Min förändring, en tillbakablick

Nä, jag kanske inte var, eller är en person som man förknippar med ”fet”, eller överviktig. Men faktum är att jag faktiskt tänkt på min vikt sedan jag var övre tonåren. Jag är lång och har breda höfter, vilket innebär att min vikt fördelas ganska jämt.  Det var inte heller ”bara” min övervikt som gjorde att jag ville en förändring. Diabetes 2 ärvs och tillsammans med min livsstil så visste jag att det var ett sluttande plan som behövdes styras upp när jag stod där på sommaren inför min kommande 50-årsdag. Jag hade ont, var trött och jag drog en storlek 42 (XL).

Många ifrågasätter BMI men det är ett mått som man kan förhålla sig till när man skall jämföra sig mot en grupp. Många säger att -ja, men hen har så mycket muskler och då är det trubbigt, och visst, detta stämmer. Fast det är ofta inte personer med mycket muskler som behöver oroa sig för BMI ändå. Man skall givetvis även mäta, midja och stuss samt väga sig.

Vänster 2014, höger 2018

Comino 2014/Gran Canyon 2018

Mina förutsättningar från början var:
BMI: 26,6 dvs 177 cm och 83 kg
Midja: 78 cm
Stuss: 104

Nuvarande;
BMI: 21, dvs 177 cm och 66 kg
Midja: 70 cm
Stuss 89 cm

Jag är all in när det gäller kroppspositivism, absolut. Men det finns risker med att bära på för mycket. Även om kroppen funkar fint som 25 åring så kommer dina organ och knän att lida när du passerat 50. Det är så det är. Det är ingen hälsovinst med en för stor kostym. Sedan har du också de gener du ärvt som du har att spela med om du spelar dem ”rätt” så kan du hjälpa kroppen att må bra.

Så efter att jag hittat hur jag ville och kunde leva på ett sätt som servar min kropp på bästa sätt så blev jag lite av en pastor, jag vet. Jag önskar bara att jag hittat detta tidigare. Allt har blivit bättre. Mina värden, min sömn, kroppen och knoppen. Det är såhär jag vill leva. Nu när det börjar bli mainstream med fasta så kommer såklart många olika rön och även om jag tror att detta är livets källa så finns det många som också ifrågasätter, med all rätta. Jag tycker det är bra. Men detta med hälsa och vad som ”funkar” för den enskilde är otroligt svårt och snårigt så lyssna inåt.

Det gjorde jag. Jag visste inte ens att det var en ”grej” när vi kom tillbaka från vår sommarsemester och jag mådde som en prinsapessa. Jag gjorde bara vad min kropp sa till mig. Jag lyssnade, kanske för första gången i mitt liv.

Visst är livet galet på ett sätt? Vem kunde tro detta för några år sedan? Jag träffade min f.d chef över lunch (!) igår (ja, jag åt lunch, för det var en finlunch och jag tackar aldrig nej till fantastiskt mat). Vi pratade om livet och hur det ibland kan drabba en. Hur man aldrig vet var man har framför sig. Vem kunde tro att jag, the queen of ”köttlördag”  och ”12-timmars-aw” skulle sluta som en hängiven vegetarian och kost- och livsstilsrådgivare?  Kanske tycker många att jag var roligare som person då, kanske är det sant, men jag vet att jag aldrig mått bättre än jag gör och jag saknar inte söndagsbakfyllor och förstoppningar.

Jag är en gladare person nu. Jag är snällare mot mig själv. Jag älskar mig själv. Jag vill serva och hylla min fantastiska kropp på bästa sätt. Jag vill ge min kropp de bästa förutsättningar jag kan för att den skall leva ett bra tag till. Visst, det finns inga garantier, men jag lovar att lyssna på kroppen och säger den stopp som när jag tex jobbat för mycket, så är det stopp.

Älskade vän, om jag får be dig om en sak? Jag vet att gjort det tidigare men det är viktigt! Ikväll när du lägger dig för natten, lägg en hand på ditt hjärta och känn dina hjärtslag. Lyssna på dem. Tacka ditt hjärta och tacka för dagen. Ingenting kommer att bli sig likt efter det. Jag lovar.

Vi hörs! Kram!

Fortsätt läsa ”Min förändring, en tillbakablick”

Please follow and like us:

Optimerad? Nej tack!

Hej alla i Stilla veckan, den vecka som är den sista veckan i fastan inför påsk. Jag har ju tidigare skrivit om religion, tro och fasta. Hur alla religioner utövar någon form av fasta för botgöring eller för att känna sig närmre (sin) gud. Min egen gudstro är lite ”all-over-the-place”. Det vill säga, visst har jag en tro, men av en mer andlig karaktär. Jag känner alltid en närvaro av något större och besöker gärna kyrkor eller rum för bön. Det ger mig alltid ett lugn. Det har dock alltid varit svårt för mig att definiera min tro, men jag är ju både döpt och konfirmerad i den lutherska kyrkan. Annars är min kropp min kyrka och genom fastan känner jag mig än mer spirituell och närmre mitt andliga jag. Yogan gör ju detta också och därför samspelar de båda så fint. Det känns som en kram, eller det mest kärleksfulla jag kan ge min kropp och min själ.

Och det är påsk och äggandet är i full blom! Jag hoppas verkligen att du tar chansen att njuta av allt gott som denna, enligt mig, bästa helgen på året. Den är inte full av krav, maten är god och godiset också. Är du rädd för de senaste ”larmrapporterna” om att ägg är ”farligt”? Va inte det. Om du inte, av etiska skäl, avstår ägg så är ägg en utmärkt källa till många vitaminer, mineraler, fettsyror och protein men överkonsumera inte. Att dagligen köra på med en 5 äggsomelett kommer att höja dina kolestrolvärden så var måttlig, precis som med allt annat. För mycket av vad som helst kan till slut sätta sina spår, så tänk ”balans”.

Tänkt inte ”optimera!”. Vi är människor, inte maskiner. Vi lever på jorden, vi är en del av jorden. Vi ställer orimliga krav på oss själva. Vi skall prestera och optimera. Jag lyssnade på Food Pharmacy i morse under min soliga promenad och blev så provocerad. Förutom att man knappt står ut med alla klyschor och allt flams som de blajjar om så påpekade de också att ”vi alla vill ju optimera vår hälsa” NEJ! Det vill vi inte alls!!! Herregud! Jag blev arg och sedan ledsen. Vi vill ju inte optimera, vill vill inte tweaka varje grej vi gör får att uppnå ett ”resultat”, fy fasen asså. Vi lever detta liv. Vi har denna gåva, våra kroppar och vårt liv och vi måste få ta livet som det kommer. Med bottenlös svärta eller rosa moln. Visst kan vi påverka hur vi mår men jag är gränslöst trött på alla stenar som läggs på våra axlar. Du måste vara lycklig, känna lycka, älska dig själv, optimera, planera, prestera osv. ORKA! Nä, mitt ”take” är att vi stället måste hitta tillbaka till oss själva. Hitta vad som känns bra men släpp hela optimeringstanken. Det hela känns väldigt Orwelliskt. Vi vill inte vara optimala människor, vi vill vara friska och snälla. Livet är ju till för att levas inte vinna ett rejs. Det finns liksom ingen medalj i slutet. Det finns ingen prispall.

Så med denna, lagom virriga och smått flummiga text och ditten och datten, ville jag mest önska dig en riktigt härlig påsk. Ta vara på den lediga tiden och umgås och slappa och även om Food Pharmacy tycker att vi skall meditera istället för att titta på ”say yes to the dress” så känner jag att do it! Om du kan stänga av bruset i hjärnan med att se en film, en serie eller läsa en bok, låt ingen annan bestämma eller peka på vad som är riktigt eller viktigt. You do you! Var snäll mot dig och njut så hörs vi snart igen. Kärlek <3

Fortsätt läsa ”Optimerad? Nej tack!”

Please follow and like us:

Du har ett liv, du har en kropp…

Det är dags nu, dags för oss, dig och mig att förstå att vi har en kropp. Vår kropp. Denna fantastiska maskin som aldrig tar en paus eller ledigt. Den finns där för dig, varje sekund, minut, varje dag. Den tickar och går. Och även om du ibland blir besviken på den. Kanske känns den trasig eller samarbetsovillig, så är det din kropp och den är bara din.

Man kan ju tro att detta inlägg handlar av samtyckeslagen eller metoo, gränser osv. Men jag sparar det till en annan gång. Eller detta är helt enkelt inte en sådan blogg. Denna blogg handlar om dig och din kropp och hur vi skall ta hand om dig.

Kanske har du, nu är vi snart avverkat halva januari, satt upp mål för för det nya året? Eller så gör du som jag, reflekterar och skriver om hur året som gått varit och vad som kan ev. kan göras bättre.

Hur hamnade du här? Vilka livsval har fört dig till den plats där du är just nu? Om din kropp, ditt tempel inte är vad du hade hoppats, hur blev det så här? Kanske bär du på sviterna av en sjukdom, eller så har du en diagnos som du nu försöker acceptera och skapa ett liv kring. Kanske är du helt nöjd eller så vill du bara bli lite piggare, snyggare och rikare? Det spelar egentligen ingen roll. Det som spelar roll är hur du hamnade här.

Mår du bra? Mår din kropp bra? Lyssnar du på din kropp eller ignorerar du den?  Hur mår du när du skall sova? Vilka tankar tar du med dig när du släcker ljuset på kvällen? Vad det en bra dag? Var du snäll? Var någon snäll mot dig? Vilka konflikter uppstod och hur hanterade du dem?

Nu har du säkert förstått vad mina frågor är? Jo, de är mina. De är frågor jag ställer mig nästan varje dag. Eller inte varje dag men de är återkommande frågor. Och nu för tiden så vågar jag också svara på dem. Jag vet varför jag är här, vad som fick mig att vilja skapa en förändring och att jag lider sviterna av en sjukdom.

Jag tycker att vi måste börja prata om våra kroppar. De är kraftfulla maskiner som är gamla ååhhh så gamla och som försöker överleva i en modern värld. Våra system är inte gjorda för denna världen så vi måste vara rädda om dem och hjälpa dem på vägen.

Sedan jag började fasta så har jag blivit väldigt känslig och andlig. Jag har fått kontakt med sidor hos mig själv som gör att jag ibland börjar gråta av tacksamhet för allt som min kropp gör för mig. Jag tror att jag att berättat om det innan men jag måste få återkomma till det lite.

Fastan är ju sedan gammalt en ritual som görs inom alla olika religioner. Jag vet varför. Det är inte bara att man känner sig ren, man kommer också i kontakt med sin själ (jajajajaja, vi kan diskutera detta vidare under en något mer filosofisk tagg). Men utan att att jag har gjort något annat än att äta tidsbestämt så har jag öppnat upp en redan känslig passage till en än större känslighet. Jag vet, det kanske låter jobbigt? Men det som hänt är att jag känner mig så tacksam för det som finns runt mig, tänk er ren och skär Julie Andrews tacksamhet.

Vad har allt detta med dig att göra? Kanske ingenting, kanske allting. Jag tror nämligen att det är det här vi måste börja med. Jag vet att det kan vara svårt, jag vet att du kanske har det jobbigt men snälla försök. Försök att börja med dessa enkla övningar:

  1. Just nu, lägg en hand på hjärta och känn dina slag. Låt handen vila där en stund. Tacka hjärtat.
  2. Flytta handen och lägg den mellan dina bröst (jaa, män har bröst också) andas sakta och känn dina lungor fyllas med luft, andas ut och töm lungorna. Tacka lungorna.
  3. Lägg dina fingrar på dina läppar och känn värmen. Pussa dina fingrar lätt. Tacka din värme.

Gör detta varje dag, och försök att göra det medvetet. Känn din kropp och tacka din kropp. Lägg märke till den.

Skriv gärna ner innan du börjat med ”övningen” och notera sedan hur det känns att göra den. Försök att göra den lite då och då. Det funkar även på bussar, tåg och köer också. Gör det när du är stressad eller innan du skall sova. Ibland kan känslan bli stark, koncentrera dig då endast på en andning och återgå sedan. Jag har gråtit många gångar när jag gjort denna övning. En enkel gratitude övning. Jag tycker den är en bra start om vi skall skapa en förändring tillsammans. Och vill du inte, så är det helt ok. Vissa som läser min blogg vill skapa en förändring andra är mest nyfikna på vad jag babblar om.

Oavsett. Innan vi kan hand om oss själva, på riktigt så måste vi först tycka om oss själva och vara tacksamma. Oavsett om du har ont. Hjälp den läka. Din kropp behöver din kärlek avsett. Du och din kropp är ett.

Vi hörs snart. <3

Fortsätt läsa ”Du har ett liv, du har en kropp…”

Please follow and like us:

Kommer ut som …… juljunkie

En sockerbagare här bor i staden… Hej alla fina, hur har ni det i julstressen? Hoppas verkligen inte att du duckar under och lägger orimliga förväntningar på dina redan tyngda axlar. Jag läste en rapport förra veckan om att antalet hjärtinfarkter ökar med 30% under julhelgerna, det är ju verkligen fruktansvärt. Framförallt när det verkar handla om rena stressrelaterade orsaker..

För julen kan ju innebära så mycket och så många olika saker beroende på hur man har det runt omkring sig och vilka förväntningar på ”leverans” man skall uppnå. Jag erkänner att jag är en juljunkie, jag älskar allt med julen. Framförallt myset. Jag bakade och fyllde frysen för två veckor sedan och i helgen var det dags för julgodis. Määääähn säger ni nu, hur går detta ihop med hälsotänket? Jag vet inte om du läste min förra bloggpost men då hävdade jag att mat är för billigt och tillgängligt för oss. Att vi inte stannar upp och njuter av hantverket. Jag tror att om man dukar upp med mat och godis som är tillverkade av människohänder så frossas det inte lite mycket. Jag kan dessutom bestämma själv hur mycket socker jag vill hälla ner i godiset. Och jag vet godiset och maten innehåller.

Hjääääälp tänker du nu, -Ge mig inte dåligt samvete för att jag inte orkar/hinner/vill/kan laga eget godis eller julmat. Det är såklart inte min mening, alla måste få göra som de vill. Och stressa inte! Men om det är en sak du skall göra i jul, så är det att njuta. Istället för att möööla i dig 10 Aladdin-praliner, välj 4 st av ett bättre märke (som inte använder palmolja). Ät så att kroppen hinner uppfatta att du är mätt och snälla snälla, ta det lugnt med alkoholen. Försök att ta en promenad mitt på dagen så att du får lite dagsljus mellan måltiderna. Men det viktigaste är ju att stanna upp och faktiskt njuta. Läs en bok och bingekolla serier. Umgås!

Jag fastar på som vanligt under julen, är fortfarande ganska sträng men med ett mer flexibelt fönster. Jag vet att ni är många som testat att fasta under året och som kanske vill återkomma till fastan efter jul och nyåret men för mig är det en livsstil och jag kommer aldrig att sluta. Snart är det nytt år och för vissa som önskar skapa en förändring kan det rent mentalt vara skönt att göra det när ett nytt år står för dörren. Men vad är det som säger att man inte kan börja redan nu? Att testa sig fram när man ändå är ledig och kan chilla lite? Det är iof lättare att fasta när man har de rutiner som vardagen ger, då kan man liksom hänga sig fast det. Eller känna sig fri (du väljer själv). Det enda jag inte vill att du skall göra 1 januari 2019, det är att banta. Sluta banta! Sluta nu och gör det aldrig mer! Det funkar inte och du kommer att piska upp dig själv för att du misslyckats ännu en gång.

Vet du att genomsnittsamerikanen bantar i 30 år! Fatta vilken bransch med det typen av återfallsproblematik? Och det är ju inte ens individens ”fel” men det är vad vi alltid har fått höra. Den som går ner i vikt är ”duktig” och den som inte lyckas har inte rätt ”mindset”eller är ”svag” alternativt saknar självkontroll. Vi vet alla hur fel det är! Sluta belasta oss!

Att jag skriver om detta är ju för att jag skriver om hälsa och livsstil här och på andra ställen. Om du läser min blogg så gör du det kanske för att få lite pepp. Inte för att jag är duktig på att skriva för det vet vi båda två att jag inte är. Jag sitter inte heller på facit eller några lösningar. Det viktigaste är: Jag är alltid på din sida. Om du är nöjd eller om om du själv vill göra en förändring, jag finns här och jag är alltid ”do you”.

Så vad säger du? Komejenn så njuter vi av all härlig samkväm och tar det lite lugnt och skönt. Jag skall bli lite bättre på att skriva nu när jag har lite ledig tid. Om du har frågor så skriv gärna till mig, helst på min lillaly@hotmail.com eller via messenger. Jag kommer att bygga om min blogg-sida lite under min ledighet. Saknar du någonting här (jag vet, typ allt saknas 🙂 så kom gärna med förslag. Många har frågat efter recept och andra frågar om kombucha osv så jag tänkte göra det lite lättare att hitta grejjer.

En sista sak innan jag önskar dig en riktigt god jul, det är inte vad du äter i jul som sätter sig kring midjan, så njut. Och om det sätter sig så är det helt ok det också, om du känner att det är ok. Stina Wollter sa något väldigt fint på sitt Instagram-konto idag. En människa är som en som tårta med tusentals olika lager, det du ser på i sociala medier är endast en bit av den tårtan, inte alla lager. Det tycker jag var väldigt fint beskrivet. Vi människor är såååå mycket mer än vad som visas upp i olika sammanhang. Var snäll mot dig och de som finns runt dig. Var stolt över dig och den du är. Vi är ”bara” människor och vi kan inte begära mer av oss själva än vi gör av andra. Vi har alla sår, olika djupa och i olika faser av läkande. Så många lager vi har av sår, besvikelser, kärlekar och andra erfarenheter.

Så ta den där skumtomten och pralinen nu och med gott samvete. Njut av ledig tid och ta vara på dig. Ägna dig åt lite självkärlek och be om hjälp.

Härlig helg och en mumsig jul!

Camilla

Fortsätt läsa ”Kommer ut som …… juljunkie”

Please follow and like us:

Att leva 80/20

Hej alla fina! Hoppas att den varma fina sommaren har varit snäll mot dig och att du har varit snäll mot dig. Har släktingarna stått i kö och avkrävt service och närvaro? Har kanske vännerna bjudit över dig på rosékalas varannan dag? Har det blivit lite för mycket av det goda all-over-the-place?

Jag har precis kommit hem efter en otroligt härlig sommar i Grekland och USA med så många upplevelser och intryck att det knappt går att beskriva eller uttrycka i ord. Jag ber att få återkomma till mina intryck om ett tag. Flera av er har skrivit och undrat när nästa blogg-post kommer och jag lovade faktiskt att skriva under sommaren men allt gick så fort och nu sitter vi här igen, i den härliga vardagen. Snart kryper hösten inpå oss och det är faktiskt min favoritårstid. Så länge vi har årstider. Sommaren har varit skrämmande varm och förhoppningsvis får klimatförnekarna något att bita i.

Hur mår du? Hur känns det att komma tillbaka till jobbet? Jag älskar mitt jobb och är glad att vara tillbaka, men långtifrån alla känner så. Känner mig lyckligt lottad. Att jag pluggar gör mig glad. Jag har verkligen hittat något jag brinner för. Inte för att jag tror att jag kommer utöva mina nya kunskaper professionellt men kanske kan de inspirera någon på vägen.  Just nu håller jag på med kostrådgivningsdelen av utbildningen och jag har tre ”klienter” som fyller i allt de äter, dricker och motionerar under en vecka. Otroligt spännande. Jag skall sedan ge dem feedback och det kan ju vara en ganska känslig sak. Mycket av rådgivningsmetodiken handlar om kalorier  hit och dit. Jag är själv, personligen emot all typ av kalorihysteri. Alla kalorier är inte jämbördiga och det vet kroppen. Kroppen tänker inte på kalori-intag. Kroppen tar emot och hand om näring och energi. Det vill jag att man tar med sig. Kolhydrater, protein och fett, och kroppen behöver dem alla för att fungera. Sedan är det upp till dig att lära känna din kropp och känna vad som funkar bäst för dig. Det finns inget sätt att leva som funkar lika för alla.

Och även om jag personligen för min egen del älskar vad fastan gör för mig så är det inget som säger att det är något som funkar för dig. Om någon är nyfiken så absolut att jag kan ge lite tips så att man kan känna sig fram men att enbart se fasta som en diet eller kalorirestriktion för att gå ner i vikt är inget jag rekommenderar. Jag gör det för hur det får mig att må och hur lätt det är för mig att göra bra val när det känner matintag och t ex stabilt blodsocker och insulin-nivåer. Hälsovinsterna är ett kapitel för sig och äntligen börjar det publiceras omfattande forskning kring fastans inverkan på allt från tarmar till cellernas föryngringsprocesser.

När jag fick tillbaka resultatet i min inlämningsuppgift skrev min lärare att jag hade en initierad och fördjupad kunskap kring just matspjälkning vilket är det som intresserar mig mest. Det vill säga, hur kroppen bryter ner och tar upp det vi väljer att mata våra kroppar med. Ju mer jag fördjupar mig i detta, ju mindre vill jag använda min kropp som en soptipp. När jag hittade fastan fann jag också en nyckel till min kropp och en vilja att se till att min kropp får den bästa tänkbara kosten meeeehnnnn vi är inte perfekta. Det finns cravings och det finns glass, vin och chips också. Därför är mitt förhållningssätt 80/20. 80% av min tid kommer jag att ge min kropp de bästa förutsättningarna att hålla sig frisk och pigg i många år till meeeehhhhhnn 20% av tiden kommer jag kanske att ligga kvar i soffan med en skål glass och det är helt ok. Det måste vara ok. Om vi hela tiden känner att vi får hålla tillbaka och avstå saker så kommer vi aldrig orka med att skapa förändringar. Vi är inte perfekta varelser och vi skall inte sträva efter att leva ett liv efter ett protokoll. Livet händer. Hormoner händer. Det viktigaste är att vi tycker om oss och är snälla. Straffa dig inte för att du gjorde ett ”dåligt” val. I sitt sammanhang kanske det var helt rätt val, just då. Just då var ditt val det du behövde. Om du vill skapa en förändring så var noga med att lyssna på dig och inte på Aftonbladets söndagsbilaga, eller någon hälso-influenser på Instagram. Spegla dig i rätt spegel. Ge dig själv en ärlig chans och var realistisk.

Äntligen på plats i Grand Canyon!

Så folks, 80/20 är det nya och det är min devis. Ett snällare sätt att ta hand om sig. Lite mer förlåtande, lite ärligare och framförallt roligare. Ta vara på dig, så hörs vi snart.

Fortsätt läsa ”Att leva 80/20”

Please follow and like us:

Vi gör så gott vi kan?

Livet är tufft och hårt men ganska ofta är det helt underbart också. Vad vi vet så är detta det enda liv vi har och vi går alla mot en säker död. Det kan vi alla vara säkra på. Ingen kommer härfrån levande och ingen är bättre på att leva ditt liv än du. Jag har de senaste dagarna fått höra allt från att jag kanske utvecklar en ätstörning till att jag är präktig och jäkligt ”duktig”. Att jag börjat intressera mig för frågor som hälsa och livskvalitet verkar otroligt provocerande. Jag hade räknat med mycket men inte det här.

Vad beror det på? Vad ger människor rätten att tala om för mig vad jag skall plugga eller inte, äta eller inte osv? Om någon frågar mig så svarar jag. Om någon inte gillar svaret, fine. Jag känner mig lite nedstämd faktiskt. Tänk om jag skulle hoppa på mina människors livsval på samma sätt som andra hoppat på mig? Jag vill inte att detta skall bli ett gnällinlägg. Men jag var tvungen att pysa ut lite.

Jag var så deppig för ett år sedan, jag var trött hela tiden, orkeslös och tung. Då var det lättare för folk att bemöta mig. Jag har alltid varit social och en partytjej men jag kände också att det var dags att göra något åt min situation och jag gjorde det. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu och varför att det så provocerande? Jag läste en fin krönika i DN av Hanna Hellquist som gick upp 30 kg när hennes pappa gick bort och hur hon bara bestämde sig för att banta bort allting och ta tillbaka sitt liv och den friheten hon kände efteråt. Hon berättade också om hur vissa, i hennes kretsar tyckte att det var anti-feministiskt. Läs gärna Hannas krönika (den är tyvärr låst nu och man måste prenumerera)  eller lyssna på ett avsnitt om krönikan i ”Kropp och Själ”  på P1 här, där hon blir intervjuad.

Varför är detta så svårt att prata om? Jag vill ju gärna berätta, och jag vet att jag kanske predikar men det är ju för att det har förändrat mitt liv. Jag gråter av glädje vissa dagar. Att det sedan är personer som själva fastnat och som skulle vilja göra en förändring är så hårda är faktiskt ganska beklagligt och sorgligt.

Det är ju därför jag vill utbilda mig på riktigt. För att kunna hjälpa människor till ett bättre liv,  de som vill. Jag vill kunna påstå någonting och ha belägg. Jag behöver kanske ändra mitt sätt att prata om mat och hälsa? Jag har trott och tänkt att eftersom jag är en vanlig medelålders kvinna som tröttnade på att leva som jag gjorde och lyckades vända mitt liv också skulle inspirera andra i samma situation?

Visst är det många som läser min blogg, skriver och hör sig och vill ha mitt perspektiv men det är också ganska många som nu ger mig negativa kommentarer och himlar med ögonen så snart mat kommer på tal. Personer som öppet säger att jag svälter mig tex.

Slut på mitt gnäll nu, förlåt. Det är bara så förvånande att man tycker att man kan säga och kalla mig vad som helst men om jag skulle säga att de bär på för mycket vikt, så skulle det vara body shame-ing. Vem bestämmer reglerna? Jag skulle aldrig kommentera någons viktuppgång eller säga att du och du skulle nog må bättre av att gå ner i vikt? Samtidigt som andra skall tala om för mig hur jag skall leva.

Jag skulle bli jätteglad om du som läser detta hjälper mig lite här. Hur skall jag förhålla mig till denna situation? Skall jag vara tyst? Kanske stänga ner bloggen och tyst krypa undan?

Varför är mat, hälsa och kropp så laddat? Om du är nöjd med ditt liv, varför förändra det? Älska dig själv! Älska din kropp! Det är det bästa du kan göra för dig själv. Om du inte är nöjd med ditt liv och vill förändra det, var beredd på att lyckas genom förändring och inte genom att leva som du gör nu. Var beredd på att höra andra, nya saker från människor som själva gjort en förändring. Det kommer att bli jobbigt och det kommer att ta  tid. Men vi gör alla så gott vi kan.

Varje dag, gör vi så gott vi kan. Varje dag, skapar vi och ger andra personer förutsättningar till förändring. Nu är det kanske din tur, om du vill. Jag kommer aldrig att skriva någon på näsan men om du ber mig om stöttning och hjälp så får du inte avfärda mig. Det gör ont. Det är sårande.

Vi gör alla så gott vi kan. Kram

Fortsätt läsa ”Vi gör så gott vi kan?”

Please follow and like us:

Dont eat less – eat less often

Hej igen! Eftersom jag legat på blogg-latsidan tänkte jag hysta iväg ytterligare ett inlägg denna vecka. Många av er vill att jag skriver mer om periodisk fasta. Jag har rört mig lite ifrån det sista tiden, inte för att jag inte tror på det längre utan för att jag känner mig lite tjatig. För mig är det ett sätt att leva och ingen ”diet”. Flera har skrivit till mig och bett mig beskriva mitt protokoll lite mer och vilka olika alternativ som finns så denna post handlar bara om fasta.

Återigen, detta sätt att leva kanske inte passar alla. Men det finns många som skulle må bra av att låta kroppen vila från matsmältningsapparaten lite längre än den fasta som sker när vi sover. Om du är osäker, hör med din läkare eller flera olika läkare, kom ihåg att läkare inte är dietister.

Hur gör man och hur startar man? Många känner till 5:2 metoden som är en typ av periodisk fasta som blev poppis genom Michael Mosley och har varit en mycket framgångrik metod för att gå ner i vikt. Jag vill ju komma åt andra hälsoeffekter än viktminskning så därför fastar jag varje dag. Här kommer en sammanfattning.

5:2 Man ”fastar” två dagar i veckan, eller man äter ca 500 kalorier två dagar i veckan. Det är, i mina ögon inte en fasta utan mer en restriktiv kalorikontroll. Det har visat sig vara ett bra kontrollerat sätt att gå ner i vikt men för mig funkade det inte då jag tyckte det var aptrökit att bara äta 500 kalorier vilket för mig också resulterade i att jag åt mer under mina ”matdagar” istället. Eller jag hetsåt och led mig igenom ”fastan”. Det finns också olika varianter på detta.

16:8 Är den vanliga varianten av periodisk fasta och det protokoll som är enklast att börja med. Kanske har du till och med svårt att börja här?  Det är helt ok. 16:8 innebär att du fastar i 16 timmar och äter i 8 timmar. Om du vill testa. Tänk dig att du bara hoppar över frukost eller äter frukost kl 10. Du kan sedan putta fram tiden för din break-fast en timma i veckan och se hur det känns. Under din fasta för du endast dricka vatten (utan någonting mer än bubblor), svart kaffe och tråkigt te, utan fruktsmak eller vanilj etc. vi vill inte slå på insulinet (det hormon som lagrar energin i kroppen). Om du tillsätter något under fastan så bryter du den. Det kan vara jobbigt i början men det blir lättare och lättare men det tar tid. Du kommer känna hunger och det kommer att vara jobbigt, men det blir snabbt lättare.

OMAD Jag äter enligt omad, varje dag 7 dagar i veckan men ibland flexar jag tiden. Omad = one meal a day. Det innebär att jag behöver äta alla mina kalorier under några timmar. Jag behöver också äta näringsrik mat. Man blir snabbt en matsnobb med denna metod. Den är lite hardcore och det tog mig 4 månader att nå hit. För mig är detta det enklaste sättet att leva. Jag är så pigg och fokuserad hela dagen. Jag äter inte på jobbet om inte jobbet ”kräver” att jag gör det, eller i sociala sammanhang.

Svälter du inte? Nej, tvärtom så har jag nog aldrig ätit så bra och balanserat som jag gör nu. Jag äter kaloririk och näringsrik mat. Om jag reser eller inte kan göra några ”bra” matval så hoppar jag bara över maten. Jag gick ner mina 10 första kilon ganska snabbt och nu har jag gått ner 15 kilo totalt och jag tror att min kropp vill ha kvar min vikt nu för jag minskar endast i storlek och inte i vikt.  Jag har gått från en XL till M/S eller från 42 till 38/36.  Alla mina värden är i topp.

Vill du ha mer inspo, koll här:

Jag tränar inte så mycket,  2-3 ggr i veckan på gymmet men jag går ca 12.000 steg om dagen. Det är främst för att jag älskar att gå och gillar att vara ute nu när det är ljust ute.

Varför vill jag fortsätta att leva så här för alltid? Varför predikar jag så mycket? Jag har bantat i hela mitt vuxna liv. Jag har tränat mig sjuk och levt på pulversoppor. Inget av detta var hållbart, såklart. För första gången känner jag mig helt fri och i kontroll. Jag vet exakt vilken mat som påverkar mig åt det ena eller andra hållet. Jag har också lärt mig att balansen mellan alla delar är viktig. Stress, sömn och sociala sammanhang är minst lika viktiga. Jag mår så bra och jag vill att alla skall hitta sin egen väg, så som jag har gjort. Jag vet att många redan är trötta på min predikan och det finns en önskan hos vissa att jag skall falla tillbaka till mitt gamla liv. Det kanske jag gör, men har man hittat guld så vill man gärna fortsätta putsa. Det tar tid att ändra ett beteende och man måste veta varför man vill göra förändringar. Om man inte vet varför så kommer man ingenstans för man kommer att behöva återkomma till detta om och om igen, utvärdera och se vart man är i livet.

Viktigast är att dock att vara snäll och förlåtande mot sig själv, livet har ett sätt att piska upp oss och hålla oss uppe på tårna ändå. Uppåt och framåt, fast forward! Nu är det snart dags för långhelg. Ta vara på dig. Kram

Fortsätt läsa ”Dont eat less – eat less often”

Please follow and like us:

Vem skall man tro på?

Hej alla därute i post-påsk-Sverige! Hoppas att ni alla fick njuta av solen, sällskap och god mat. Jag har otroligt mycket på jobbet just nu så om jag mina inlägg kommer lite mer sällan just nu, så beror det inte på att jag inte har något att säga, tvärtom, jag behöver bara fokusera på jobbet lite extra ett par veckor framåt.

Denna veckan har ju präglats lite av att Lill-Babs gick bort, faktiskt. Jag trodde nog inte att det skulle göra det men på något sätt så var Barbro Svensson folkhemmet Sveriges varumärke och med henne bortgång försvann lite av det som jag kan sakna ibland, folkparker och genuin omtanke. Tack för allt Barbro ❤.

En annan sak som fyllde (kvälls-)pressen var ju nya uppmärksammade forskningsrapporten att pasta är bra för oss, t om så bra för att den är rena hälsomaten och att man faktiskt kan gå ner i vikt av att äta pasta. I vanlig källokritisk anda läste man inte vilka som stöttat denna ”forskning”, Barilla med flera, givetvis.  Jag kan förstå att det slår hårt ekonomiskt för pastatillverkare nu när glutenskräcken och kolhydrater är allas värsta fiende, men hold your horses!  Om du inte är intolerant mot gluten så skall du verkligen inte avstå gluten. Kolhydrater i form av vitt mjöl osv skall man vara aktsam med eftersom de blir socker i kroppen (lite förenklat). Och det är socker vi skall se upp med. Kolhydrater som är fyllda med näring är bra för oss, medvetna kolhydrater är bra. Och visst kan vi äta pasta, men kanske inte varje dag eller till varje måltid.

Men även det som jag skriver är tyckande och uppgifter baserade på kunskap jag läst mig till. Jag tycker att ämnet är så intressant och viktigt att jag den 28 maj sätter mig på skolbänken och pluggar på riktigt. Det innebär att jag kommer att vässa bloggen med ännu mer kunskap och erfarenhet. Kul om du vill följa med mig på den resan.

Vad är det egentligen som gör att jag brinner för detta? Vad nu detta är. För mig är det viktigt att människor mår bra, på riktigt. Inte vara i kroppen utan också i själen. Den holistiska  människan. Om jag har en mission i livet så är det att jag vill att man gör det bästa av det man har. Gillar du inte yoga? Skit i yoga! Man kan bli en närvarande och hälsosam människa utan att prutta i grupp. Är det för dyrt med chiafrön? Ta lite svenska linfrön istället. Plocka blåbär, svenska superfooden nr 1. Ut och gå i solen! Ring en kompis osv.

I min strävan att förstå varför människor äter och lever på ett visst sätt försöker jag på eget bevåg att läsa helt olika perspektiv på det här temat, att vara människa. Jag vill därför ge er ett lästips. En av mina hjältar, är också en professor på Berkely, där jag läste en kurs i Social Science, Dacher Keltner, The power paradox. Den handlar om all typ av makt mellan människor. Vad som händer när vi får makt och när vi förlorar den. Hur dåligt människor mår som känner sig maktlösa eller osedda. För mig är det grunden i medmänsklighet. Om du vill påverka ditt sätt att bemöta dina medmännnsikor, läs boken. Tror du att du vet allt redan? Då skall du verkligen läsa den.

Det blev lite spretigt som vanligt, sorry. Men ni som känner mig vet att det är så jag är. Jag skuttar runt lite och försöker vrida på perspektiven. Det har alltid varit min grej. Att bryta sönder olika lager och se vad som finns. Min ambition med den här bloggen har ju varit att ge dig inspiration till att du skall tycka om dig själv i första hand, vara snäll mot dig och om min fasta i andra hand. Min resa är något att prata och berätta om, men det är inte det enda och det går mycket djupare än så. Ta vara på dig nu så hörs vi snart. Kram

Fortsätt läsa ”Vem skall man tro på?”

Please follow and like us:

Äggande tider

Idag tänkte jag skriva ett äggande blogg-in-l-ägg 🙂 Nejrå, men är man från Göteborg så är man. Hur har ni det därute? Själv frossade jag våfflor igår på våffeldagen. En av mina bästa saker att sätta tänderna i. Jag hade verkligen laddat för detta och min stackars kille fick med livet som insats skynda sig att roffa åt sig ett par bitar.

För flera av mina vänner kändes det kanske skönt att se mig frossa och njuta av något så syndigt? Fast det är ju det som är grejen. Om man tänker över vad man äter och inte bara tuggar i sig allt man vill och är sugen på jämt, då blir ju njutningen och belöningen ännu större. Jag njuter så mycket ibland att folk blir rädda. Jag liksom oaaar och åhhhhhar ganska högt.

Osså påsken på detta! Jösses! Jag tycker om påsken väldigt mycket eftersom den ger oss ett välbehövligt break. För mig är våren ofta väldigt stressig så det känns så skönt att få ta lite tid till att umgås med familj och vänner. Hoppas att du tar dig tid till detta. Och att du hinner andas i fatt.

Sedan bjuder ju påsken på mat som är väldigt mumsig. Nu äter jag inte ägg längre,  fastan har gjort att vissa saker inte smakar så gott längre. Tomat och ägg ingår inte längre i min basföda, tyvärr. Sedan finns det ju rent etiska skäl till att man bör avstå ägg. Jag är inte vegan, men jag önskar att jag kunde. Jag borde, så visst finns här mängder av dubbelmoral. Jag försöker göra så bra beslut jag kan med den information jag har. Jag äter dock mindre och mindre animalier. Det är grädde, yogurt och ost och även dessa i väldigt små mängder. Dessutom kommer riktigt bra alternativ hela tiden så det blir lättare och lättare.

Det bästa med fastan är ju att när det dyker upp helger eller andra sociala sammanhang där mat och dryck står i fokus så behöver jag aldrig säga nej. Så länge jag får fasta mina 20 timmar innan och efter så hänger jag med på det mesta. För när jag fastar så mår jag bäst. Då har jag mest energi och fokus. Så snart jag börjar äta så vill jag helst gå och vila en stund.

Jag började fasta på riktigt i augusti och sedan dess har jag endast vid ett tillfälle fastat kortare, på nyårsdagen när vi skulle se på nyårskonserten från Wien. Då dricker vi bubbel och sedan äter vi pizza. Det kändes väldigt konstigt. Om jag reser eller om det är situationer som gör att jag ”bör” äta, så planerar jag så att jag skall få möjlighet att ansluta.

Och det är ju inte det att jag är ett kontrollfreak (eller jo, det är jag ju) men det är inte därför, det är inte heller så att jag lider, tvärtom, så mår jag otroligt bra under min fasta att jag inte vill sabotera för mig. Jag har också lärt mig att jag inte mår så bra om jag ”öppnar” mitt matfönster med tex en bulle eller fika (något med socker eller vetemjöl). Jag får väldigt ont i magen då. Min kropp talar om för mig att den vill ha något näringsrikt först och jag är uteslutande oftast sugen på grönsaker och frukt när dagen är slut och det är dags för mig att äta.

-Ok, så du har Ramadan varje dag? frågar några nyfikna kollegor som jag inte träffat på ett tag. Nja, säger jag lite generat, men visst är min kropp mitt tempel. Fast jag ser det mest som jag att jag, när jag jagat klart gjort mig förtjänt av min måltid som för 40.000 år sedan. Tror inte att de tyckte att det lät som någonting de gillade.

Hursomhelst som finns det väldigt många andra, dels bland kollegor men även runt om i världen som är lika hocked som jag är. Just nu håller periodisk fasta på att bli mainstream och de mest triviala tidningar har börjat skriva om ”den senaste” trenden (fast den är typ… öhmmm jättegammal). Jag är med i flera stödgrupper på Fejjan, och dessa har nästan 50.000 medlemmar var! Nu kanske folk flyr Fejjan, vem vet? Nu när man inte kan göra de roliga testerna längre? Hihi. Men ändå, för mig som alltid söker mer information har dessa grupper verkligen gjort susen. Alla medlemmar pumpar ut länkar till ny forskning blandat med före och efter bilder. Det är verkligen jätteinspirerande!

Utöver detta så kommer jag att gå en utbildning i livsstilslära, på lite längre sikt. Jag är framförallt så himla intresserad av hela människan och att hela människan, dels genom föda men också genom närvaro, andning och snällhet.

Men först, påskägg! Påskpuss på dig och ledsen att jag så babblig.

Fortsätt läsa ”Äggande tider”

Please follow and like us:

Självkärlek

Har du befunnit dig på en strand eller i en storstad på semester och känt tomhet? Kanske har du suttit på en restaurang en lördagskväll och undrat när du får gå hem? Känns det som du har ett hål i hjärtat där det borde pumpa vitalitet? Du är inte deppig du är bara inte glad.

För två år sedan läste jag en otroligt bra kurs på distans i Social Science, The Science of Happiness. Man kan väl säga att jag började läsa om den för att jag har ett inre motstånd till begreppet ”lycka”. Lycka används som ett mått på någonting som alla vill ha, men inte vet riktigt hur man skall nå till och med min krassa inställning till livet kändes det som en härlig provokation att faktiskt läsa om vetenskapen bakom ”lycka”.

Det finns nog ingen som är så trött på självhjälpsböcker som jag är. Och att det finns så många som anser sig veta vad som krävs av dig för att DU skall ta kontroll över din lycka gör mig arg och frustrerad.

Det är här kopplingen till fastan och livsstil finns. Jag vill inte att du skall förflytta ansvaret för din hälsa på någon eller något annat än just dig. Det säger jag inte för att vara elak, utan bara för att jag vet att du är unik och då finns det inte en lösning som någon annan hittat som funkar på just dig. Visst kan vi inspireras av människor omkring oss, det gör vi ju hela tiden. Men att ta råd från andra som påstår sig ha hittat guld kan också innebära att du inte lyckas och du sedan blir besviken på dig själv. Vi kan nog t om säga att du kommer att misslyckas, för deras råd handlar inte om dig. Du kommer sedan att banka dig gul och blå över att du aldrig lyckas. Vi är ju bra på det, att straffa oss själva.

Det är då vi skall vända oss till vetenskapen, och visst, det kommer hela tiden ny forskning. Men om det finns forskning som gjorts sedan 50-talet och som fortfarande ger samma resultat, ja då kanske det finns något där?

Varför vill vi uppnå lycka? Är ”lycka” och att vara ”lyckad” samma sak? Nej, såklart inte. Och eftersom jag inte vill bidra till stressen som vår samtid lägger över oss så vill jag inte fokusera på lyckan i sig utan för mig handlar det mer om självkärlek. Jag tror nämligen att om vi ger oss själva lite kred och omtanke så kommer lyckan av sig själv.

Tillbaka till forskningen, vad är det som gör att vi mår bra? Sammanhang och relationer hamnar alltid högst. Hälsa och valmöjligheter också. Något som man också mäter är om pengar eller medel gör oss lyckligare och det stämmer till viss del bara. Dvs, en viss ekonomisk trygghet ger höga poäng men efter en viss ”summa” trygghet så avtar ”känslan av lycka”. Mer pengar ger inte mer lycka men att kunna bidra och ge bort pengar eller tid ger höga poäng. Att göra skillnad för andra ger väldigt höga poäng oavsett hur mycket du har att ge.

Om vi tänker bort pengar och vänner, sådant som är utanför dig. Vad händer inom dig? Om du tittar innåt, tycker du om vad du ser? Vad skulle den 20 åriga versionen av dig tycka? Finns det saker du är extra stolt över? Vart är du på väg nu? Varför?

Det kanske känns som ett lyxproblem, att prata med och om sig själv. Men i slutändan så är vi bara oss själva. Vi föds ensamma och vi dör ensamma. Om du inte kan hålla dig själv i handen, vem skall då göra det?

Jag vet att jag svammlar som vanligt och pratar om saker som är utanför vad jag borde prata om på bloggen men allt är tätt sammanflätat. Din självkärlek är viktig, du är viktig. Sluta slå sig sönder och samman. Visst misslyckas vi, hela tiden, vi är människor och det är vad vi gör. Förlåt dig själv och ta hand om den lille tjejen eller killen där inne som behöver det. Livet gör ont. Men livet är också fantastiskt och det enda vi har (vad vi vet).

Jag har aldrig claimat att jag är någon expert på någonting. Hela denna bloggen är ett bevis på det. Jag vill bara dela med mig till dig eftersom du är viktig för mig.

Här kommer nu lite vetenskap, en kort video från en av mina lärare på kursen. Emiliana och Dacher är mina hjältar så gå gärna in på deras sida också och läs mer fördjupat här

Allt är en del av ett holistiskt perspektiv på människan, för min del. och även om det låter som en motsats att jag dissar andra självhjälpare men vill att du läser just min blogg så hävdar jag inte att jag har några svar på någonting. Jag kan bara berätta om vad som är viktigt för mig, vad som funkar för mig. Att reflektera och se på världen med en stor portion allvar och humor is da shit. Att sedan göra det under min fasta får mig att må sååååå bra.  Humor, kärlek, fasta och empati! Nu kör vi.

Och vill du ändå läsa något, läs skönlittertur istället! Eller Böckerna Sapiens och Homo Deus av Yuval Noah Harari  båda är utmärkta populärhistoriska böcker som alla borde läsa. Eller om våra tarmar, tex Happy Food av Henrik Ennart och Niklas Ekstedt som kopplar våra tarmar till vår mentala hälsa, vilket var superinspirerande. Tarmar tänkte jag prata om nästa gång, eller vad jag gör för att hålla dem i trim i dessa sjuktider när alla ligger deckade.

Hoppas vi hörs och ses. Kram

Fortsätt läsa ”Självkärlek”

Please follow and like us: