoppningsvis) en ny dag och en chans att göra ett annat val, om du nu vill det.

Du bestämmer och bara du känner och vet vad du behöver. Lycka till och kram på dig.

Fortsätt läsa ”Träning och fasta?”

Please follow and like us: