Demonisera mat?

Ok, så har då Food Pharmacy kommit ut med sin nya bok som heter ”Näringsjägaren” och jag kommer inte att köpa den. Dels för att den är tunn och lite ”sen” på bollen och dels för att jag är oerhört trött på deras flams och skrämselpropaganda. För de (FP) fortsätter att demonisera mat och hitta snabba lösningar. OM man skall läsa den eller ens köpa den, se den som populärkultur och inte som vetenskap, please I beg of you 🙂 (Eller ev som en kokbok om man fortfarande är sugen på fröknäcke och inte kan googla det). Ja, jag fattar… ok se det som inspiration då då 🙂

De påstår sig bygga boken på det samlade forskningsfältet inom näring men ni vet, såväl som jag,  att man kan hitta forskning som stärker argumenten man redan har och punkterar de som inte ”passar in”.

Om man har läst ens lite om nutrition (då menar jag inte populärkultur) så vet man hur svårt det är att komma fram till evidens. Det är därför Livsmedelsverket tex är väldigt noga med att inte komma med nya rekommendationer hela tiden. Man måste bygga dessa på vad man faktiskt vet. Och visst har även de haft ”fel” ibland. Människan är både väldigt unik och inte alls 🙂 Det finns så många faktorer som spelar in i vad man mår bra av och inte.

Vi vet vad kroppen består av och vad som behövs för att vi skall fungera när det gäller micro-nivå. Dvs, vitaminer och mineraler. Resten är ganska så ….. tolkningsbart.

Det är därför jag blir så arg och knasig när man pekar på tex gluten och säger att det är ”farligt” eller att vi bör skära ner på vårt intag. Det stämmer för ca 2-5% av Sveriges befolkning, resten behöver inte känna sig rädd för gluten alls. Såklart skall man känna efter vad som känns bra efter man intagit en måltid men det kanske inte alls är just gluten som gör dig uppblåst? Man behöver göra en utredning om det först. Att välja ett glutenfritt alternativ innebär dessutom ofta att man får något mer processad mat (butiksbakat/lagat). Så läs vad brödet/pastan innehåller innan du väljer från hyllan.

Vad man ”tål” eller inte är också geografiskt betingat. I tex Skandinavien tål vi oftare laktos än i andra delar av världen, tack vare enzymmet laktas (som då saknas för de som är intoleranta). Så att vara laktosintolerant är faktiskt naturligt för den största delen av världens befolkning.

Så, såhär är det. Det finns så många faktorer vad som är ”bra” för dig på individnivå eller ej. När personer kommer fram till mig och vill ha lite tips så går det liksom inte att rabbla upp en tio-i-topp-lista hur som helst. Vad jag kan göra är att ge exempel vad jag tycker man skall börja med såsom mat- vila-rörelse, men sedan krävs att man sitter ner och pratar igenom livsstilen i stort.

Det är INTE så enkelt som att ta bort socker eller minska på kolhydrater. Vi behöver äta kolhydrater!! Va inte rädda för dem!! Välj dock de bättre alternativen, men var inte rädda. Kolhydrater är vår primära energikälla. Det är den makronutrient som ger oss snabb energi och som är enklast för kroppen att förbränna. Så är du aktiv och tränar mycket så är kolhydrater extra viktigt.

Så, nu när det är nystartsläge och alla är sugna på att ”sätta igång” och ”ta tag” i sina liv efter en sommar med rosébad och grillfest, tänk på detta. Det mesta är faktiskt ok att äta, men kanske inte jämt och varje dag. Försök att hitta balans mellan mat-vila-rörelse. Räkna inte kalorier men var uppmärksam på volymer och näringsdensitet. Om man bara skulle räkna kalorier så skulle du kunna leva på Ahlgrens bilar och Coca Cola light.

Lyssna på din kropp och försök att leta bortom demonerna. Problemet är oftast inte där man pekar. Tro på dig själv och gå inte på ”senaste rönen”. Tänk på att de som befinner sig i hälsoindustrin vill få dig att köpa produkter och böcker. De flesta produkter är inte ens godkända, och det gäller även böcker. De finns ingen som kritiskt bedömer och godkänner böcker om hälsa. Jag vill bara poängtera det. 🙂 <3

Så, var snäll mot dig själv. Vi hörs snart. Kram.

Fortsätt läsa ”Demonisera mat?”

Please follow and like us:

Kommer ut som …… juljunkie

En sockerbagare här bor i staden… Hej alla fina, hur har ni det i julstressen? Hoppas verkligen inte att du duckar under och lägger orimliga förväntningar på dina redan tyngda axlar. Jag läste en rapport förra veckan om att antalet hjärtinfarkter ökar med 30% under julhelgerna, det är ju verkligen fruktansvärt. Framförallt när det verkar handla om rena stressrelaterade orsaker..

För julen kan ju innebära så mycket och så många olika saker beroende på hur man har det runt omkring sig och vilka förväntningar på ”leverans” man skall uppnå. Jag erkänner att jag är en juljunkie, jag älskar allt med julen. Framförallt myset. Jag bakade och fyllde frysen för två veckor sedan och i helgen var det dags för julgodis. Määääähn säger ni nu, hur går detta ihop med hälsotänket? Jag vet inte om du läste min förra bloggpost men då hävdade jag att mat är för billigt och tillgängligt för oss. Att vi inte stannar upp och njuter av hantverket. Jag tror att om man dukar upp med mat och godis som är tillverkade av människohänder så frossas det inte lite mycket. Jag kan dessutom bestämma själv hur mycket socker jag vill hälla ner i godiset. Och jag vet godiset och maten innehåller.

Hjääääälp tänker du nu, -Ge mig inte dåligt samvete för att jag inte orkar/hinner/vill/kan laga eget godis eller julmat. Det är såklart inte min mening, alla måste få göra som de vill. Och stressa inte! Men om det är en sak du skall göra i jul, så är det att njuta. Istället för att möööla i dig 10 Aladdin-praliner, välj 4 st av ett bättre märke (som inte använder palmolja). Ät så att kroppen hinner uppfatta att du är mätt och snälla snälla, ta det lugnt med alkoholen. Försök att ta en promenad mitt på dagen så att du får lite dagsljus mellan måltiderna. Men det viktigaste är ju att stanna upp och faktiskt njuta. Läs en bok och bingekolla serier. Umgås!

Jag fastar på som vanligt under julen, är fortfarande ganska sträng men med ett mer flexibelt fönster. Jag vet att ni är många som testat att fasta under året och som kanske vill återkomma till fastan efter jul och nyåret men för mig är det en livsstil och jag kommer aldrig att sluta. Snart är det nytt år och för vissa som önskar skapa en förändring kan det rent mentalt vara skönt att göra det när ett nytt år står för dörren. Men vad är det som säger att man inte kan börja redan nu? Att testa sig fram när man ändå är ledig och kan chilla lite? Det är iof lättare att fasta när man har de rutiner som vardagen ger, då kan man liksom hänga sig fast det. Eller känna sig fri (du väljer själv). Det enda jag inte vill att du skall göra 1 januari 2019, det är att banta. Sluta banta! Sluta nu och gör det aldrig mer! Det funkar inte och du kommer att piska upp dig själv för att du misslyckats ännu en gång.

Vet du att genomsnittsamerikanen bantar i 30 år! Fatta vilken bransch med det typen av återfallsproblematik? Och det är ju inte ens individens ”fel” men det är vad vi alltid har fått höra. Den som går ner i vikt är ”duktig” och den som inte lyckas har inte rätt ”mindset”eller är ”svag” alternativt saknar självkontroll. Vi vet alla hur fel det är! Sluta belasta oss!

Att jag skriver om detta är ju för att jag skriver om hälsa och livsstil här och på andra ställen. Om du läser min blogg så gör du det kanske för att få lite pepp. Inte för att jag är duktig på att skriva för det vet vi båda två att jag inte är. Jag sitter inte heller på facit eller några lösningar. Det viktigaste är: Jag är alltid på din sida. Om du är nöjd eller om om du själv vill göra en förändring, jag finns här och jag är alltid ”do you”.

Så vad säger du? Komejenn så njuter vi av all härlig samkväm och tar det lite lugnt och skönt. Jag skall bli lite bättre på att skriva nu när jag har lite ledig tid. Om du har frågor så skriv gärna till mig, helst på min lillaly@hotmail.com eller via messenger. Jag kommer att bygga om min blogg-sida lite under min ledighet. Saknar du någonting här (jag vet, typ allt saknas 🙂 så kom gärna med förslag. Många har frågat efter recept och andra frågar om kombucha osv så jag tänkte göra det lite lättare att hitta grejjer.

En sista sak innan jag önskar dig en riktigt god jul, det är inte vad du äter i jul som sätter sig kring midjan, så njut. Och om det sätter sig så är det helt ok det också, om du känner att det är ok. Stina Wollter sa något väldigt fint på sitt Instagram-konto idag. En människa är som en som tårta med tusentals olika lager, det du ser på i sociala medier är endast en bit av den tårtan, inte alla lager. Det tycker jag var väldigt fint beskrivet. Vi människor är såååå mycket mer än vad som visas upp i olika sammanhang. Var snäll mot dig och de som finns runt dig. Var stolt över dig och den du är. Vi är ”bara” människor och vi kan inte begära mer av oss själva än vi gör av andra. Vi har alla sår, olika djupa och i olika faser av läkande. Så många lager vi har av sår, besvikelser, kärlekar och andra erfarenheter.

Så ta den där skumtomten och pralinen nu och med gott samvete. Njut av ledig tid och ta vara på dig. Ägna dig åt lite självkärlek och be om hjälp.

Härlig helg och en mumsig jul!

Camilla

Fortsätt läsa ”Kommer ut som …… juljunkie”

Please follow and like us:

Disciplin är viktigare än motivation

Igår var jag på en seminariedag och fick ta del av 6 män som berättade för oss hur världen fungerade. Jag blev såklart väldigt provocerad av att man från arrangörens sida valt en mossig och i mina ögon världsfrånvänt sätt att bjuda in talare. Vi behöver verkligen inte lyssna på fler män. Nuff said. Jag bestämde mig ändå för att lyssna och knöt näven i fickan. Självklart skrev jag till arrangörerna och de svarade direkt. Givetvis skämdes de också, med all rätt.

Inte så mycket nytt under solen men några frön fick jag med mig och det var en av föreläsarna som pratade om förändringsarbeten och om vi önskar en förändring så behöver vi arbetar mer med vår disciplin än med vår motivation. Det var så skönt att höra! För det är ju så vi fungerar. Motivation är något som kommer och går och då är det upp till vår disciplin att styra oss rätt.

Hur stark disciplin man har tror jag styrs av att man har ställt rätt frågor från början. Jag pratade om det i mitt förra inlägg, dvs; har du ställt dig frågan varför tillräckligt många gånger? Har du skalat bort alla lager för dig själv så att du kommit in i kärnan? Om vi skall få till en förändring så måste den förändringen vara tryggt förankrad i dig själv först. Annars tror jag inte vi kan hitta disciplin nog att skapa motivationen att fortsätta. Detta gäller såklart även i arbetslivet också. Om du inte vet varför ett förändringsarbete sker på jobbet eller om du har personal som inte förstår varför detta måste ske så kommer du ha svårt att få med dina kollegor.

Om man vill skapa sig en mer hållbar livsstil tex då kan man inte bara ”sätta igång”. Man måste först fråga sig varför varför varför. Man måste ta korta små steg. Man måste utvärdera och zooma ut och in. Man kan inte förvänta sig snabba resultat och man måste vara snäll mot sig själv om det tar tid.

Jag har nu börjat plugga till diplomerad livsstilsscoach (ledsen, men jag hatar titeln, så sorry, jag kommer att behöva använda den men jag gillar den inte!). Vad har då denna utbildning att göra med mig och mitt liv. ”Kommer du tvinga alla att fasta”? sa nyss en vän till familjen 🙂 Jag vill bara klargöra en sak nu här och för alla. Min fasta är ett sätt för mig att äta och att må bra, det är inte för alla och det finns inget i världen som skulle få mig att säga till andra att leva som jag gör. OM man inte själv är nyfiken och vill testa. Då hjälper jag gärna till. I alla andra fall så kommer jag att försöka hjälpa andra att leva lite bättre, lite enklare och lite gladare. OM man vill. Jag hjälper gärna till men det måste vara upp till var och en att bestämma hur man vill leva. Jag kommer aldrig att döma dig. Mina tankar kommer alltid från ett kärleksfullt ställe. Jag har inga svar men jag har lite tankar kring vad man testa om man vill uppnå vissa saker. Och även om vi är alla unika och fantastiska på vårt eget sätt så finns det myter och grejjer som man kan se upp med. Oftast kostar de pengar eller så funkar de inte på längre sikt. Och det är ju det vi eftersträvar. ”På lång sikt” en förändring som funkar, med mycket disciplin och motivation.

Så om det är ok med er så kommer jag nog att testa vissa saker i min utbildning här.

För att gå tillbaka till mig själv och min egen livsstil. Jag firar nu 10 månader med periodisk fasta. Jag väger nu 68 kilo och det är en vikt som jag gärna vill behålla. Jag kommer alltid att äta som jag gör för det har så många hälsovinster. Jag har tidigare varit väldigt allergisk såhär års. Pollen av olika slag har gjort mig ganska så deppig under den vackraste perioden av försommaren. I år har jag inte en endaste känning av pollen! I den här (något daterade filmen) pratar man om den tysta forskning kring fasta som bedrivits på olika håll i världen om hur den har bromsat utvecklingen av en massa olika diagnoser, både psykiska och fysiska. Man har sett hur cancerceller slutat växa och man har hävt utvecklingen av diabetes och alzheimers. Detta sker då kroppen helt enkelt gör sig av och bryter ner dåliga celler och proteiner. När celler bryts ner, byggs nya upp. Eftersom kroppen är programmerad att överleva. Kolla gärna filmen. den beskriver också hur svårt det är att forska då det inte finns någon som sponsrar, vilket är ett måste för all typ av forskning. Något man kan tänka på när man läser om nya rön eller ny forskning (vem har bekostat rapporten?).

Hur du än väljer att leva ditt liv är upp till dig. Vad du väljer att göra med ditt liv borde vara upp till dig. Men det är inte alltid vi kan kontrollera eller hantera våra känslor och tankar. Tänk på att du inte är dina tankar. Tänk på att det finns processer i din kropp som kan vara svåra att förstå eller läsa av. Men för att kartlägga och zooma ut så behöver du starta med ”varför”? Varför är jag glad, ledsen, arg, stressad, stolt osv Hur mår du när du äter? Och efter? Hur sover du? Hur mycket sover du? Varför då?

Ja, ni fattar 🙂 Så många frågor och bara du vet svaret. Om du läste mitt inlägg från förra veckan så kommer du kanske ihåg att jag bad dig skriva ner svar på frågan i vecka. Hur gick det? Hur kändes det? och varför? 🙂 Oj, nu låter jag som rumpenissarna i Ronja Rövardotter. Ha en fin och solig vecka!!!

Kram vi hörs snart!

Fortsätt läsa ”Disciplin är viktigare än motivation”

Please follow and like us:

Inte hur – varför?

Ja, det har blivit en hel del snack sista tiden och det har liksom tagit på krafterna, men nu är jag på andra sidan. Solsidan 🙂 Jag tycker att det är kul och framförallt viktigt att prata om vår syn på kroppar, våra egna och andras. Men framförallt, och något vi missar, hur mår kropparna?

Det finns smala personer som är hur ohälsosamma som helst, sk pommes frittes, smala och feta och det finns människor med rundör som äter hälsosamt och är aktiva varje dag. Skillnaden är ju hur vi ser på kropparna och har åsikter om dem, och varför har vi åsikter?

Jag är en stor tjej. Jag har alltid varit stor. Jag är 177 cm med breda höfter och taskig 80-talsfrippa. Jag är högljudd och svårflirtad. Din värsta mardröm med andra ord. Jag var väldigt smal och tanig som barn. Jag har bilder på mig själv som barn, de gör ont. Man ser varje litet ben på kroppen. Jag var också sjuk som barn och låg på sjukhus en del. Alltid för smal och blek. Wrrrooom över till den mer hormonstinna Camilla med höfter och ett trånade hjärta samt 1 år på High School formade sedemera en grövre version med röda läppar och blå mascara. När jag kom hem efter 1 år på amerikansk kost vägde jag 80 kilo, jag sattes på diet inför gymnasiet och exakt där började sedan liv med ständig bantning i någon form. Jag är nu 17 år, det är 33 år sedan.

33 år med kroppsfixering och att aldrig känna sig tillräcklig. En liten dipp i vikt 1988, då jag råkade ut för ett inbrott som gav mig panikångest och gjorde att jag gick ner till 58 kg. När jag svimmade hos min dåvarande arbetsgivare blev jag ivägskickad till KBT och det blev ordning och reda igen. Jag började träna och tränade mig sjuk. Jag körde dubbla pass, trippla pass, tränade bakfull och tränade med förkylning. Dessutom cyklade jag runt i stan mellan Mölndal, Linné och Majorna. Varje gång jag tittade i spegeln hittade jag alltid liiite hud eller fett om jag tryckte hårt. Jag var vältränad men ohälsosam. Folk såg på mig och tyckte att jag var…. som vanligt. Jag var Camilla liksom. Jag var stor. Jag träffande min sons pappa och vi fick vår son. Livet som sambo och mamma satte sina spår och då började jakten igen, på kalorier och kropp. Vi skiljdes åt som vänner, min man och jag. Och man skulle liksom ut och dejta igen. Fast denna gång med en mammakropp.

Folk tittade på mig och såg…mig, Camilla liksom. Och nu är vi här. Jag fyllde 50 år i somras och vägde då alltså lika mycket som när jag var höggravid. Jag tränade och jag åt hälsosamt, jag räknade varje kalori och avstod det jag kunde. Men noll, inget funkade för mig. Vågen hade visat + 1 kg sista 4 åren. Mina kläder är för trånga och min självkänsla har dippat. Men alla som såg mig?

De såg ja… Camilla. En stor tjej, 177 cm med breda höfter och ja, Camilla liksom.

Varför? Varför mådde jag dåligt? Hade jag ens rätt att må dåligt? Jag hade en frisk son i Kalmar, en fin pojkvän, kanonjobb och en underbar lägenhet i Linné. Varför kändes allt så sorgligt och varför var jag så trött? Var skulle jag hitta mig, eftersom jag inte såg det alla andra verkar se: jaaa, Camilla liksom?

Förändring kom på en liten nudiststrand i Grekland, på en kampingplätt på 10 kvm i ett litet tält men i stor gemenskap med andra och ett helt nytt sätt att förhålla mig till min kropp. Jag kom dit som en stor vit val och åkte hem som en kräfta. Lite röd och lite nättare. Jag hade dessutom lärt mig att avstå frukost (bara svart kaffe av min personliga barista Mr Gary) men njöt av solmogna grönsaker och frukter. Jag mådde såååå bra och kom hem med sååå mycket energi och ett lättare sinne. Jag kände att detta måste vara ett sätt att leva (alltså inte att gå naken) (utan att avstå frukost) 🙂 Jag började helt enkelt läsa om detta. Helt plötsligt öppnade sig en helt ny värld! Att ha ett matfönster och ett fönster med endast vätska. Det fanns podcasts, böcker och forskning överallt!! Sicken frigörelse! Det blev en religion och jag blev en som gladligen predikade! På jobbet började man se att jag var pigg och glad. Och när mina kilon började trilla av ja då var det många som ville veta. Jag började blogga och nu har jag också börjat plugga. Fast jag vet också att många bara ser… ja Camilla liksom… och har svårt att tro att jag faktiskt gått ner 14 kilo.

Min ”take” och det jag ville få fram med dagens bloggpost är att det kanske inte är så viktigt var man gör och var man är. Utan att man ställer sig frågan ”varför” först. OM du vill ändra något i ditt liv, ställ dig först frågan: varför? Om du inte har svaret så kommer du aldrig ändra något. Jag lovar dig. Om det är en sak jag vill att du skall känna, varför? Ställ dig frågan ”varför” varje kväll och skrev ner svaret och gör det i en vecka. Varför vill du skapa en en förändring? Om du får samma svar , typ ”vet inte” varje kväll så kommer det att bli svårt för dig. Om du inte kan hitta svaret inom dig så kan du aldrig få med dig din vilja att styra åt ett annat håll. Och viljan, DEEEN kommer du att behöva. Vad som händer i kroppen när din viljestyrka stiger kan vara fantastiskt men du måste hitta den. Du måste söka upp och skriva ner den och sedan återkomma till den. Låt den bli ditt mantra. Våga sedan utvecka till ”varför inte”?

Skall vi säga så sålänge? Kram och ta vara på dig.

Fortsätt läsa ”Inte hur – varför?”

Please follow and like us:

Hej 2018!

Hur mås det i stugorna? Hoppas att du har haft ett fint slut och en en fin start på året. Jag gillar nystarter, ny vecka och nytt år. Det känns som det är lättare att ta beslut om förändring när det inte finns så mycket bagage? Om det nu är en förändring man behöver.

Eftersom flera av er har skrivit till mig och är nyfikna på att testa er fram tänkte jag att jag skall börja det nya året med att mer i detalj beskriva hur min resa sett ut. Jag har också fått frågan om jag inte skriva ut mina recept på maten jag lagar. Självklart gör jag gärna det.

Men hur hittade jag hit?

I somras mådde jag inte så bra, jag vägde lika mycket som jag gjorde när jag var höggravid för 20 år sedan. Jag är 177 cm och vägde 83 kg. Varje år hade jag lagt på mig ett kilo. Detta trots att jag äter väldigt bra och tränar regelbundet så hände ingenting. Jag kände mig väldigt uppgiven. Jag räknade kalorier och hade minst en app där jag bokförde kalorier in och ut men vågen stod still, eller rörde sig sakta uppåt.

Jag är lång och jag har kurvor, även om jag kanske inte uppfattats som fet så är/var jag rund. Jag vantrivdes och drog en storlek XL. Jag var också rädd för hur detta skulle kunna sluta om jag fortsätte lägga på mig. Jag fyllde 50 år i somras och alla på min pappas sida har fått typ 2 diabetes vid 50 år ålder, eller åldersdiabetes som man kallade det förr. Nu kallas det typ 2, då även yngre utvecklar sjukdomen som oftast är kopplad till livsstil.

Här är det viktigt att förstå att jag var helt ok med min kropp rent estetiskt. Jag älskar hela ”body positive” rörelsen, så länge våra kroppar mår bra. En sjuk kropp kan vara smal eller fyllig. Riktigt smala som bara äter processad mat eller mycket socker kommer tillslut att bli sjuka. Cancerceller älskar kolhydrater! Jag är ingen läkare så om det verkar som jag påstår saker så ta det med en gnutta salt. Jag har läst mycket men det är väldigt lätt att hänvisa till forskning eller artiklar för att göra ett case. Detta är mitt case och det caset handlar om att jag mår fantastiskt och alla mina värden är topp, samtidigt som jag gått ner 13 kg.

Det är därför jag så gärna berättar här eller i mail om mina erfarenheter. Visst är det dagar som är svårare, det är då jag vänder mig till mina supporgrupper på Facebook, eller läser näringslära.

I somras stod jag alltså där, framför spegeln och kände mig tung. Samtidigt som jag skulle packa ner min bikini för 3 veckor på en strand på Antiparos med min kille. Jag bestämde mig då för att nu måste det ske en förändring. Denna resa måste bli en nystart för mig. Jag hade inte läst om periodisk fasta, mer än 5:2 som jag också provat men som inte funkade för mig alls. På plats i Grekland levde vi ett enkelt liv i tält på en strand. Vi drack kaffe och vatten till kl 14 pga av värmen, vi simmade hela förmiddagarna och åt och drack  i skuggan på em. Livet var underbart!

Tillbaka i Sverige och på jobbet i augusti kände jag att jag inte ville äta frukost. Jag var mätt och glad. Åt mitt första mål vid 14. Jag hade gått ner något kilo bara men mådde helt fantastiskt. Nu när jag vet mer så vet jag också att min kropp behövde en omstart, den behövde läka. Oftast går man inte ner så mycket i vikt första tiden. Det beror på vart du är i livet och vad kroppen behöver ”jobba” med.

Jag började läsa på och hittade till min förvåning väldigt lite om periodisk fasta på svenska. Jag fick vända mig till USA som ju har en mycket stor population med typ 2 diabetes och feta människor. Det fanns inte heller så mycket forskning men jag förstod direkt varför. Vem vill stödja forskning som handlar om att du inte behöver göra något? Du behöver inte ta någon medicin, du behöver inte en kostplan, du gör ingenting! Det var då jag hittade Dr Jason Fung (ni hittar länkar till hans böcker och you tube klipp här på min blogg). Jag hittade också en podcast om IF (intermittent fasting) och ett gäng stödgrupper på Facebook.

Efter att ha gjort tillräckligt med inläsning så kände jag att detta kanske var min grej?? Jag skaffade en app (zero) för att tracka mina fastande timmar. Där finns det olika protokoll man kan följa. Jag tog kontroll över min rena fasta och jag startade med 16:8, dvs jag skippade frukosten. Den tidiga frukosten. Man kan ju faktiskt äta frukost kl 13 om man vill också. Tänk på att frukost = break fast. Alla fastar när de sover för att kroppen behöver det, nu låter man kroppen få några extra timmar och kroppen kommer att tacka dig på många olika sätt. Vi har blivit så intutade att frukosten är vårt viktigaste mål men det viktigaste är ju att ge din kropp ett allsidigt bränsle med hög kvalite. Många frukostmål innehåller ganska höga nivåer socker och ja, frukt tex är godis så om du tänker ge din kropp en jos, ge den istället en smoothie så du får med dig alla fibrer om du vill ha frukt. Eller ännu bättre, ät en frukt (i ditt matfönster).

Med appen zero (iphone) är det lätt att hålla koll på min fasta.

Jaja, tänker du nu. Det där låter ju lätt som en plätt! Lika bra att köra på med 18 eller 20 timmar, jag vill ha snabba resultat!!

App app app, säger jag då. Detta protkoll är eller kan bli en livsstil och då är det viktigt att vara konsekvent och tålmodig. Inga snabba fix, detta är ingen diet. Låt din kropp ta ett steg i taget, framförallt om du är kvinna. Lär känna din kropp igen. Känn efter vad kroppen behöver. Vad är hunger, egentligen? Är du verkligen hungrig? Tänk på att du i hela ditt liv stoppat i dig mat eller annat hela dagarna. Det kommer att ta tid innan detta känns stabilt. Ta det därför lugnt i början. Ta tex hela januari på dig att bara hoppa över frukosten. Se hur det känns. Skriv gärna ner hur det känns också.

Nästa post kommer att handla om min första månad och hur jag jag sedan flyttade fram min fasta. Skriv gärna om du frågor, eller kommentera nedan. Kram

Fortsätt läsa ”Hej 2018!”

Please follow and like us: