Vårt behov av snabba resultat

Happy fredag igen och ny bloggpost! Nu har verkligen arbetshösten satt igång och man dammar av sina ullkoftor igen. Kläd-och färgmässigt är detta min favoritdel av året. Dessutom är det helt ok att bädda ner i soffan och vika en dag åt en serie utan att få dåligt samvete. Löööööv it!

Igår var jag hos frissan och det tog 3 timmar. Jag har haft samma frisör sedan 1995!!! Det är ganska läskigt men intressant är ju att hon kan mitt hår bättre än någon annan. Hon har följt mig genom graviditet och amning tex då jag tappade mycket hår. Hon har också följt mig genom stress och deppighet. Hon ser på mitt hår hur jag mår. Hennes kommentarer om mitt hår nu betyder därför mycket. Hon konstaterade att jag aldrig haft så bra kvalitet på håret som nu. Det är hysteriskt tjockt med mycket nya hår. Inga gråa hår, utan fortfarande röda strån som växer ut. För en 52 årig kvinna är detta såklart fantastiskt att höra.
-Vad du än håller på med, säger frisören, fortsätt med det. 

När vi på vår semester i USA hikade vi ibland i 7-8 timmar på hög höjd, då gjorde jag det ofta på fastande mage. Jag kände mig stark och orkade så mycket mer än för 3 år sedan. Min kille säger –Vad du än håller på med (fasta+yoga+pw), fortsätt med det.

Det jag håller på med, är, väldigt lite, men jag gör det varje dag. Det jag ”gör” och har ”gjort” i precis 2 år nu är ett sätt att leva. I mångas ögon kan det kanske se ut som jag fått snabba ”resultat”. Men inget som är snabbt ”gjort” ger en hållbar förändring.

Vi lever i en värld som knarkar snabb feedback och snabba ”resultat”. Vi kräver den typen av uppmärksamhet. Vi är uppkopplade, anslutna och anträffbara dygnet runt. Om vi inte får omedelbar uppmärksamhet så äter det liksom upp oss. Vi känner oss inte sedda. Vi överför också detta på annat i livet. Om man går på en diet eller lägger några timmar på gymmet så tröttnar vi om vi inte får snabba resultat.

Det är inte gymbesöket 1 ggr i veckan eller att du hoppar bullen på söndagsfikat som kommer att skapa en långsiktig förändring, om du skall vara krass. Det är kontinuiteten i det du gör som skapar en livsstil. Summan av små förändringar varje dag, varje vecka och varje månad hela året. Då skapar du utrymme för en bulle på söndag. ”Folk” kommer inte att se dina små förändringar direkt och det kan vara jobbigt, det kan göra att man tappar lusten och därför kan det vara bra att berätta om det istället eller gå samman med en vän, eller skaffa en rådgivare (coach) som stöttar och stämmer av.

Mycket forskning har gjorts på förändringsarbete och vanor kopplade till hälsa och livsstil, att ha någon att bolla med eller tex ta en promenad med kan avgöra hurvida man lyckas eller ej. Vi är beroende av feedback och bekräftelse. Vi vill vara en del av sammanhang. Det är upp till dig att bestämma vilken typ av feedback som du behöver för att skapa en förändring. OM du nu känner att du ”behöver” det. Var inte rädd för att be om hjälp.

Jag läser just nu en otroligt intressant bok av Svend Brinkmann som heter ”Våga Missa”. Det handlar om att gå från FOMO till JOMO. Det vill säga att gå från ”fear of missing out” till ”joy of missing out”. Otroligt bra! För min egen del så kanske det är åldern, jag vet inte, men att vara med på allt och alla möjliga situationer känns inte så viktigt längre och det sker också med en kostnad. Om jag festar en lördag tex, så tar det 3 dagar att hämta mig igen. Mitt sociala jobb gör att jag är ganska så introvert på kvällar och helger, något som jag också delar med min kille, vilket är tur. Jag behöver helt enkelt stänga av vissa flöden och vara i min egen värld mer och mer. Det är därför yogan är så fantastisk. Min tid på mattan, med mig själv, där jag är just då, känns helt magiskt och jag är så tacksam för att jag hittat dit.

Sicket flum!! Tänker du kanske nu?? Ja, men vi behöver flum. Vi kan inte vara strateger, projektledare och kontrollfreaks hela dagarna. Det funkar inte. För mig, som ÄR ett kontrollfreak är det extra viktigt att få flumma ut också. Det handlar såklart om identitet också. Det har vi pratat om tidigare. Vem är jag? Vem vill jag vara? Är jag en person som yogar 5-6 dagar i veckan? Eller är jag en person som springer varje morgon? Nej, just det 🙂 Meeehn det hjälper dig att stå till svars inför dig själv. När du argumenterar med dig själv om att gå på en aw med kollegor istället för ett pass på gymmet? Vem är du?

Kontrollfreaket Camilla erkänner härmed att jag är ganska flummig och det har ni säkert märkt med bloggen. Jag är en ganska rörig person, tankemässigt. Det ena ger den andra och nya trådar uppstår.

Men som min kille och min frisör konstaterar, -vad du än gör, fortsätt med det. Så det är vad jag gör. Jag fortsätter. Jag tar hand om min kropp, mitt hjärta och min hjärna. Jag vill bli gammal och jag vill ha ett värdigt liv. Jag vill göra allt jag kan för att min kropp och min själ skall fortsätta göra det den gör. Varje dag, varje vecka och varje månad.

Var rädd om dig. Kram Fortsätt läsa ”Vårt behov av snabba resultat”

Please follow and like us:

Demonisera mat?

Ok, så har då Food Pharmacy kommit ut med sin nya bok som heter ”Näringsjägaren” och jag kommer inte att köpa den. Dels för att den är tunn och lite ”sen” på bollen och dels för att jag är oerhört trött på deras flams och skrämselpropaganda. För de (FP) fortsätter att demonisera mat och hitta snabba lösningar. OM man skall läsa den eller ens köpa den, se den som populärkultur och inte som vetenskap, please I beg of you 🙂 (Eller ev som en kokbok om man fortfarande är sugen på fröknäcke och inte kan googla det). Ja, jag fattar… ok se det som inspiration då då 🙂

De påstår sig bygga boken på det samlade forskningsfältet inom näring men ni vet, såväl som jag,  att man kan hitta forskning som stärker argumenten man redan har och punkterar de som inte ”passar in”.

Om man har läst ens lite om nutrition (då menar jag inte populärkultur) så vet man hur svårt det är att komma fram till evidens. Det är därför Livsmedelsverket tex är väldigt noga med att inte komma med nya rekommendationer hela tiden. Man måste bygga dessa på vad man faktiskt vet. Och visst har även de haft ”fel” ibland. Människan är både väldigt unik och inte alls 🙂 Det finns så många faktorer som spelar in i vad man mår bra av och inte.

Vi vet vad kroppen består av och vad som behövs för att vi skall fungera när det gäller micro-nivå. Dvs, vitaminer och mineraler. Resten är ganska så ….. tolkningsbart.

Det är därför jag blir så arg och knasig när man pekar på tex gluten och säger att det är ”farligt” eller att vi bör skära ner på vårt intag. Det stämmer för ca 2-5% av Sveriges befolkning, resten behöver inte känna sig rädd för gluten alls. Såklart skall man känna efter vad som känns bra efter man intagit en måltid men det kanske inte alls är just gluten som gör dig uppblåst? Man behöver göra en utredning om det först. Att välja ett glutenfritt alternativ innebär dessutom ofta att man får något mer processad mat (butiksbakat/lagat). Så läs vad brödet/pastan innehåller innan du väljer från hyllan.

Vad man ”tål” eller inte är också geografiskt betingat. I tex Skandinavien tål vi oftare laktos än i andra delar av världen, tack vare enzymmet laktas (som då saknas för de som är intoleranta). Så att vara laktosintolerant är faktiskt naturligt för den största delen av världens befolkning.

Så, såhär är det. Det finns så många faktorer vad som är ”bra” för dig på individnivå eller ej. När personer kommer fram till mig och vill ha lite tips så går det liksom inte att rabbla upp en tio-i-topp-lista hur som helst. Vad jag kan göra är att ge exempel vad jag tycker man skall börja med såsom mat- vila-rörelse, men sedan krävs att man sitter ner och pratar igenom livsstilen i stort.

Det är INTE så enkelt som att ta bort socker eller minska på kolhydrater. Vi behöver äta kolhydrater!! Va inte rädda för dem!! Välj dock de bättre alternativen, men var inte rädda. Kolhydrater är vår primära energikälla. Det är den makronutrient som ger oss snabb energi och som är enklast för kroppen att förbränna. Så är du aktiv och tränar mycket så är kolhydrater extra viktigt.

Så, nu när det är nystartsläge och alla är sugna på att ”sätta igång” och ”ta tag” i sina liv efter en sommar med rosébad och grillfest, tänk på detta. Det mesta är faktiskt ok att äta, men kanske inte jämt och varje dag. Försök att hitta balans mellan mat-vila-rörelse. Räkna inte kalorier men var uppmärksam på volymer och näringsdensitet. Om man bara skulle räkna kalorier så skulle du kunna leva på Ahlgrens bilar och Coca Cola light.

Lyssna på din kropp och försök att leta bortom demonerna. Problemet är oftast inte där man pekar. Tro på dig själv och gå inte på ”senaste rönen”. Tänk på att de som befinner sig i hälsoindustrin vill få dig att köpa produkter och böcker. De flesta produkter är inte ens godkända, och det gäller även böcker. De finns ingen som kritiskt bedömer och godkänner böcker om hälsa. Jag vill bara poängtera det. 🙂 <3

Så, var snäll mot dig själv. Vi hörs snart. Kram.

Fortsätt läsa ”Demonisera mat?”

Please follow and like us:

Rökning del 2

Hej igen, här kommer lite av en fortsättning på min förra bloggpost som handlade om det ”nya” rökförbudet. Flera av er hörde av sig och tyckte att det var en hysterisk ny lag och överförmynderi . -Vad skall förbjuda härnäst? Godis, bilar? osv..

Jag ville därför utveckla mina tankar här istället för bemöta era kommentarer via mail och mess. Jag ber om ursäkt om ni tyckte att jag var ”snäv” och ”hård”.

Visst förstår jag att många reagerar på själva förbudet i sig och det är väl fine men kanske att detta inte handlar om er? Kanske detta handlar om omsorg för andra? Det är ju den passiva rökningen som är sååå jobbig. För oss om lider av detta så är det svårt att förstå hur ni kan reagera så starkt. Du kan ju välja, vi kan inte det. Jag har dessutom en superjobbig situation hemma just nu när min granne röker vanlig tobak och weed för fullt och öppnar sina fönster eftersom hen uppenbarligen inte vill ha in röken i lägenheten i sin lägenhet. Istället fylls mina rum med röken. Jag vet och förstår att jag inte säga till grannen att hen inte får röka på eller röka i sitt hem men det påverkar min miljö hemma jättemycket. Jag vet inte heller vilken granne det är och jag anser inte att det är mitt sak. Hur tycker ni att jag skall agera då? Jag har alltså inget val.

Jag lägger inga som helst moraliska värderingar kring droger, jag är nog mer liberal än man kan tro men det är när det påverkar andra som jag kanske framstår som en moralist. Ni som känner mig vet ju att jag verkligen inte är det. Vad var och en gör själv är helt upp till den individen det är när det påverkar andra som jag reagerar. Då anser jag att dina val inte längre bara är dina. Eller jag vill vädja till dig att bredda dina tankar till att förstå att det påverkar alla runt omkring.

Luften är inte fri för den som inte kan välja. Skall jag flytta? Jag har bytt bord på uteserveringar och skuttat över till andra sidan trottoaren när folk spatserar med en cigg. Visst är förbud en krånglig väg att gå men eftersom folk inte verkar känna empati med dem som har svårt att andas in rök så finns det väl inget annat sätt? Vi lever också i en kultur som bejakar ”mina rättigheter” hit och dit, jag har rätt till detta och detta. Vi pratar sällan om vilka skyldigheter man har?

Så du som på riktigt tycker att det nya rökförbudet inskränker på ditt privatliv och försämrar livskvalitén för dig. Jag vädjar ändå till att försöka förstå vad det innebär för oss andra passivrökare, vi som inte kan välja.

Sedan är det ju nästan komiskt att man jämför ett utökat rökförbud med censur. Seriöst? Och till er som undrar vad som kommer att förbjudas härnäst? Godis, socker eller bilar. Tänk på att du faktiskt kan dricka alkohol överallt idag. För 20 år sedan var det väldigt restriktivt med serveringstillstånd. Så visst förändras hur vi ser på tillgång och efterfrågan? Och visst kanske inte ”staten” skall bestämma hur vi skall leva. Men när individer sätter sin egen ”rätt” framför omsorg om andra då välkomna jag ändå ett förbud som detta. Framförallt eftersom luften inte är fri för oss som inte kan välja.

Ta hand om dig. <3

Fortsätt läsa ”Rökning del 2”

Please follow and like us:

Min förändring, en tillbakablick

Nä, jag kanske inte var, eller är en person som man förknippar med ”fet”, eller överviktig. Men faktum är att jag faktiskt tänkt på min vikt sedan jag var övre tonåren. Jag är lång och har breda höfter, vilket innebär att min vikt fördelas ganska jämt.  Det var inte heller ”bara” min övervikt som gjorde att jag ville en förändring. Diabetes 2 ärvs och tillsammans med min livsstil så visste jag att det var ett sluttande plan som behövdes styras upp när jag stod där på sommaren inför min kommande 50-årsdag. Jag hade ont, var trött och jag drog en storlek 42 (XL).

Många ifrågasätter BMI men det är ett mått som man kan förhålla sig till när man skall jämföra sig mot en grupp. Många säger att -ja, men hen har så mycket muskler och då är det trubbigt, och visst, detta stämmer. Fast det är ofta inte personer med mycket muskler som behöver oroa sig för BMI ändå. Man skall givetvis även mäta, midja och stuss samt väga sig.

Vänster 2014, höger 2018

Comino 2014/Gran Canyon 2018

Mina förutsättningar från början var:
BMI: 26,6 dvs 177 cm och 83 kg
Midja: 78 cm
Stuss: 104

Nuvarande;
BMI: 21, dvs 177 cm och 66 kg
Midja: 70 cm
Stuss 89 cm

Jag är all in när det gäller kroppspositivism, absolut. Men det finns risker med att bära på för mycket. Även om kroppen funkar fint som 25 åring så kommer dina organ och knän att lida när du passerat 50. Det är så det är. Det är ingen hälsovinst med en för stor kostym. Sedan har du också de gener du ärvt som du har att spela med om du spelar dem ”rätt” så kan du hjälpa kroppen att må bra.

Så efter att jag hittat hur jag ville och kunde leva på ett sätt som servar min kropp på bästa sätt så blev jag lite av en pastor, jag vet. Jag önskar bara att jag hittat detta tidigare. Allt har blivit bättre. Mina värden, min sömn, kroppen och knoppen. Det är såhär jag vill leva. Nu när det börjar bli mainstream med fasta så kommer såklart många olika rön och även om jag tror att detta är livets källa så finns det många som också ifrågasätter, med all rätta. Jag tycker det är bra. Men detta med hälsa och vad som ”funkar” för den enskilde är otroligt svårt och snårigt så lyssna inåt.

Det gjorde jag. Jag visste inte ens att det var en ”grej” när vi kom tillbaka från vår sommarsemester och jag mådde som en prinsapessa. Jag gjorde bara vad min kropp sa till mig. Jag lyssnade, kanske för första gången i mitt liv.

Visst är livet galet på ett sätt? Vem kunde tro detta för några år sedan? Jag träffade min f.d chef över lunch (!) igår (ja, jag åt lunch, för det var en finlunch och jag tackar aldrig nej till fantastiskt mat). Vi pratade om livet och hur det ibland kan drabba en. Hur man aldrig vet var man har framför sig. Vem kunde tro att jag, the queen of ”köttlördag”  och ”12-timmars-aw” skulle sluta som en hängiven vegetarian och kost- och livsstilsrådgivare?  Kanske tycker många att jag var roligare som person då, kanske är det sant, men jag vet att jag aldrig mått bättre än jag gör och jag saknar inte söndagsbakfyllor och förstoppningar.

Jag är en gladare person nu. Jag är snällare mot mig själv. Jag älskar mig själv. Jag vill serva och hylla min fantastiska kropp på bästa sätt. Jag vill ge min kropp de bästa förutsättningar jag kan för att den skall leva ett bra tag till. Visst, det finns inga garantier, men jag lovar att lyssna på kroppen och säger den stopp som när jag tex jobbat för mycket, så är det stopp.

Älskade vän, om jag får be dig om en sak? Jag vet att gjort det tidigare men det är viktigt! Ikväll när du lägger dig för natten, lägg en hand på ditt hjärta och känn dina hjärtslag. Lyssna på dem. Tacka ditt hjärta och tacka för dagen. Ingenting kommer att bli sig likt efter det. Jag lovar.

Vi hörs! Kram!

Fortsätt läsa ”Min förändring, en tillbakablick”

Please follow and like us:

Livsstil och identitet?

Tiden går så fort nu och snart har vi vi inne i sköna maj. En jobbig tid för pollenallergiker men annars en ljuvlig månad. För mig är detta den mest hektiska perioden på jobbet men försöker ändå att ta tillvara på solen och de härliga kvällarna.

Jag har börjat få en del klienter nu och förfrågningar om föreläsningar vilket är väldigt härligt och jag känner mig stolt och glad och hoppas att jag bidrar med någon form av inspiration till förändring.

Jag tänker väldigt mycket kring vem vi vill vara och hur vi ser på oss själva. Om vi skall våga eller vilja skapa en förändring så behöver vi också reflektera över vem vi är, idag innan vi kan ta ut någon form av kompassriktning. Det vill säga, kan man sluta röka om man ser sig själv som en rökare? Om vi skall prata om våra vanor så är de också starkt kopplade till vår identitet. Det är därför det tar tid att se en förändring eller faktiskt se alla de små vanorna som leder fram till en förändring.

Man kan jämföra det med ett renoveringsprojekt, vilket som helst. Om du skall måla om hemma eller tapetsera. Då är arbetet innan du kan börja måla viktigare än att pensla färg på väggen. Om man inte lägger tid på detta så kommer målningen att se kass ut och kanske spricka eller se hafsigt ut.

Det är därför kontinuitet är så viktigt, även om det tar ett tag att se själva förändringen och det är också därför quick-fix funkar på kort sikt men inte som en livsstilsförändring. Och om du vill se en hållbar förändring över tid så behöver du kämpa på över tid och vara konstant och kontinuerligt värdera var du är och vart du är på väg.

Jag tror att man kan bestämma sig varje dag, idag är jag en en person som springer, även om du joggar 500 meter så är du en som springer. Hjärnan älskar vanor och rutiner och likaväl som att hålla fast vid de ”dåliga” så kan man lära hjärnan nya. Ditt belöningssystem kommer att ge dig svar på att de nya bättre vanorna är bra för dig och då är det enklare att fortsätta med de bättre vanorna.

Det är också därför det är svårt med för stora förändringar på samma gång. Eller typ, på måndag då skall det ”ske” eller 1 januari osv. Vad är det som skall ske? Hur skall du nå dit?Är det realistiskt?

Det är här jag tror att jag kan tjäna som en rådgivare, faktiskt. Jag tror inte att jag hade kunnat göra det som 25 åring. Jag är nu (snart, pjew) 52 år istället och har lärt mig en del om hur man tänka och vart man går fel.

I USA bantar kvinnorna i 30 år, i genomsnitt. Vi har inte mätt detta i Sverige än, vad jag vet men jag skulle uppskatta att vi följer USA även här. I Sverige följer BMI kurvan samma rörelse som i USA, vi ligger bara några år efter, varannan svensk räknas alltså som överviktigt och antalet feta ökar också.

Och varför lyckas inte bantning? För att det är någon annans framgångsaga du köper. Du kanske inte alls har samma metaboliska förutsättning som andra? De flesta dieter funkar, men inte på lång sikt och det är ofta för att man tillslut får tacka nej till för mycket. Och allting handlar om vad man får och inte får äta. Det är liksom inte ett sätt att leva. Allt blir för restriktivt. Vilket inte funkar i ett längre perspektiv. Det gäller att hitta en väg som funkar för just dig om du inte tar reda på hur du ”funkar”, så blir det svårt att hamna ”rätt”. ”Rätt” är nämligen helt olika person till person.

Så mina kära läsare och vänner, ut i solen och njut av att ljuset och av att du är du. Så hörs vi snart igen.

Lästips:

Tror att jag rekommenderat den tidigare men den är såååååååå läsvärd. Skit i hälsoböcker, this is the shit! 🙂 Puss

Fortsätt läsa ”Livsstil och identitet?”

Please follow and like us:

Rådgivning och föreläsningar?

Hej, som jag tidigare skrivit om här i min blogg så är jag nu redo för att inspirera och stötta förändringsarbete. Jag kommer inte att sluta på mitt älskade White utan jag kommer, i mån av tid att sköta rådgivning på kvällar och helger, på tider som passar privatpersoner. Jag har också redan fått förfrågning om att hålla föreläsningar, det kommer att ske i mån av tid. Våren är redan lite stressig så här behövs lite framförhållning.

Det är dags för lite av en smygpremiär helt enkelt.

Jag kommer inte att göra en stor grej av detta genom reklam eller så, utan endast erbjuda stöd och rådgivning i mån av tid.

Är du eller någon du känner intresserade, så finns mer info på denna sidan. Det finns lite olika varianter, small, medium och large (för att anspela på storlek) :), beroende på vad man är ute efter. När vi vet det så kommer ett intentionsavtal mellan dig och mig att skrivas.

Är du intresserad? Maila gärna på lillaly@hotmail.com . Hit kan man också maila förfrågningar om föreläsningar inom hälsa och livsstil.

OBS! Viktigt! Jag är ingen Mia Törnblom eller valfri inspiratör. Jag är inte en del av hälsohetsen eller självhjälpen. Jag ser mig faktiskt som en motpol till detta då jag anser att vi alla bär svaret inom oss och där måste vi börja. Gräv där du står. Vad vill du och varför?

Så om du behöver någon som studsar och ”komejennar” på scen eller i möten med dig så får jag be dig kontakta någon annan. Det kommer aldrig att hända. Hos mig kan du släppa på alla prestationer och måsten, jag vill att du skall vara snäll mot dig själv. Mina föreläsningar kommer också att handla om att ”chilla lite mer” och ”sluta straffa sig, lite mindre”.

Ok, slut på införsäljningsarbetet! Men flera av er har skrivit och undrat när jag kan börja ta emot klienter och nu är det dags för smygpremiär eftersom vi känner varandra redan. Alla andra kommer att få vänta på sin tur. Hahaha.

Så, nu var det gjort! Nu kommer jag inte skriva så mycket mer om rådgivning utan fortsätta med ordinarie verksamhet på bloggen, dvs skriva stökiga inlägg om hur det är att vara människa. Kram på dig!

Fortsätt läsa ”Rådgivning och föreläsningar?”

Please follow and like us:

Allas hjärtan!

Hur ofta lyssnar du på ditt hjärta? Nu menar jag inte som i sången utan, hur ofta lägger du din hand över ditt hjärta och känner ditt hjärta slå?

Glad alla hjärtans på dig! Jag tycker verkligen man skall fira sitt hjärta och sina kärlekar. Det är kärleken som kan fixa oss. Kanske behöver man inte köpa choklad och blommor, kanske räcker det fint med att bara berätta för dina kärlekar vad de betyder för dig?

Hjärtat, denna strävsamma, hårt jobbande muskel som lite motvilligt  fungerar som en metafor för våra känslor och som får stå som mottagare för våra livsstilsval.

Jag har hittat yogan! (P3 övergång?) Jag har tränat yoga lite sporadiskt i några år men det har alltid känts som jag kämpat med andning och stela leder och det kändes inte alltid bra eller ens ”rätt”. Men i höstas hände något. Under ett pass så ”bang” jag fattade vad det betyder för mig. Kändes som jag hittade ytterligare en skattkista. Precis som när jag ”hittade” till min fasta, så hittade jag guld, igen. Nu genomför jag yoga varje dag. Minst 20 min och utan krav på prestation. Jag har blivit beroende och behöver min stund varje dag. När man på slutet tackar sin kropp i bön så känner jag mitt hjärtat slå, och ofta börjar jag gråta. Jag gråter av tacksamhet för denna stund och för min muskel som kämpar på 24/7.

Fastan och Yogan är samma sak, det är min gåva tillbaka till kroppen för att den så tålmodigt tagit hand om mig hela dagen. Fastan ger min matsmältning lite rast och ro, yogan ger mig ökad närvaro och fokus. Tillsammans är båda kraftfulla verktyg.

I veckan kommer jag att vara färdig med min utbildning, den sista praktiska uppgift som jag skall redovisa är en sockerutställning. Man skall visa upp hårda fakta kring tillsatt socker och prata med besökarna om hur socker påverkar oss. Det är ju inte så att socker endast är tomma kalorier som behöver förbrännas, socker påverkar vår tarmflora negativt och skickar signaler till hjärnan som kan ge upphov till ett ökat sug. Vi knarkar socker. Socker har samma påverkan som andra droger, nikotin, alkohol, sex, shopping och narkotika. Och för att sluta äta socker kan också behöva genomgå samma typ av avgiftning. Om man själv känner att man har en beroendeproblematik som man inte kan hantera. Det handlar ju inte bara om drogen själv utan om andra faktorer. Till skillnad mot droger och alkohol är kanske mat och socker det svåraste att få kontroll över då det finns tillgång till denna ”drog” dygnet runt och överallt. Det är ju också så att vi faktiskt måste äta och då är det upp till oss själva att ta beslutet om vad vi skall äta och beslut är ju avhängda sååååå mycket.

Tidigt får vi lära oss att få en varm och söt vätska i våra magar så snart vi gråter. När mamman hör sitt barn gråta, så ”rinner” mjölken till och mamman kan trösta sitt gråtande, hungriga barn med den perfekta formen av näring, lagom varm, söt och god. Allting annat som händer sedan är ju på något sätt att upprepa denna tröst och starka marknadskrafter ju allt för att härma och tillverka produkter som ger oss samma tröst som mammas mjölk.

Så det är inte ditt ”fel” att du känner ett sug och att du tar till godis eller en bulle om det känns jobbigt eller om du är ledsen. Den känslan kommer med bröstmjölken, sort of speak. För det är ju inte att man blir sugen på 6 st bitar socker att slänga in i munnen. Kombinationen, socker och fett är vad vi är ute efter.

Så om man är ute efter att kanske dra ner på sockret, börja anteckna när suget uppstår så du förstår varför du vill äta socker. Vilka känslor triggade och hur kändes det efteråt?

Läs gärna hos Kostfonden här

Det handlar som sagt inte bara om kalorier. Det är inte så att man ”springer” bort en bulle. Även om energin som du ätit används så skapar socker en obalans i kroppen. Vi behöver komma bort från att räkna kalorier och/points. Kroppen kan inte räkna. Kroppen använder den energi som kommer in och kommer det för mycket så lagras detta. Men alla kalorier är inte lika mycket värda. Det är därför viktigare att tänka på vad det du äter ger kroppen i form av makro och micro. Makro är fett, protein och kolhydrater. Micro är vitaminer osv. Att hitta en balans i detta. Att serva kroppen med det den behöver och sedan unna sig något är en fin balans. Att tänka 80/20. Varje dag.

Såååå mitt hjärta, tänk på ditt hjärta. Tillbaka till hjärtat. Se till att den får jobba lite med pulsen varje dag så att blodet syresätts mycket.  Att hjärtat också får vila och återhämta sig. Sorry att det alltid blir lite spretigt men när jag kommer på en sak så ger sig annan och så vidare. Jag skriver lite som jag pratar. Ta vara på dig så hörs vi snart. Nu är jag tillbaka. Hjärta på dig <3

Fortsätt läsa ”Allas hjärtan!”

Please follow and like us:

Kommer ut som …… juljunkie

En sockerbagare här bor i staden… Hej alla fina, hur har ni det i julstressen? Hoppas verkligen inte att du duckar under och lägger orimliga förväntningar på dina redan tyngda axlar. Jag läste en rapport förra veckan om att antalet hjärtinfarkter ökar med 30% under julhelgerna, det är ju verkligen fruktansvärt. Framförallt när det verkar handla om rena stressrelaterade orsaker..

För julen kan ju innebära så mycket och så många olika saker beroende på hur man har det runt omkring sig och vilka förväntningar på ”leverans” man skall uppnå. Jag erkänner att jag är en juljunkie, jag älskar allt med julen. Framförallt myset. Jag bakade och fyllde frysen för två veckor sedan och i helgen var det dags för julgodis. Määääähn säger ni nu, hur går detta ihop med hälsotänket? Jag vet inte om du läste min förra bloggpost men då hävdade jag att mat är för billigt och tillgängligt för oss. Att vi inte stannar upp och njuter av hantverket. Jag tror att om man dukar upp med mat och godis som är tillverkade av människohänder så frossas det inte lite mycket. Jag kan dessutom bestämma själv hur mycket socker jag vill hälla ner i godiset. Och jag vet godiset och maten innehåller.

Hjääääälp tänker du nu, -Ge mig inte dåligt samvete för att jag inte orkar/hinner/vill/kan laga eget godis eller julmat. Det är såklart inte min mening, alla måste få göra som de vill. Och stressa inte! Men om det är en sak du skall göra i jul, så är det att njuta. Istället för att möööla i dig 10 Aladdin-praliner, välj 4 st av ett bättre märke (som inte använder palmolja). Ät så att kroppen hinner uppfatta att du är mätt och snälla snälla, ta det lugnt med alkoholen. Försök att ta en promenad mitt på dagen så att du får lite dagsljus mellan måltiderna. Men det viktigaste är ju att stanna upp och faktiskt njuta. Läs en bok och bingekolla serier. Umgås!

Jag fastar på som vanligt under julen, är fortfarande ganska sträng men med ett mer flexibelt fönster. Jag vet att ni är många som testat att fasta under året och som kanske vill återkomma till fastan efter jul och nyåret men för mig är det en livsstil och jag kommer aldrig att sluta. Snart är det nytt år och för vissa som önskar skapa en förändring kan det rent mentalt vara skönt att göra det när ett nytt år står för dörren. Men vad är det som säger att man inte kan börja redan nu? Att testa sig fram när man ändå är ledig och kan chilla lite? Det är iof lättare att fasta när man har de rutiner som vardagen ger, då kan man liksom hänga sig fast det. Eller känna sig fri (du väljer själv). Det enda jag inte vill att du skall göra 1 januari 2019, det är att banta. Sluta banta! Sluta nu och gör det aldrig mer! Det funkar inte och du kommer att piska upp dig själv för att du misslyckats ännu en gång.

Vet du att genomsnittsamerikanen bantar i 30 år! Fatta vilken bransch med det typen av återfallsproblematik? Och det är ju inte ens individens ”fel” men det är vad vi alltid har fått höra. Den som går ner i vikt är ”duktig” och den som inte lyckas har inte rätt ”mindset”eller är ”svag” alternativt saknar självkontroll. Vi vet alla hur fel det är! Sluta belasta oss!

Att jag skriver om detta är ju för att jag skriver om hälsa och livsstil här och på andra ställen. Om du läser min blogg så gör du det kanske för att få lite pepp. Inte för att jag är duktig på att skriva för det vet vi båda två att jag inte är. Jag sitter inte heller på facit eller några lösningar. Det viktigaste är: Jag är alltid på din sida. Om du är nöjd eller om om du själv vill göra en förändring, jag finns här och jag är alltid ”do you”.

Så vad säger du? Komejenn så njuter vi av all härlig samkväm och tar det lite lugnt och skönt. Jag skall bli lite bättre på att skriva nu när jag har lite ledig tid. Om du har frågor så skriv gärna till mig, helst på min lillaly@hotmail.com eller via messenger. Jag kommer att bygga om min blogg-sida lite under min ledighet. Saknar du någonting här (jag vet, typ allt saknas 🙂 så kom gärna med förslag. Många har frågat efter recept och andra frågar om kombucha osv så jag tänkte göra det lite lättare att hitta grejjer.

En sista sak innan jag önskar dig en riktigt god jul, det är inte vad du äter i jul som sätter sig kring midjan, så njut. Och om det sätter sig så är det helt ok det också, om du känner att det är ok. Stina Wollter sa något väldigt fint på sitt Instagram-konto idag. En människa är som en som tårta med tusentals olika lager, det du ser på i sociala medier är endast en bit av den tårtan, inte alla lager. Det tycker jag var väldigt fint beskrivet. Vi människor är såååå mycket mer än vad som visas upp i olika sammanhang. Var snäll mot dig och de som finns runt dig. Var stolt över dig och den du är. Vi är ”bara” människor och vi kan inte begära mer av oss själva än vi gör av andra. Vi har alla sår, olika djupa och i olika faser av läkande. Så många lager vi har av sår, besvikelser, kärlekar och andra erfarenheter.

Så ta den där skumtomten och pralinen nu och med gott samvete. Njut av ledig tid och ta vara på dig. Ägna dig åt lite självkärlek och be om hjälp.

Härlig helg och en mumsig jul!

Camilla

Fortsätt läsa ”Kommer ut som …… juljunkie”

Please follow and like us:

Hunger och aptit

Hej i mörkret! Det är nu det gäller! Vi nordbor är tuffa och hårda, vi biter ihop och kämpar på. Inte konstigt att man börjar julpynta i november och vägrar ge upp granen förrän i slutet av januari. Kanske är det därför man inte rör den alkoholfria glöggen som brukar dyka upp i den lokala Hemköpbutiken först , utan man går rätt på och all in på starkvinsglöggen, helst den med rom. Man behöver sitt dope, och sina skumtomar också.

Många frågar mig hur jag kommer att ”hantera” julen och de som är mest skeptiska till fastan undrar hur man klarar alla de sociala sammankomster som kanske speglar just julen mest? Jag fattar att det låter skrämmande men att fasta under julen är kanske det bästa som finns. Jag är dock inte lite ”hård” med mitt ”ätfönster”. Jag håller uppe butiken lite längre men jag ser till att fasta minst 16-18 timmar innan jag får njuta av allt underbart under julen, inga tabun alls. Det känns väldigt bra och det är skönt att kunna njuta utan det ”dåliga” samvetet hängandes över byxlinningen. Även om jag tycker att vi måste sluta straffa oss själva så kanske man kan göra vissa val som känns bättre eller sämre så länge man är snäll.

Och vad innebär det att vara snäll mot sig själv? Är det att ge utlopp för alla cravings eller sug vi har? Nej, tyvärr inte men det innebär att man tar ansvar för det man stoppar i sig. Klart du skall njuta av en extra lussebulle, men njjjjuuuuut av den på riktigt. Känns smakerna och om du bakat den själv, tänk på det arbete du lagt ner. Tänk på smöret, kossorna och saffranskrokusen.  Ägna tillverkningen och produkterna en tanke. Vi har tappat kontakten med själva tillagningen eller inhämtningen av våra livsmedel och det är detta som sätter käppar i hjulet för oss, på sååååå många sätt.

Mat har blivit billigt och vi är helt bortkopplade från själva tillverkningen. Det finns en stor distans mellan oss och tex slakterier eller bagare. Vi ser inte hur en morot växer och allt det arbete som ligger bakom det fantastiska äpplet du håller i din hand. Detta ställer till det i våra kroppar och för planeten.

Ingen har väl missat att det vi slänger 1/3 av all mat? Mat som är en resurs tagen från vår blåa planet. Fullvärdig kost slängs och det är så skamligt så jag vet inte var jag skall börja. Om du missat så har både svt ”maträddarna” och Kunskapskanalen flera dokumentärer som jag kan rekommendera. Rockström har också tillsammans med Gunhild Stordalen gett ut boken ”Eat good” som du kan ge till dig själv julklapp. Men jösses säger du nu? Denna blogg skall väl inte handla om klimatet för bövelen!! Nja, jag anser dock att det som är bra för oss är också bra för planeten. Så om det är svårt att ta ställning, börja med dig själv.

Maträddarna i svt, länk till programmet

För om jag går tillbaka till det jag skrev innan och vi har kopplat bort oss själva från tillverkning, beredning osv. Vad gör det med oss?

Hungern är en av våra starkaste drivkrafter, alla våra system är satta till att fixa bränsle till kroppen och till att vi skall skapa små mini-me. Närhet och sex kan vi ta i en annan bloggpost och istället fokusera på hunger som på många sätt skiljer sig från aptit. Aptit kan triggas av tillstånd som är helt bortkopplade från hunger, hunger uppstår när hormonet Ghrelin tillverkas i magsäcken vilket i sin tur triggar aptit men aptit kan också triggas av annat som är mer känslomässigt betingat.

Ghrelinet ökar alltså innan måltiden och det är detta som kan ställa till det. Måltiden har, i vårt system tre faser 1) Inhämtning och tillagning av livsmedel 2) Måltiden 3) Lagring av näring i celler . Om vi hoppar över fas 1, så kommer kroppen inte hinna med att känna sig mätt, dvs en fördröjning av hormonet Leptin att släppas från fettcellerna. Leptin är ett annat kontrollhormon som -säger att det är fullt med energi i kroppen! Dags att bli mätt. Men om vi inte jagar vårt byte och tillagar det utan går rätt på själva måltiden, ja då blir det svårt för kroppens hormoner att hinna med. Vi äter dessutom kanske oftast snabbt och utan att vi ens noterar vad vi äter eller hur mycket, vilket gör att hungerkänslan inte hinner ifatt. Ghrelin triggar stresshormonerna cortisol och adrenalin och förbereder oss för jakt och uppletande av mat. Leptinet gör att kroppen går in i vila med en känsla av belöning och tillfredsställelse. Sedan finns det såklart nivåer i detta som är otroligt svåra att förklara. Om vi dessutom äter en kost som är processad och innehåller mycket E- , socker och fett så är det inte så konstigt att vi ökar vår fettmassa. För det är ju också intressant, vårt metabola energibehov ökar vid fysisk aktivitet men också vid stillasittande. Dvs den är asymmetrisk, du blir inte mindre hungrig av att sitta i soffan, vilket kan förklara ”aptit”. Vi äter inte bara för att vi är hungriga utan för att vi har mycket eller hög aptit. Aptit är alltså kopplad till vårt mentala tillstånd och inte ”bara” till vår fysiska överlevnadsinstinkt.

Och om man tänker till kring detta, OM man vill göra någon typ av förändring så är det snarare din aptit du skall tänka till kring istället för din hunger. Det finns så många anledningar till att vi äter utan att kroppen är hungrig och det är detta man kan lära sig att hantera genom tex fasta, om man nu är nyfiken på att testa eller om man på annat sätt vill förändra sin vanor. Människosläktet är en gammal maskin som skall försöka överleva med alla nymodigheter. Detta ställer stora krav på oss.  Men någonstans har vi slutat lyssna på oss själva och istället lägger vi över ansvaret på det stora megabolagen. Tänk bara på vad ”dagens viktigaste måltid, frukosten” genererar i pengar runt om i världen.

Hur kopplar jag då detta till planeten, matsvinn och våra kroppar? Jo, jag tror att vi sedan vi strävade efter att allt skulle bli enkelt och automatiserat förlorande vi något viktigt. Vi äter ihjäl oss och dödar planeten samtidigt, och detta tror jag till stor det beror på samma sak. Distans. Vår koppling till naturen, odlingar, djur är borta. Vårt sätt att ta hand om en hel gris, borta. Någon annan sköter det och någon tredje lagar maten. En middag är bara en passage mot något annat. Därför tycker inte jag att julen är eller behöver vara ”farlig för dig”. Njut och ät och var snäll mot dig. Tänk på var maten kommer ifrån. Vem har lagat? Respektera arbetet bakom och insatserna som krävts för att grönkålen ligger på plats på din tallrik. Låt det du äter betyda något. Om du tänker så kommer du att bli mer selektiv och det du stoppar i kroppen att betyda något.

I helgen skall det bakas hemma, lussebullar, pepparkakor och vörtbröd och jag kommer att njuta av varje smula. Var så säker.  Kram och var rädd om dig.

Fortsätt läsa ”Hunger och aptit”

Please follow and like us:

Diabetes och kärlek till kroppen

Hej, nu var det längesedan jag skrev så jag börjar med att helt ödmjukt be om ursäkt för att jag vara så inaktiv, iaf här. På alla andra ställen har det minsann wrooooomat fram. Jag har jobbat  och rest mycket vilket innebär att mitt pluggande kommit efter vilket innebär att …. ja du fattar. Det är mycke nu.

Annars älskar jag att vi går in i mysovember. Jag är ju kanske en av de få som verkligen njuter av denna del av året. Att vi går in i vila. Livet går liksom lite långsammare. Vi tar oss tid och det är ok att inte orka ut och döna (festa på mitt modersmål).

Förra veckan var det diabetesdagen och tillika en insamlingsgala såklart. I Sverige verkar vi ha svart bälte i galor (ett tiggeri som tydligen är helt ok) och just diabetesgalan som för övrigt mest känns som Peter Jidhes släktmiddag, var otroligt …konstig. Dels för att man buntar ihop två helt skilda sjukdomar och dels för att någon som heter Molly är programledare (med diabetes 1) och som har väldigt stora kläder springer runt och skall krama alla (stackars barnen).

Som sagt, att bunta ihop dessa två är väldigt förvirrande för många. Därför tror jag också det är få som tittar och öppnar upp plånboken. Diabetes 1 är en sjukdom som drabbar oss tidigt i ålder men kan också uppstå efter en långvarig influensa eller liknande. Kroppen immunförsvar  angriper och förstör de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket på sikt leder till total insulinbrist.

Insulin är ju det som gör att cellerna kan använda den energi som vi tar in när vi äter och dricker. Om inte insulinet kan utföra detta dör vi. Får vi i oss för mycket så lagrar kroppen detta i cellerna.

Diabetes 2 däremot är ju en helt annan sak. Då har man förmodligen först drabbats av ett metabolt syndrom (insulinresistenssyndrom eller prediabetes) , ett slags förstadie till diabetes 2 som triggas av fetma, stress, rökning, alkohol och inaktivitet. Dvs alla livsstilrelaterade orsaker som du redan känner till. Förr i tiden kallande man diabetes 2 för åldersdiabetes men det kan man inte göra länge för detta kryper längre och längre ner åldrarna. Allt på grund av livsstil och gener i princip. Man har gjort forskning på tvillingpar för att säkerställa arvslotten och visst är det så att man kan se tydligt samband mellan en tvilling som får diabetes 2 och dess tvilling. Det är till och med så att diabetes 2 är mer ärftlig än diabetes 1. Diabetes 1 är ganska mycket ett mysterium. Även med diabetes 2 är det insulinet som inte längre fungerar och kan ta glukoset (kolhydrat) från blodet och stoppa in det i cellerna men denna variant handlar om att det över tid att funnit för mycket att ta upp i cellerna vilket gjort insulinet resistent (väldigt förenklat).

Om du har läst mina tidigare bloggposter så vet du nog att det var just mina ärvda gamla gener som jag var orolig för. Min pappa fick diabetes 2 när han fyllde 50 år och även farfar hade sjukdomen (fick den dock mycket senare). Mina gener tillsammans med det liv jag levt gjorde mig orolig och när jag på min 50-årsdag maxade min vikt så kände att jag måste göra något, det måste bli en förändring. Min kropp är så fantastisk, varför kan jag inte ta hand om den på rätt sätt, på det sätt som bäst tjänar den? Vi tar hand om bilar, hus och trädgårdar men inte våra kyrkor (ja, kroppar då).  Vi renoverar hemma och sätter upp konstiga makramé bonader på väggarna men vi använder kroppen som en soptunna?

Det är därför jag är här, det var så det började för mig. Diabetes 2 och metabolt syndrom drabbar allt fler runt om i världen. Så vi äter ihjäl oss och sabbar planeten samtidigt. För många är detta jobbigt att ta in och visst är jag för kroppsaktivister åt alla håll, men din kropp förtjänar dig och du din kropp. Du borde ta hand om dig och din kropp, älska den och vara tacksam.

Bara en sådan sak som kroppen gör när vi sover? En hel vetenskap jag vet men hjärnan tvättar sig ren och alla system startar om. För dig. Din kropp gör allt detta för dig. Din kropp skyddar dig genom att ge dig en inflammation. Din kropp har ett egen signalsystem för dig, skyddar dig från att äta och dricka det som du inte skall inmundiga. Din kropp vet vem du borde dejta, vem du borde låta bli och din kropp vill att du fortsätter genom att skapa små mini-me.

Jobba med din kropp och inte mot den. Lyssna inåt och titta på ditt bajs ibland.

Ojojoj så tokigt det blev nu! Typisk Camilla-blogg, som börjar med ett typ seriöst läge som sedan blir yoggie-flum. Men det är jag och jag ville verkligen säga något både om diabetes och om din kropp, din kyrka. Sorry!

Om jag skall få ihop den här julsäcken nudå? Var rädd om dig, metabolt syndrom kan ge leda dig rätt i händerna på hjärt- och kärlsjukdomar. Diabetes 2 kan skada din kropp på så många sätt. Lita på mig, jag har sett det på så nära håll. Men det finns sätt att åtminstone ge dessa livsstilsrelaterade sjukdomar en fight. Älska din kropp och ge den det den behöver: mat som tjänar din kropp, sömn, och aktivitet. Stress, alkohol, fetma, nikotin, socker och inaktivitet kommer inte att hjälpa dig.

Du är inte ensam och du är bättre än du tror. Vi gör detta tillsammans. Sluta bråka med dig själv och slå ner på dina val. Var realistisk och var snäll.

Du är bäst. Glöm aldrig det.

Fortsätt läsa ”Diabetes och kärlek till kroppen”

Please follow and like us: