Du har ett liv, du har en kropp…

Det är dags nu, dags för oss, dig och mig att förstå att vi har en kropp. Vår kropp. Denna fantastiska maskin som aldrig tar en paus eller ledigt. Den finns där för dig, varje sekund, minut, varje dag. Den tickar och går. Och även om du ibland blir besviken på den. Kanske känns den trasig eller samarbetsovillig, så är det din kropp och den är bara din.

Man kan ju tro att detta inlägg handlar av samtyckeslagen eller metoo, gränser osv. Men jag sparar det till en annan gång. Eller detta är helt enkelt inte en sådan blogg. Denna blogg handlar om dig och din kropp och hur vi skall ta hand om dig.

Kanske har du, nu är vi snart avverkat halva januari, satt upp mål för för det nya året? Eller så gör du som jag, reflekterar och skriver om hur året som gått varit och vad som kan ev. kan göras bättre.

Hur hamnade du här? Vilka livsval har fört dig till den plats där du är just nu? Om din kropp, ditt tempel inte är vad du hade hoppats, hur blev det så här? Kanske bär du på sviterna av en sjukdom, eller så har du en diagnos som du nu försöker acceptera och skapa ett liv kring. Kanske är du helt nöjd eller så vill du bara bli lite piggare, snyggare och rikare? Det spelar egentligen ingen roll. Det som spelar roll är hur du hamnade här.

Mår du bra? Mår din kropp bra? Lyssnar du på din kropp eller ignorerar du den?  Hur mår du när du skall sova? Vilka tankar tar du med dig när du släcker ljuset på kvällen? Vad det en bra dag? Var du snäll? Var någon snäll mot dig? Vilka konflikter uppstod och hur hanterade du dem?

Nu har du säkert förstått vad mina frågor är? Jo, de är mina. De är frågor jag ställer mig nästan varje dag. Eller inte varje dag men de är återkommande frågor. Och nu för tiden så vågar jag också svara på dem. Jag vet varför jag är här, vad som fick mig att vilja skapa en förändring och att jag lider sviterna av en sjukdom.

Jag tycker att vi måste börja prata om våra kroppar. De är kraftfulla maskiner som är gamla ååhhh så gamla och som försöker överleva i en modern värld. Våra system är inte gjorda för denna världen så vi måste vara rädda om dem och hjälpa dem på vägen.

Sedan jag började fasta så har jag blivit väldigt känslig och andlig. Jag har fått kontakt med sidor hos mig själv som gör att jag ibland börjar gråta av tacksamhet för allt som min kropp gör för mig. Jag tror att jag att berättat om det innan men jag måste få återkomma till det lite.

Fastan är ju sedan gammalt en ritual som görs inom alla olika religioner. Jag vet varför. Det är inte bara att man känner sig ren, man kommer också i kontakt med sin själ (jajajajaja, vi kan diskutera detta vidare under en något mer filosofisk tagg). Men utan att att jag har gjort något annat än att äta tidsbestämt så har jag öppnat upp en redan känslig passage till en än större känslighet. Jag vet, det kanske låter jobbigt? Men det som hänt är att jag känner mig så tacksam för det som finns runt mig, tänk er ren och skär Julie Andrews tacksamhet.

Vad har allt detta med dig att göra? Kanske ingenting, kanske allting. Jag tror nämligen att det är det här vi måste börja med. Jag vet att det kan vara svårt, jag vet att du kanske har det jobbigt men snälla försök. Försök att börja med dessa enkla övningar:

  1. Just nu, lägg en hand på hjärta och känn dina slag. Låt handen vila där en stund. Tacka hjärtat.
  2. Flytta handen och lägg den mellan dina bröst (jaa, män har bröst också) andas sakta och känn dina lungor fyllas med luft, andas ut och töm lungorna. Tacka lungorna.
  3. Lägg dina fingrar på dina läppar och känn värmen. Pussa dina fingrar lätt. Tacka din värme.

Gör detta varje dag, och försök att göra det medvetet. Känn din kropp och tacka din kropp. Lägg märke till den.

Skriv gärna ner innan du börjat med ”övningen” och notera sedan hur det känns att göra den. Försök att göra den lite då och då. Det funkar även på bussar, tåg och köer också. Gör det när du är stressad eller innan du skall sova. Ibland kan känslan bli stark, koncentrera dig då endast på en andning och återgå sedan. Jag har gråtit många gångar när jag gjort denna övning. En enkel gratitude övning. Jag tycker den är en bra start om vi skall skapa en förändring tillsammans. Och vill du inte, så är det helt ok. Vissa som läser min blogg vill skapa en förändring andra är mest nyfikna på vad jag babblar om.

Oavsett. Innan vi kan hand om oss själva, på riktigt så måste vi först tycka om oss själva och vara tacksamma. Oavsett om du har ont. Hjälp den läka. Din kropp behöver din kärlek avsett. Du och din kropp är ett.

Vi hörs snart. <3

Fortsätt läsa ”Du har ett liv, du har en kropp…”

Please follow and like us: