Maten och planeten

Vår planet står inför stora utmaningar och med ett växande antal människor som skall utfodras kommer det krävas stora resurser. Vi kan därför inte fortsätta tömma jorden och utarma den.

Planeten kommer att överleva men vi människor kommer förmodligen inte att klara oss. Inte om vi fortsätter som vi gjort. Ojämlik fördelning där de rika tar för sig på bekostnad av de mindre förmedlade skapar orättvisor och konflikter. Vissa har för mycket vatten och andra för lite. Varmare klimat i norr skapar nya grödor och gör det omöjligt för andra att överleva. Klimatfrågan skär genom alla andra frågor och tvingar oss titta på våra liv med nya ögon.

Jag läste förresten en väldigt intressant artikel igår om köpmönster och att avstå från att konsumera gör oss lyckligare än att konsumera ”miljövänligt”. Att ägas av sina ägodelar räknas idag inte som något att sträva efter. Så våra barns generation ändrar sina beteenden radikalt mot oss. Generationen som alltid haft tillgång till internet ser på världen på ett annat sätt än vad vi gör. Något jag tycker är väldigt inspirerande. De går inte på samma minor som oss. De dricker mindre alkohol och de väljer arbetsgivare med ”rätt” företagskultur.

Vad vill jag säga om detta? Jo våra gamla kroppar och hjärnor fattar ingenting av det som pågår. Våra uråldriga hjärnor och signalsystem är faktiskt ganska så oimpade av all ”ny” teknik eller kokosoljans effekt på bendensitet. Men det som är bra för planeten, det är också bra för oss. Vi är ett, planeten och vi. Synd bara då att vi helt har skaffat oss ett ”disconnect” från både våra kroppar och vår planet, vårt hem.

Mat är för billigt och för tillgängligt för oss. Vi slänger för mycket och väljer snabba lösningar med processad mat. Kanske inte just du som läser det här men för stora delar av den ”rika världen” så  är detta sant.  Vi behöver inte jaga eller leta efter den. Vi kan beställa maten och få den levererad till dörren. De delar av världen som tidigare varit fattiga och som nu ser en växande medelklass vill såklart ha McDonalds och Starbucks. Varför skall de inte få det? Samtidigt som de också köper fler bilar och ”ärver” vår livsstil. Vår livsstil som gör att 50% av befolkningen är feta och bär på tickande bomber såsom hjärt- kärlsjukdomar, cancer och diabetes 2.

Samtidigt som jorden blir mindre bördig och hönsgårdarna trängre för att vi blir fler munnar som skall mättas så vill influencers att vi skall käka chiapudding med ananas till frukost och göra gröna smoothis på avocados. Grödor som skeppas runt halva jorden och som kräver väldigt mycket vatten.

Det är inte lätt att göra rätt. Jag fattar det. Jag känner mig själv ganska så hjälplös och vi lägger idag väldigt stort ansvar på individen att lösa klimatkrisen. Vi måste dock börja med oss själva och välja fram politiker som ger förutsättningar för ett liv på jorden. Så långt är det fine, men att skuldbelägga och piska på sina medmänniskor har aldrig varit den bästa lösningen.

Att snarare försöka få oss att hitta tillbaka till det som verkligen betyder något, din kropp, ditt hjärta och börja lyssna inåt. Att ge din kropp den näring den behöver och göra det så skonsamt man kan, det kommer att göra skillnad. För du vill inte sätta eld på ditt hus. Du vill ge din trädgård de bästa förutsättningarna som finns. Du måste bara hitta dit. Du behöver hitta hem igen. Att vara snäll, mot sig själv och andra. Det är viktigt. Att ta ansvar. Att behandla våra resurser med respekt, gör skillnad. Slit och släng funkar inte längre. Eller det har aldrig gjort det, vi gick vilse någonstans på 70-talet.

Tänker på min farmor Märta, en av mina största idoler. Hon hade 4 eller 5 st klänningar och kanske 2 finklänningar. En rock på sommaren och en på vintern. Hon lagade en hönsgryta på hela hönan och hon  stoppade sockor. De var rädda om resurserna då, för de visste att de kunde ta slut. De var också närmre produktionen. Kläder tillverkades i Borås och slaktaren hade affär i bottenvåningen i Majorna. Även kring tillverkningen har vi alltså ett disconnect.

Min uppmaning i denna lite annorlunda bloggpost är därför: var rädd om ditt hem, din kropp och dina resurser så kommer du också att göra en stor insats för klimatet. Ät mat i säsong och den mat som odlas nära oss. Ät så lite animalier som möjligt.  Använd frysen. Lägg handen på hjärtat och örat mot jorden och lyssna. Connecta!! Krama ett träd och en vän. Ta vara på dig <3

Fortsätt läsa ”Maten och planeten”

Please follow and like us:

In praise of…… walking

Hellu! Ni som följt mig ett tag vet att jag älskar att gå, powerwalka eller gå på en hike. Jag tänkte därför ägna denna bloggpost helt åt gåendet.

Få saker förenar oss alla såsom att gå tillsammans, sida vid sida. Genom hela livet går vi, för att transportera eller manifesta oss. Jag har precis läst ännu en bok om varför vi bör gå och hur det påverkar oss. Något som jag vill fokusera på nu är inaktivitet och framförallt utifrån ett folkhälsoperspektiv. Jag kommer därför läsa en kurs på universitetet i vår om Folkhälsa och demokrati.

För det som vi måste diskutera är hur vi skall få folk att röra på sig, och då menar jag inte att vi skall tvinga in våra nära och kära på gymmet. Om du vill träna på ett gym, topp men det är inte där skillnaden görs. Faktiskt. Det är hur mycket eller lite du rör på dig varje dag. Inaktivitet är ett faktum och något vi måste ta på allvar. Många pratar om att skärmtiden är ett hot men jag tror att det är större än så.

I Europa är vi ändå ganska duktiga på att ta promenader i våra städer, men då städerna blir tätare och tätare så kan det kännas besvärligt att ta sig ut.  Om man känner sig otrygg så kanske man inte vill gå ut efter jobbet därför behöver vi befolka gator och parker så att fler blir motiverade. Våra städer bör också planeras så att vi får tillgång till dem. Folkhälsa är ett ju faktiskt en samhällsfråga, på alla nivåer. Det finns jättemycket forskning på vad ökad fysisk aktivitet sparar i skattepengar och visst är det tråkigt att vi måste uppvakta politiker med ekonomiska beräkningar.

Varför går vi då och varför är det viktigt? Jo, vi reste oss upp för att frigöra armar och händer så att vi kunde försvara oss och skaffa föda. Gående gav oss också en överlägsenhet genom att vi kunde träna upp synen och se längre och det gjorde oss mycket mer framgångsrika än andra primater. Vi kunde äta bättre och våra hjärnor växte.

Vad har detta att göra med den moderna människan? Jo, som vi lever idag så behöver vi inte gå för att förflytta oss, skaffa föda eller rymma från fienden (jo kanske 🙂 ) Då vår kropp är anpassad efter denna typ av rörelse, vad händer när vi inte rör oss?

Förutom att våra muskler krymper ihop om vi inte utsätter dem för något motstånd så påverkar det också vårt skelett. Även det som bär oss mår och fungerar bäst vid rörelse. Vår hjärna och vår syn påverkas också. Eftersom jag förenklar det mesta på bloggen och inte vill claima den att vara något annat än mina tankar så går jag inte in på alla hormoner eller organ som också älskar att du rör på dig (tarmar osv)(de som inte går fiser mer högljutt, känt Lystrandskt ordspråk).

Om du är helt oberörd nu och inte bryr dig om de lyckokänslor som endorfiner ger, tänk ljus och luft!!! Det är faktiskt stor skillnad på dem som går på ett löpband och de som går utomhus. Det finns också många studier på detta. Visst är att ta löprunda på bandet bättre än inget, men bäst är att vara ute!

Jag trodde att jag, likt en larv, skulle förvandlas till en fjäril aka löpare. Jag har anmält mig till 3 Göteborgsvarv. Min kille och flera i vår familj springer ofta och länge. Men jag blev aldrig någon fjärilslöpare. Jag blev en promenixare. Det är en otrolig frihet och du behöver ingen utrustning. Det är väldigt svårt att skada sig och du kan lyssna på en bok, podcast, musik eller ljudet av stad/natur (ditt val). Du kan socialisera och det är gratis! Gamla och unga, alla kan gå,.Om du dessutom får upp farten lite så hjärtat får jobba så får du ännu fler fördelar med ett starkare hjärta och förbränningen ökar. Jag går och jag går mycket, mellan 8-10 km varje dag. Tillsammans med daglig yoga är detta den ”enda” motionen och jag mår sååååå bra. De fungerar mycket bra ihop. Även fastan. Allt passar ihop! 🙂 Mina fyra hörnstenar. Gå, yoga, fasta och sov.

Jag har inte ens tagit upp de mentala vinsterna! Studier har gjorts på deprimerade personer och personer med utbrändhetssymtom. I och med att stresshormonet kortisol svarar bra på fysisk aktivitet och att just promenader inte se som ett så stort ”ingrepp” i vardagen så såg man att det var mycket lättare att få dessa grupper att ta en kort promenad lite då och då.

Slutligen, sömnen, ja du gissade rätt. Personer som går  sover bättre. De har lättare att somna och har högre sömnkvalité än de som inte tar promenader. Framförallt om man också klarar av att ta en promenad när det är ljust ute.

Ja, jag kan länka till forskningen som jag hänvisar till men jag tror du inte orkar läsa den. Det tar dessutom för mycket tid för mig att lägga med länkar. Jag kan däremot rekommendera boken ”In praise of walking” skriven av Shane O´Mara. Han tar upp mycket av forskningen jag nämner här. Jag förenklar och kategoriserar men detta är min blogg och jag gör vad jag vill 🙂 Det jag skriver här skall endast ses som en inspiration och en tanke, inte som fakta eller vetenskap. Jag säljer ingenting. Jag ger dig mina tankar och min tid. Okey då, min morgondag också dåra. <3

Ta vara på dig, och ge promenaden en chans! Lägg handen på ditt hjärta nu och känn hur det pumpar, för dig. Varje slag, för dig.

Kram <3

Fortsätt läsa ”In praise of…… walking”

Please follow and like us:

Min förändring, en tillbakablick

Nä, jag kanske inte var, eller är en person som man förknippar med ”fet”, eller överviktig. Men faktum är att jag faktiskt tänkt på min vikt sedan jag var övre tonåren. Jag är lång och har breda höfter, vilket innebär att min vikt fördelas ganska jämt.  Det var inte heller ”bara” min övervikt som gjorde att jag ville en förändring. Diabetes 2 ärvs och tillsammans med min livsstil så visste jag att det var ett sluttande plan som behövdes styras upp när jag stod där på sommaren inför min kommande 50-årsdag. Jag hade ont, var trött och jag drog en storlek 42 (XL).

Många ifrågasätter BMI men det är ett mått som man kan förhålla sig till när man skall jämföra sig mot en grupp. Många säger att -ja, men hen har så mycket muskler och då är det trubbigt, och visst, detta stämmer. Fast det är ofta inte personer med mycket muskler som behöver oroa sig för BMI ändå. Man skall givetvis även mäta, midja och stuss samt väga sig.

Vänster 2014, höger 2018

Comino 2014/Gran Canyon 2018

Mina förutsättningar från början var:
BMI: 26,6 dvs 177 cm och 83 kg
Midja: 78 cm
Stuss: 104

Nuvarande;
BMI: 21, dvs 177 cm och 66 kg
Midja: 70 cm
Stuss 89 cm

Jag är all in när det gäller kroppspositivism, absolut. Men det finns risker med att bära på för mycket. Även om kroppen funkar fint som 25 åring så kommer dina organ och knän att lida när du passerat 50. Det är så det är. Det är ingen hälsovinst med en för stor kostym. Sedan har du också de gener du ärvt som du har att spela med om du spelar dem ”rätt” så kan du hjälpa kroppen att må bra.

Så efter att jag hittat hur jag ville och kunde leva på ett sätt som servar min kropp på bästa sätt så blev jag lite av en pastor, jag vet. Jag önskar bara att jag hittat detta tidigare. Allt har blivit bättre. Mina värden, min sömn, kroppen och knoppen. Det är såhär jag vill leva. Nu när det börjar bli mainstream med fasta så kommer såklart många olika rön och även om jag tror att detta är livets källa så finns det många som också ifrågasätter, med all rätta. Jag tycker det är bra. Men detta med hälsa och vad som ”funkar” för den enskilde är otroligt svårt och snårigt så lyssna inåt.

Det gjorde jag. Jag visste inte ens att det var en ”grej” när vi kom tillbaka från vår sommarsemester och jag mådde som en prinsapessa. Jag gjorde bara vad min kropp sa till mig. Jag lyssnade, kanske för första gången i mitt liv.

Visst är livet galet på ett sätt? Vem kunde tro detta för några år sedan? Jag träffade min f.d chef över lunch (!) igår (ja, jag åt lunch, för det var en finlunch och jag tackar aldrig nej till fantastiskt mat). Vi pratade om livet och hur det ibland kan drabba en. Hur man aldrig vet var man har framför sig. Vem kunde tro att jag, the queen of ”köttlördag”  och ”12-timmars-aw” skulle sluta som en hängiven vegetarian och kost- och livsstilsrådgivare?  Kanske tycker många att jag var roligare som person då, kanske är det sant, men jag vet att jag aldrig mått bättre än jag gör och jag saknar inte söndagsbakfyllor och förstoppningar.

Jag är en gladare person nu. Jag är snällare mot mig själv. Jag älskar mig själv. Jag vill serva och hylla min fantastiska kropp på bästa sätt. Jag vill ge min kropp de bästa förutsättningar jag kan för att den skall leva ett bra tag till. Visst, det finns inga garantier, men jag lovar att lyssna på kroppen och säger den stopp som när jag tex jobbat för mycket, så är det stopp.

Älskade vän, om jag får be dig om en sak? Jag vet att gjort det tidigare men det är viktigt! Ikväll när du lägger dig för natten, lägg en hand på ditt hjärta och känn dina hjärtslag. Lyssna på dem. Tacka ditt hjärta och tacka för dagen. Ingenting kommer att bli sig likt efter det. Jag lovar.

Vi hörs! Kram!

Fortsätt läsa ”Min förändring, en tillbakablick”

Please follow and like us:

Certifierad!

Hej, ja jag vet att det var ett tag sedan! Sorry och förlåt men det har varit för mycket, helt enkelt. Jobb, plugg och resor men häääj jag är numera certifierad! Jag var så inställd på att få tenta om så jag blev väldigt överväldigad av att jag fick 85% (det krävdes typ 63% för att bli godkänd.

Jag är alltså certifierad kost- och livsstilrådgivare och då kanske du undrar vad jag skall göra nu? Vad är min ”plan” eller ”målbild”? Hur skall jag ”jobba”? osv. -Jag vet inte, faktiskt. Jag kände att jag ville utbilda mig för att kunna svara substantiellt på frågor kring kost, fasta eller livsstil. Jag hoppas kunna hjälpa eller inspirera andra som är intresserade av dessa frågor. Jag kan vara en rådgivare/coach vad gäller kost och hälsa, jag kan hålla enklare föreläsningar osv. Jag kan däremot inte vara en samtalspart vad gäller missbruk eller beroendeproblematik. Visst har vi under utbildningen fått läsa en hel del för att kunna lotsa ”klienter” rätt om det under ett samtal skulle komma fram att man har ett sådant mönster, men inte mer.

Och kära vänner, det kommer att bli mer om fasta framöver, eftersom jag startade bloggen för att predika om fastans alla goda egenskaper så kommer jag nu att köra ett rejs och en uppdatering. Många har börjat läsa om fastan nu, i kvällspress och ”vanliga” hälsotidningar lyfter man fram periodisk fasta som något hälsosamt och det är ju på tiden.

TRE är ju mainstream och många kändisar ”kommer ut” som fastare (heter det så?) ja, man blir fastare om man fastar, men vad heter en som fastar? Hahahahahah, iaf. Det är inte bara 5:2 (RIP) som lyfts fram utan även 16:8 osv. TRE står för ”time restricted eating” och även om det inte är samma sak som fasta så är det en väg att gå och känna sig fram. Jag vill återigen ändå säga att fasta inte är för alla men för de allra allra flesta är det ett enkelt sätt att leva hälsosamt och kanske gå ner ett par kilo på köpet.

Hallå hallå, kanske du tänker nu! Jag skulle alllllldrig kunna gå utan mat i mer än 3 timmar, då var vi en systemkolapps på gång i min kropp! Jag fattar jag fattar, men vet du varför du tror att du svälter även om du har 1 månad av energi lagrat i kroppen? Det är för att ditt blodsocker dippar och du blir snurring och tvär (aka ”hangry”). Men om du tar små steg och kanske låter kroppen vila 30 min längre varje måndag för att sedan ge din kropp 16 timmars vila från insulinpåslag och konstant matsmältning och nedbrytning, då kommer din hunger så smått att försvinna och du kommer då att behöva undersöka varför du vill äta. Hunger och aptit är två helt olika saker och det har jag pratat om tidigare. Vi äter av många olika anledningar, men riktigt, bottenlös hunger är det väldigt sällan vi upplever nu för tiden eftersom vi hela tiden fyller på. Vi har en hel industri som livnär sig på att vi skall äta tre mål mat och mellis varje dag. Mellis???? När jag var liten fick man inte mellis, det ordet fanns inte. Man fick ta en frukt om det fanns (jag är född på 60-talet, men inte 1860-talet fniss). Nu finns det bars och dryck och 7-eleven bakar bullar 24/7. Men helt ärligt, din kropp är inte hungrig. Du är sugen, uttråkad, behöver tröst, vill fika, vill fira, det är sol ute – glass, osv osv. Men vi klarar oss alla utan mat i minst 8-10 timmar, eller hur skulle vi annars överleva natten? En annan tanke, tänk på att det finns en massa forskning på att de som sitter i soffan en kväll äter mer, känner mer ”aptit” än de som är aktiva en del av kvällen. Det finns en väldigt enkel förklaring till detta och det vill jag gärna prata om i en annan bloggpost för det är otroligt intressant och sticker hål på dina känslor om ”hunger” kontra ”aptit”, för om kroppen förbrukar mer energi så bör den rimligtvis också bli mer hungrig?

Så mina vänner! Nu är det dags för lite mer snack om fasta och att ta ansvar för sin hälsa och mindre bullshit (sorry språket). Om du vill, kan och är intresserad så kör vi!

Ta vara på dig och ut i solen och ta en promenad, nu när kvällarna bli ljusare finns tiden och dessutom blir bilden på tv:n sämre när det är ljust. Din hjärna och ditt hjärta kommer att tacka dig.

Puss

Fortsätt läsa ”Certifierad!”

Please follow and like us:

Allas hjärtan!

Hur ofta lyssnar du på ditt hjärta? Nu menar jag inte som i sången utan, hur ofta lägger du din hand över ditt hjärta och känner ditt hjärta slå?

Glad alla hjärtans på dig! Jag tycker verkligen man skall fira sitt hjärta och sina kärlekar. Det är kärleken som kan fixa oss. Kanske behöver man inte köpa choklad och blommor, kanske räcker det fint med att bara berätta för dina kärlekar vad de betyder för dig?

Hjärtat, denna strävsamma, hårt jobbande muskel som lite motvilligt  fungerar som en metafor för våra känslor och som får stå som mottagare för våra livsstilsval.

Jag har hittat yogan! (P3 övergång?) Jag har tränat yoga lite sporadiskt i några år men det har alltid känts som jag kämpat med andning och stela leder och det kändes inte alltid bra eller ens ”rätt”. Men i höstas hände något. Under ett pass så ”bang” jag fattade vad det betyder för mig. Kändes som jag hittade ytterligare en skattkista. Precis som när jag ”hittade” till min fasta, så hittade jag guld, igen. Nu genomför jag yoga varje dag. Minst 20 min och utan krav på prestation. Jag har blivit beroende och behöver min stund varje dag. När man på slutet tackar sin kropp i bön så känner jag mitt hjärtat slå, och ofta börjar jag gråta. Jag gråter av tacksamhet för denna stund och för min muskel som kämpar på 24/7.

Fastan och Yogan är samma sak, det är min gåva tillbaka till kroppen för att den så tålmodigt tagit hand om mig hela dagen. Fastan ger min matsmältning lite rast och ro, yogan ger mig ökad närvaro och fokus. Tillsammans är båda kraftfulla verktyg.

I veckan kommer jag att vara färdig med min utbildning, den sista praktiska uppgift som jag skall redovisa är en sockerutställning. Man skall visa upp hårda fakta kring tillsatt socker och prata med besökarna om hur socker påverkar oss. Det är ju inte så att socker endast är tomma kalorier som behöver förbrännas, socker påverkar vår tarmflora negativt och skickar signaler till hjärnan som kan ge upphov till ett ökat sug. Vi knarkar socker. Socker har samma påverkan som andra droger, nikotin, alkohol, sex, shopping och narkotika. Och för att sluta äta socker kan också behöva genomgå samma typ av avgiftning. Om man själv känner att man har en beroendeproblematik som man inte kan hantera. Det handlar ju inte bara om drogen själv utan om andra faktorer. Till skillnad mot droger och alkohol är kanske mat och socker det svåraste att få kontroll över då det finns tillgång till denna ”drog” dygnet runt och överallt. Det är ju också så att vi faktiskt måste äta och då är det upp till oss själva att ta beslutet om vad vi skall äta och beslut är ju avhängda sååååå mycket.

Tidigt får vi lära oss att få en varm och söt vätska i våra magar så snart vi gråter. När mamman hör sitt barn gråta, så ”rinner” mjölken till och mamman kan trösta sitt gråtande, hungriga barn med den perfekta formen av näring, lagom varm, söt och god. Allting annat som händer sedan är ju på något sätt att upprepa denna tröst och starka marknadskrafter ju allt för att härma och tillverka produkter som ger oss samma tröst som mammas mjölk.

Så det är inte ditt ”fel” att du känner ett sug och att du tar till godis eller en bulle om det känns jobbigt eller om du är ledsen. Den känslan kommer med bröstmjölken, sort of speak. För det är ju inte att man blir sugen på 6 st bitar socker att slänga in i munnen. Kombinationen, socker och fett är vad vi är ute efter.

Så om man är ute efter att kanske dra ner på sockret, börja anteckna när suget uppstår så du förstår varför du vill äta socker. Vilka känslor triggade och hur kändes det efteråt?

Läs gärna hos Kostfonden här

Det handlar som sagt inte bara om kalorier. Det är inte så att man ”springer” bort en bulle. Även om energin som du ätit används så skapar socker en obalans i kroppen. Vi behöver komma bort från att räkna kalorier och/points. Kroppen kan inte räkna. Kroppen använder den energi som kommer in och kommer det för mycket så lagras detta. Men alla kalorier är inte lika mycket värda. Det är därför viktigare att tänka på vad det du äter ger kroppen i form av makro och micro. Makro är fett, protein och kolhydrater. Micro är vitaminer osv. Att hitta en balans i detta. Att serva kroppen med det den behöver och sedan unna sig något är en fin balans. Att tänka 80/20. Varje dag.

Såååå mitt hjärta, tänk på ditt hjärta. Tillbaka till hjärtat. Se till att den får jobba lite med pulsen varje dag så att blodet syresätts mycket.  Att hjärtat också får vila och återhämta sig. Sorry att det alltid blir lite spretigt men när jag kommer på en sak så ger sig annan och så vidare. Jag skriver lite som jag pratar. Ta vara på dig så hörs vi snart. Nu är jag tillbaka. Hjärta på dig <3

Fortsätt läsa ”Allas hjärtan!”

Please follow and like us: