Min förändring, en tillbakablick

Nä, jag kanske inte var, eller är en person som man förknippar med ”fet”, eller överviktig. Men faktum är att jag faktiskt tänkt på min vikt sedan jag var övre tonåren. Jag är lång och har breda höfter, vilket innebär att min vikt fördelas ganska jämt.  Det var inte heller ”bara” min övervikt som gjorde att jag ville en förändring. Diabetes 2 ärvs och tillsammans med min livsstil så visste jag att det var ett sluttande plan som behövdes styras upp när jag stod där på sommaren inför min kommande 50-årsdag. Jag hade ont, var trött och jag drog en storlek 42 (XL).

Många ifrågasätter BMI men det är ett mått som man kan förhålla sig till när man skall jämföra sig mot en grupp. Många säger att -ja, men hen har så mycket muskler och då är det trubbigt, och visst, detta stämmer. Fast det är ofta inte personer med mycket muskler som behöver oroa sig för BMI ändå. Man skall givetvis även mäta, midja och stuss samt väga sig.

Vänster 2014, höger 2018

Comino 2014/Gran Canyon 2018

Mina förutsättningar från början var:
BMI: 26,6 dvs 177 cm och 83 kg
Midja: 78 cm
Stuss: 104

Nuvarande;
BMI: 21, dvs 177 cm och 66 kg
Midja: 70 cm
Stuss 89 cm

Jag är all in när det gäller kroppspositivism, absolut. Men det finns risker med att bära på för mycket. Även om kroppen funkar fint som 25 åring så kommer dina organ och knän att lida när du passerat 50. Det är så det är. Det är ingen hälsovinst med en för stor kostym. Sedan har du också de gener du ärvt som du har att spela med om du spelar dem ”rätt” så kan du hjälpa kroppen att må bra.

Så efter att jag hittat hur jag ville och kunde leva på ett sätt som servar min kropp på bästa sätt så blev jag lite av en pastor, jag vet. Jag önskar bara att jag hittat detta tidigare. Allt har blivit bättre. Mina värden, min sömn, kroppen och knoppen. Det är såhär jag vill leva. Nu när det börjar bli mainstream med fasta så kommer såklart många olika rön och även om jag tror att detta är livets källa så finns det många som också ifrågasätter, med all rätta. Jag tycker det är bra. Men detta med hälsa och vad som ”funkar” för den enskilde är otroligt svårt och snårigt så lyssna inåt.

Det gjorde jag. Jag visste inte ens att det var en ”grej” när vi kom tillbaka från vår sommarsemester och jag mådde som en prinsapessa. Jag gjorde bara vad min kropp sa till mig. Jag lyssnade, kanske för första gången i mitt liv.

Visst är livet galet på ett sätt? Vem kunde tro detta för några år sedan? Jag träffade min f.d chef över lunch (!) igår (ja, jag åt lunch, för det var en finlunch och jag tackar aldrig nej till fantastiskt mat). Vi pratade om livet och hur det ibland kan drabba en. Hur man aldrig vet var man har framför sig. Vem kunde tro att jag, the queen of ”köttlördag”  och ”12-timmars-aw” skulle sluta som en hängiven vegetarian och kost- och livsstilsrådgivare?  Kanske tycker många att jag var roligare som person då, kanske är det sant, men jag vet att jag aldrig mått bättre än jag gör och jag saknar inte söndagsbakfyllor och förstoppningar.

Jag är en gladare person nu. Jag är snällare mot mig själv. Jag älskar mig själv. Jag vill serva och hylla min fantastiska kropp på bästa sätt. Jag vill ge min kropp de bästa förutsättningar jag kan för att den skall leva ett bra tag till. Visst, det finns inga garantier, men jag lovar att lyssna på kroppen och säger den stopp som när jag tex jobbat för mycket, så är det stopp.

Älskade vän, om jag får be dig om en sak? Jag vet att gjort det tidigare men det är viktigt! Ikväll när du lägger dig för natten, lägg en hand på ditt hjärta och känn dina hjärtslag. Lyssna på dem. Tacka ditt hjärta och tacka för dagen. Ingenting kommer att bli sig likt efter det. Jag lovar.

Vi hörs! Kram!

Fortsätt läsa ”Min förändring, en tillbakablick”

Livsstil och identitet?

Tiden går så fort nu och snart har vi vi inne i sköna maj. En jobbig tid för pollenallergiker men annars en ljuvlig månad. För mig är detta den mest hektiska perioden på jobbet men försöker ändå att ta tillvara på solen och de härliga kvällarna.

Jag har börjat få en del klienter nu och förfrågningar om föreläsningar vilket är väldigt härligt och jag känner mig stolt och glad och hoppas att jag bidrar med någon form av inspiration till förändring.

Jag tänker väldigt mycket kring vem vi vill vara och hur vi ser på oss själva. Om vi skall våga eller vilja skapa en förändring så behöver vi också reflektera över vem vi är, idag innan vi kan ta ut någon form av kompassriktning. Det vill säga, kan man sluta röka om man ser sig själv som en rökare? Om vi skall prata om våra vanor så är de också starkt kopplade till vår identitet. Det är därför det tar tid att se en förändring eller faktiskt se alla de små vanorna som leder fram till en förändring.

Man kan jämföra det med ett renoveringsprojekt, vilket som helst. Om du skall måla om hemma eller tapetsera. Då är arbetet innan du kan börja måla viktigare än att pensla färg på väggen. Om man inte lägger tid på detta så kommer målningen att se kass ut och kanske spricka eller se hafsigt ut.

Det är därför kontinuitet är så viktigt, även om det tar ett tag att se själva förändringen och det är också därför quick-fix funkar på kort sikt men inte som en livsstilsförändring. Och om du vill se en hållbar förändring över tid så behöver du kämpa på över tid och vara konstant och kontinuerligt värdera var du är och vart du är på väg.

Jag tror att man kan bestämma sig varje dag, idag är jag en en person som springer, även om du joggar 500 meter så är du en som springer. Hjärnan älskar vanor och rutiner och likaväl som att hålla fast vid de ”dåliga” så kan man lära hjärnan nya. Ditt belöningssystem kommer att ge dig svar på att de nya bättre vanorna är bra för dig och då är det enklare att fortsätta med de bättre vanorna.

Det är också därför det är svårt med för stora förändringar på samma gång. Eller typ, på måndag då skall det ”ske” eller 1 januari osv. Vad är det som skall ske? Hur skall du nå dit?Är det realistiskt?

Det är här jag tror att jag kan tjäna som en rådgivare, faktiskt. Jag tror inte att jag hade kunnat göra det som 25 åring. Jag är nu (snart, pjew) 52 år istället och har lärt mig en del om hur man tänka och vart man går fel.

I USA bantar kvinnorna i 30 år, i genomsnitt. Vi har inte mätt detta i Sverige än, vad jag vet men jag skulle uppskatta att vi följer USA även här. I Sverige följer BMI kurvan samma rörelse som i USA, vi ligger bara några år efter, varannan svensk räknas alltså som överviktigt och antalet feta ökar också.

Och varför lyckas inte bantning? För att det är någon annans framgångsaga du köper. Du kanske inte alls har samma metaboliska förutsättning som andra? De flesta dieter funkar, men inte på lång sikt och det är ofta för att man tillslut får tacka nej till för mycket. Och allting handlar om vad man får och inte får äta. Det är liksom inte ett sätt att leva. Allt blir för restriktivt. Vilket inte funkar i ett längre perspektiv. Det gäller att hitta en väg som funkar för just dig om du inte tar reda på hur du ”funkar”, så blir det svårt att hamna ”rätt”. ”Rätt” är nämligen helt olika person till person.

Så mina kära läsare och vänner, ut i solen och njut av att ljuset och av att du är du. Så hörs vi snart igen.

Lästips:

Tror att jag rekommenderat den tidigare men den är såååååååå läsvärd. Skit i hälsoböcker, this is the shit! 🙂 Puss

Fortsätt läsa ”Livsstil och identitet?”

Optimerad? Nej tack!

Hej alla i Stilla veckan, den vecka som är den sista veckan i fastan inför påsk. Jag har ju tidigare skrivit om religion, tro och fasta. Hur alla religioner utövar någon form av fasta för botgöring eller för att känna sig närmre (sin) gud. Min egen gudstro är lite ”all-over-the-place”. Det vill säga, visst har jag en tro, men av en mer andlig karaktär. Jag känner alltid en närvaro av något större och besöker gärna kyrkor eller rum för bön. Det ger mig alltid ett lugn. Det har dock alltid varit svårt för mig att definiera min tro, men jag är ju både döpt och konfirmerad i den lutherska kyrkan. Annars är min kropp min kyrka och genom fastan känner jag mig än mer spirituell och närmre mitt andliga jag. Yogan gör ju detta också och därför samspelar de båda så fint. Det känns som en kram, eller det mest kärleksfulla jag kan ge min kropp och min själ.

Och det är påsk och äggandet är i full blom! Jag hoppas verkligen att du tar chansen att njuta av allt gott som denna, enligt mig, bästa helgen på året. Den är inte full av krav, maten är god och godiset också. Är du rädd för de senaste ”larmrapporterna” om att ägg är ”farligt”? Va inte det. Om du inte, av etiska skäl, avstår ägg så är ägg en utmärkt källa till många vitaminer, mineraler, fettsyror och protein men överkonsumera inte. Att dagligen köra på med en 5 äggsomelett kommer att höja dina kolestrolvärden så var måttlig, precis som med allt annat. För mycket av vad som helst kan till slut sätta sina spår, så tänk ”balans”.

Tänkt inte ”optimera!”. Vi är människor, inte maskiner. Vi lever på jorden, vi är en del av jorden. Vi ställer orimliga krav på oss själva. Vi skall prestera och optimera. Jag lyssnade på Food Pharmacy i morse under min soliga promenad och blev så provocerad. Förutom att man knappt står ut med alla klyschor och allt flams som de blajjar om så påpekade de också att ”vi alla vill ju optimera vår hälsa” NEJ! Det vill vi inte alls!!! Herregud! Jag blev arg och sedan ledsen. Vi vill ju inte optimera, vill vill inte tweaka varje grej vi gör får att uppnå ett ”resultat”, fy fasen asså. Vi lever detta liv. Vi har denna gåva, våra kroppar och vårt liv och vi måste få ta livet som det kommer. Med bottenlös svärta eller rosa moln. Visst kan vi påverka hur vi mår men jag är gränslöst trött på alla stenar som läggs på våra axlar. Du måste vara lycklig, känna lycka, älska dig själv, optimera, planera, prestera osv. ORKA! Nä, mitt ”take” är att vi stället måste hitta tillbaka till oss själva. Hitta vad som känns bra men släpp hela optimeringstanken. Det hela känns väldigt Orwelliskt. Vi vill inte vara optimala människor, vi vill vara friska och snälla. Livet är ju till för att levas inte vinna ett rejs. Det finns liksom ingen medalj i slutet. Det finns ingen prispall.

Så med denna, lagom virriga och smått flummiga text och ditten och datten, ville jag mest önska dig en riktigt härlig påsk. Ta vara på den lediga tiden och umgås och slappa och även om Food Pharmacy tycker att vi skall meditera istället för att titta på ”say yes to the dress” så känner jag att do it! Om du kan stänga av bruset i hjärnan med att se en film, en serie eller läsa en bok, låt ingen annan bestämma eller peka på vad som är riktigt eller viktigt. You do you! Var snäll mot dig och njut så hörs vi snart igen. Kärlek <3

Fortsätt läsa ”Optimerad? Nej tack!”

Certifierad!

Hej, ja jag vet att det var ett tag sedan! Sorry och förlåt men det har varit för mycket, helt enkelt. Jobb, plugg och resor men häääj jag är numera certifierad! Jag var så inställd på att få tenta om så jag blev väldigt överväldigad av att jag fick 85% (det krävdes typ 63% för att bli godkänd.

Jag är alltså certifierad kost- och livsstilrådgivare och då kanske du undrar vad jag skall göra nu? Vad är min ”plan” eller ”målbild”? Hur skall jag ”jobba”? osv. -Jag vet inte, faktiskt. Jag kände att jag ville utbilda mig för att kunna svara substantiellt på frågor kring kost, fasta eller livsstil. Jag hoppas kunna hjälpa eller inspirera andra som är intresserade av dessa frågor. Jag kan vara en rådgivare/coach vad gäller kost och hälsa, jag kan hålla enklare föreläsningar osv. Jag kan däremot inte vara en samtalspart vad gäller missbruk eller beroendeproblematik. Visst har vi under utbildningen fått läsa en hel del för att kunna lotsa ”klienter” rätt om det under ett samtal skulle komma fram att man har ett sådant mönster, men inte mer.

Och kära vänner, det kommer att bli mer om fasta framöver, eftersom jag startade bloggen för att predika om fastans alla goda egenskaper så kommer jag nu att köra ett rejs och en uppdatering. Många har börjat läsa om fastan nu, i kvällspress och ”vanliga” hälsotidningar lyfter man fram periodisk fasta som något hälsosamt och det är ju på tiden.

TRE är ju mainstream och många kändisar ”kommer ut” som fastare (heter det så?) ja, man blir fastare om man fastar, men vad heter en som fastar? Hahahahahah, iaf. Det är inte bara 5:2 (RIP) som lyfts fram utan även 16:8 osv. TRE står för ”time restricted eating” och även om det inte är samma sak som fasta så är det en väg att gå och känna sig fram. Jag vill återigen ändå säga att fasta inte är för alla men för de allra allra flesta är det ett enkelt sätt att leva hälsosamt och kanske gå ner ett par kilo på köpet.

Hallå hallå, kanske du tänker nu! Jag skulle alllllldrig kunna gå utan mat i mer än 3 timmar, då var vi en systemkolapps på gång i min kropp! Jag fattar jag fattar, men vet du varför du tror att du svälter även om du har 1 månad av energi lagrat i kroppen? Det är för att ditt blodsocker dippar och du blir snurring och tvär (aka ”hangry”). Men om du tar små steg och kanske låter kroppen vila 30 min längre varje måndag för att sedan ge din kropp 16 timmars vila från insulinpåslag och konstant matsmältning och nedbrytning, då kommer din hunger så smått att försvinna och du kommer då att behöva undersöka varför du vill äta. Hunger och aptit är två helt olika saker och det har jag pratat om tidigare. Vi äter av många olika anledningar, men riktigt, bottenlös hunger är det väldigt sällan vi upplever nu för tiden eftersom vi hela tiden fyller på. Vi har en hel industri som livnär sig på att vi skall äta tre mål mat och mellis varje dag. Mellis???? När jag var liten fick man inte mellis, det ordet fanns inte. Man fick ta en frukt om det fanns (jag är född på 60-talet, men inte 1860-talet fniss). Nu finns det bars och dryck och 7-eleven bakar bullar 24/7. Men helt ärligt, din kropp är inte hungrig. Du är sugen, uttråkad, behöver tröst, vill fika, vill fira, det är sol ute – glass, osv osv. Men vi klarar oss alla utan mat i minst 8-10 timmar, eller hur skulle vi annars överleva natten? En annan tanke, tänk på att det finns en massa forskning på att de som sitter i soffan en kväll äter mer, känner mer ”aptit” än de som är aktiva en del av kvällen. Det finns en väldigt enkel förklaring till detta och det vill jag gärna prata om i en annan bloggpost för det är otroligt intressant och sticker hål på dina känslor om ”hunger” kontra ”aptit”, för om kroppen förbrukar mer energi så bör den rimligtvis också bli mer hungrig?

Så mina vänner! Nu är det dags för lite mer snack om fasta och att ta ansvar för sin hälsa och mindre bullshit (sorry språket). Om du vill, kan och är intresserad så kör vi!

Ta vara på dig och ut i solen och ta en promenad, nu när kvällarna bli ljusare finns tiden och dessutom blir bilden på tv:n sämre när det är ljust. Din hjärna och ditt hjärta kommer att tacka dig.

Puss

Fortsätt läsa ”Certifierad!”

Socker eller inte, hur ”farligt”?

Jag är en nerd, jag är så mycket en nerd att jag gränsar till någon form av diagnos, skulle jag tro. Jag menar, om jag var ett barn idag så hade man lätt kunna ge mig en diagnos. Det verkar vara väldigt, att sätta en etikett på människor eller beteenden.

Jag tycker att det är kasst och jag tror att vi missar många lager av livet genom att snabbt boxa in människor på detta sätt. Det finns så många aspekter av oss, så många berättelser. Så mycket kunskap och så många förmågor.

Men jag är en nerd. Så nu när min utbildning är klar och det är dags för min sluttenta så nöjer jag mig givetvis inte bara med att lära studielitteraturen utan jag läser kring det som står på listan. Jag lyssnar på podcast med andra synsätt än mina egna och jag hänger på ”The Lancet” .

Nu är det väldigt mycket kring just ”hälsa” och välbefinnande som lätt blir polariserade. Dvs man predikar sin syn och buntar ihop ”fakta” så att det passar den tron som man för närvarande vill argumentera för. Helst genom att skjuta igenom andras argument. Nu pratas det mycket om vem som ”får” prata om hälsa överhuvud taget. Böcker om hälsa har hamnat i drevet och jag känner bara ”meeeehhhh”. Varför sker detta just nu? Det är ju liksom inte första gången som någon påstår något och säljer detta, kvällspressen gör det varje dag. Böcker som ges ut som ”fakta” är vanskliga men om det värsta som kan hända är att man får människor att äta bättre så är det kanske inte så farligt. Det är väl när man ger sig in ”epidemiologi” som det börjar bli vanskligt. Jag väljer dock att se alla dessa ”rön” och böcker som underhållning. Jag blir bara oroad när andra går på en hype och sväljer en livsstil med hull och hår, ogranskat liksom.

En debatt som rasat ett tag nu är ju diskussionen kring socker och hur farligt det är för oss.  Jag har ju tidigare skrivit om min sockerutställning här. En del argumenterar för att ju ”renare” och mer ”naturligt” desto bättre. Andra hittar nya bättre sockerkällor. Vissa av oss försöker att göra medvetna val istället.

Min uppfattning är att vi äter för mycket socker, att det socker som gömmer sig i livsmedel är det som är ”farligt” för oss. Jag menar, ät din semla eller ditt lördagsgodis om det är ditt val. Men var noga med det tillsatta sockret som gömmer sig, i din yoghurt, din müsli, din dryck osv.

När man på 80-talet blev rädd för att det var fettet som gjorde oss feta så började man med lightprodukter och för att dessa skulle smaka bättre med mindre fettinnehåll så började man tillsätta socker och eller sötningsmedel.

När vi pratar om socker, så är det sackaros som avses. Alltså det vi kallar vanligt socker. Det är en disackarid som sitter ihop genom med monosackarider, glykos (druvsocker), fruktos (fruktsocker) och galaktos . Det finns också laktos och maltos.

Sedan finns mängder av sötningsmedel, där väl aspartam är det vanligare  och det är väl här de olika poolerna är oense. Aspartam används ofta i lighprodukter då det inte ger blodsocker- eller insulinsvar.  Aspartam tas upp i kroppen som aminosyror (protein) och eftersom det endast krävs små mängder så blir upptaget väldigt litet. Och aminosyror behöver kroppen så visst kan det vara en bra ersättning, om man gillar smaken. Signalen till belöningssystemet är dock den densamma. Så om du vill minska på intaget av socker så lurar du dig. Hjärnan (dopamin, opiater och serotonin = belöningssystemet) känner ingen skillnad utan upplevelsen är mmmmm marabou ändå liksom.

Så, rätt eller fel. Hur farligt är socker kontra sötningsmedel? Jag tycker man skall behandla allt som ”socker” och det är snarare så att din metaboliska status avgör vilket som är ”värst”. En person med diabetes eller annat metaboliskt symtom kanske inte skall ösa på med fruktjuicer medans någon som tränar hårt kan komma undan med frukt och bröd. Jag pekar varken finger eller skriver någon på näsan. Men att läsa näringsinnehållet kan vara en hjälp även om det också krävs en massa kunskap för att förstå. Var medveten och försök att spåra hur mycket socker som finns livsmedlet och om det kommer att funka för dig, ät och njut. Om inte, välj något annat.

Mehn, vi äter mest socker i världen och det funkade ju uppenbarligen inte med att få individer att gå över till lightprodukter. Vi är fetare än någonsin. Eftersom inte kaloriräkning inte funkar så behöver vi ta till ett annat sätt. Alla kalorier är inte lika mycket värda och funkar inte på samma sätt i kroppen. Jag kommer att skriva mer om det.

Som vanligt babblar jag på men jag lovar att så snart min tenta är klar så kommer jag att mer strukturerad. Eller, jag kan inte lova. Jag är ju jag. Ett kontrollfreak och en nerd, etiketterad och klar. Trevlig helg och var rädd om dig! Kram

Fortsätt läsa ”Socker eller inte, hur ”farligt”?”

Rådgivning och föreläsningar?

Hej, som jag tidigare skrivit om här i min blogg så är jag nu redo för att inspirera och stötta förändringsarbete. Jag kommer inte att sluta på mitt älskade White utan jag kommer, i mån av tid att sköta rådgivning på kvällar och helger, på tider som passar privatpersoner. Jag har också redan fått förfrågning om att hålla föreläsningar, det kommer att ske i mån av tid. Våren är redan lite stressig så här behövs lite framförhållning.

Det är dags för lite av en smygpremiär helt enkelt.

Jag kommer inte att göra en stor grej av detta genom reklam eller så, utan endast erbjuda stöd och rådgivning i mån av tid.

Är du eller någon du känner intresserade, så finns mer info på denna sidan. Det finns lite olika varianter, small, medium och large (för att anspela på storlek) :), beroende på vad man är ute efter. När vi vet det så kommer ett intentionsavtal mellan dig och mig att skrivas.

Är du intresserad? Maila gärna på lillaly@hotmail.com . Hit kan man också maila förfrågningar om föreläsningar inom hälsa och livsstil.

OBS! Viktigt! Jag är ingen Mia Törnblom eller valfri inspiratör. Jag är inte en del av hälsohetsen eller självhjälpen. Jag ser mig faktiskt som en motpol till detta då jag anser att vi alla bär svaret inom oss och där måste vi börja. Gräv där du står. Vad vill du och varför?

Så om du behöver någon som studsar och ”komejennar” på scen eller i möten med dig så får jag be dig kontakta någon annan. Det kommer aldrig att hända. Hos mig kan du släppa på alla prestationer och måsten, jag vill att du skall vara snäll mot dig själv. Mina föreläsningar kommer också att handla om att ”chilla lite mer” och ”sluta straffa sig, lite mindre”.

Ok, slut på införsäljningsarbetet! Men flera av er har skrivit och undrat när jag kan börja ta emot klienter och nu är det dags för smygpremiär eftersom vi känner varandra redan. Alla andra kommer att få vänta på sin tur. Hahaha.

Så, nu var det gjort! Nu kommer jag inte skriva så mycket mer om rådgivning utan fortsätta med ordinarie verksamhet på bloggen, dvs skriva stökiga inlägg om hur det är att vara människa. Kram på dig!

Fortsätt läsa ”Rådgivning och föreläsningar?”

Du är söt, kanske lite för söt?

Hej! det är fredag och vi klarade det! Februari är snart passerat och vi går mot vår! Det är härligt och mysigt på alla sätt.

Jag har haft en tuff period med renovering av lägenhet och en massa resor. En ihärdig förkylning gjorde inte saker lättare heller men nu är jag på geee.

Idag hade jag en sockerutställning på jobbet, det är min sista praktiska uppgift som nu dokumenterats och min sista inlämning är nu inskickad. Pjew! Jag är färdig (eller ja, typ). Nu återstår själva sluttentan så att jag får min licens. Jag skall dock fortsätta läsa lite under våren, MI, motiverade samtal som vi även tillämpar i kost- och hälsorådgivningen. Så helt färdig blir man aldrig.

Meeehn socker nu då? Hur ”farligt” är det egentligen? Helt klart är det ju att vi i Sverige äter mest socker i världen, jag vet, det är svårt att tro, vi är ju ändå ganska smarta. Men tänk då över vår fika- och smågodiskultur samt att socker används i stora mängder i allt som tillagas industriellt. Vi behöver helt enkelt skära ner på sockret, i alla former. Vi äter mellan 40-45 kg rent socker per person och år och ca 17 kg smågodis per person och år. Det är egentligen helt galet mycket! För vi behöver inte äta socker alls. Vår hjärna och kropp älskar och använder glukos som främsta bränslet men det räcker med att äta bra kolhydrater för att täcka upp behovet. I vanligt socker (sackaros) finns ingenting som vi behöver alls.

De frågor som uppstod under min utställning idag var hur sötningsmedel och socker skiljer sig åt och vad som är ”värst”. I början av 80-talet när många light-produkter var svaret på bantningshetsen och den dåvarande kroppsfixeringen började man tillsätta sockeralkoholer och naturliga substitut som stevia. Dessa gör att antalet kalorier går ner men hjärnan uppfattar ändå att kroppen matas med sött och det sätter igång belöningssystemet på samma sätt som vanliga disackarider (sackros mm,socker, nedbrutet i kroppen). Det är ingen energi i sockeralkoholer och insulin reagerar inte lika starkt på sötningsmedel som på ”socker”, i de flesta fall. OBS att jag förenklar här lite.

Vi pratade också om vad ”utan tillsatt socker” betyder, då min utställning handlade om om just tillsatt socker. det betyder att man inte använder annat socker än det som finns naturligt i livsmedlet. Dvs, mûsli utan tillsatt socker är sött för man kanske använder frukt som sötningsmedel. De som marknadsför sina produkter som ”utan tillsatt socker” brukar vara ganska duktiga på att redovisa detta också, tillskillnad mot andra skurkar som döljer sitt sätt att söta så gott det går.

För det är ju just detta socker som kan vara så svårt att upptäcka och då förhindra att det hamnar i kroppen. Jag menar, om du käkar en semla så veeeeet du att du kommer få i dig 500 kalorier av fett, mjöl och socker. Du gör det valet och jag hoppas att du då njuter av din semla, för det skall du göra 🙂 . Samma med godis och läsk. Vi vet ju någonstans att detta är socker och kanske inte är det bästa valet, men svårt att kanske inse att det är socker i ”vanliga livsmedel”.

Varför är det så kasst med socker då? Förutom att du får i dig en massa energi utan näring så sätter den igång belöningssystemet i hjärnan. Sockret går ut i blodet och ditt insulin skjuter i taket. Något vi inte vill. Eftersom socker kan omvandlas till fett så är de lika dåliga för levern som stora mängder alkohol. och fett. Värst är ett kombinerat överintag av dem. Ungefär en fjärdedel av det fett som lagras vid fettlever hos människa härstammar från olika sockerarter förutsatt ett högt generellt intag av kolhydrater detta ger upphov till fettlever. Detta i sin tur kan skapa obalans och ge upphov till metabolt syndrom, väldigt förenklat

Läs gärna mer hos Kostfonden

Så, med en helg som står och väntar på oss så hoppas jag att du gör val som är bra för dig. Var inte hård mot dig själv. Men tänk också på att det är helg varje vecka. Försök att tänka 80/20 där du gör bra val 80 av tiden och unnar dig 20. Oavsett vart du befinner dig så är detta en fin balans och hållbart på lång sikt.

Ta vara på dig så hörs vi jättesnart! Kram söta du 🙂

Fortsätt läsa ”Du är söt, kanske lite för söt?”

Vad är kunskap?

Hej igen!
Jag fick lite feeling I helgen och blev helt crazy så här kommer ännu ett blogginlägg av mig 🙂

Det är ju inspirerande för mig att ni är så många som läser! Det är faktiskt helt galet! Jag blir så glad! Det skall ni veta att alla mail, sms, mess och hejarop på stan landar hos mig och gör mig rörd och glad.

Ibland i mina mörka stunder (jodda, jag har sådana) tänker jag, vem bryr sig? Vad kan en blogg av en ganska så rörig människa som testar sig fram betyda för någon? Anledningen till att jag startade min blogg var ju för att besvara alla frågor om periodisk fasta. Nu finns det att läsa om fastan överallt 🙂 Det gör mig också väldigt glad, men fastan är inte för alla. Det har jag varit väldigt tydlig med. Meeeehhhn OM man vill testa så är det ett otroligt kraftfullt hälsosamt sätt att leva med en ev. viktminskning som biverkning, om man vill och OM kroppen vill.

Min blogg blev ju därför också något annat än att handla om fastan, för livet handlar liksom om andra grejer också. Det är därför jag blir lite bubblig och något ostrukturerad ibland. För livet är sådant. Livet har en förmåga att kasta oss runt runt. Vissa av er tycker att jag skriver för mycket och andra undrar när nästa bloggpost kommer och det är ju precis sådan jag är. En del tycker att jag tar för stor plats och andra ja….. ni fattar. Hahahahah…

Vad är det egentligen jag skriver om då? Vad har jag möjligen för kunskap för att kunna fylla blogg? Tja, jag claimar ingenting faktiskt. Jag har själv gjort en resa som jag gärna delar med mig av. Jag är precis som du. När jag helt plötsligt befann mig i situationer där personer ifrågasatte min kunskap tänkte jag att, bra Camilla, skaffa dig kunskap då! Dags att plugga tänkte jag.

Det är nämligen så att jag hela mitt liv haft bildningskomplex. Detta har gjort att jag ständigt läser och läser, allt. Jag pluggar också mer eller mindre hela tiden. Så nu när jag snart är diplomerad eller certifierad så känns det bra att iaf kunna fäkta bort de värsta skeptikerna.

Jag är dessutom alltid på din sida, jag är motsatsen till industrin. Jag har inte pluggat varje dag i snart 1 år för att kunna tjäna pengar. Jag kommer kanske behöva ta en mindre uppgift för att utföra och genomföra ett program tillsammans med (klienten) dig, genom samtal och uppgifter. Men det handlar om tiden som man lägger ner tillsammans. Jag tror också att om det finns ett kontrakt mellan oss så kommer din egen insats och motivation öka. Man tar betalt för tiden och för kunskapen man har skaffat sig helt enkelt. Det innebär inte att alla som påstår sig vara hälsocoacher har en utbildning. Man kan tex kolla med Kroppsterapeuternas Yrkesförbund om man är osäker. Jag är medlem där och då är också klienten försäkrad och garanterad en typ av proffshantering. Det finns etiska regler, även i denna industri 🙂 Så visst, fine, kanske är jag ändå på något sätt involverad. Men jag tror att de flesta kan känna sig lugna med att jag aldrig kommer att varesig sälja produkter eller dieter. Jag påstår inte heller att jag kan läka en diagnos. Alla mina råd utgår ifrån att du är frisk. Det handlar om inspiration och minset mer än något annat.

Så vad är kunskap? Blir man någonsin färdiglärd? Såklart inte! Det kommer ju hela tiden ny forskning som gör oss osäkra och förvirrade. Men är det något en forskare vet så är det att det alltid kommer ny forskning. Ett tips dock! Kolla alltid vad eller vem som har bekostad rapporten. Jag skulle nog höja en varningsflagga om Arla publicerar en rapport om att alla skall äta Yoggi till frukost tex.  Ja du fattar.

Så vänner, ja jag kommer att coacha och stötta. Ja, jag har startat en egen firma. Nu vet ni och ni vet var jag finns. Jag kommer inte marknadsföra mig och jag kommer inte be er att rekommendera mig. Jag kommer inte skicka nyhetsbrev med tips. Jag är helt enkelt inte en sådan person. Men jag tror jag vet var du befinner dig om du gillar mig blogg (som jag kommer att fortsätta att skriva, såklart) OCH jag kommer inte sluta mitt Day-time-job (som jag älskar).

Men jag är alltid på din sida. Jag tror på dig. <3

Fortsätt läsa ”Vad är kunskap?”

Allas hjärtan!

Hur ofta lyssnar du på ditt hjärta? Nu menar jag inte som i sången utan, hur ofta lägger du din hand över ditt hjärta och känner ditt hjärta slå?

Glad alla hjärtans på dig! Jag tycker verkligen man skall fira sitt hjärta och sina kärlekar. Det är kärleken som kan fixa oss. Kanske behöver man inte köpa choklad och blommor, kanske räcker det fint med att bara berätta för dina kärlekar vad de betyder för dig?

Hjärtat, denna strävsamma, hårt jobbande muskel som lite motvilligt  fungerar som en metafor för våra känslor och som får stå som mottagare för våra livsstilsval.

Jag har hittat yogan! (P3 övergång?) Jag har tränat yoga lite sporadiskt i några år men det har alltid känts som jag kämpat med andning och stela leder och det kändes inte alltid bra eller ens ”rätt”. Men i höstas hände något. Under ett pass så ”bang” jag fattade vad det betyder för mig. Kändes som jag hittade ytterligare en skattkista. Precis som när jag ”hittade” till min fasta, så hittade jag guld, igen. Nu genomför jag yoga varje dag. Minst 20 min och utan krav på prestation. Jag har blivit beroende och behöver min stund varje dag. När man på slutet tackar sin kropp i bön så känner jag mitt hjärtat slå, och ofta börjar jag gråta. Jag gråter av tacksamhet för denna stund och för min muskel som kämpar på 24/7.

Fastan och Yogan är samma sak, det är min gåva tillbaka till kroppen för att den så tålmodigt tagit hand om mig hela dagen. Fastan ger min matsmältning lite rast och ro, yogan ger mig ökad närvaro och fokus. Tillsammans är båda kraftfulla verktyg.

I veckan kommer jag att vara färdig med min utbildning, den sista praktiska uppgift som jag skall redovisa är en sockerutställning. Man skall visa upp hårda fakta kring tillsatt socker och prata med besökarna om hur socker påverkar oss. Det är ju inte så att socker endast är tomma kalorier som behöver förbrännas, socker påverkar vår tarmflora negativt och skickar signaler till hjärnan som kan ge upphov till ett ökat sug. Vi knarkar socker. Socker har samma påverkan som andra droger, nikotin, alkohol, sex, shopping och narkotika. Och för att sluta äta socker kan också behöva genomgå samma typ av avgiftning. Om man själv känner att man har en beroendeproblematik som man inte kan hantera. Det handlar ju inte bara om drogen själv utan om andra faktorer. Till skillnad mot droger och alkohol är kanske mat och socker det svåraste att få kontroll över då det finns tillgång till denna ”drog” dygnet runt och överallt. Det är ju också så att vi faktiskt måste äta och då är det upp till oss själva att ta beslutet om vad vi skall äta och beslut är ju avhängda sååååå mycket.

Tidigt får vi lära oss att få en varm och söt vätska i våra magar så snart vi gråter. När mamman hör sitt barn gråta, så ”rinner” mjölken till och mamman kan trösta sitt gråtande, hungriga barn med den perfekta formen av näring, lagom varm, söt och god. Allting annat som händer sedan är ju på något sätt att upprepa denna tröst och starka marknadskrafter ju allt för att härma och tillverka produkter som ger oss samma tröst som mammas mjölk.

Så det är inte ditt ”fel” att du känner ett sug och att du tar till godis eller en bulle om det känns jobbigt eller om du är ledsen. Den känslan kommer med bröstmjölken, sort of speak. För det är ju inte att man blir sugen på 6 st bitar socker att slänga in i munnen. Kombinationen, socker och fett är vad vi är ute efter.

Så om man är ute efter att kanske dra ner på sockret, börja anteckna när suget uppstår så du förstår varför du vill äta socker. Vilka känslor triggade och hur kändes det efteråt?

Läs gärna hos Kostfonden här

Det handlar som sagt inte bara om kalorier. Det är inte så att man ”springer” bort en bulle. Även om energin som du ätit används så skapar socker en obalans i kroppen. Vi behöver komma bort från att räkna kalorier och/points. Kroppen kan inte räkna. Kroppen använder den energi som kommer in och kommer det för mycket så lagras detta. Men alla kalorier är inte lika mycket värda. Det är därför viktigare att tänka på vad det du äter ger kroppen i form av makro och micro. Makro är fett, protein och kolhydrater. Micro är vitaminer osv. Att hitta en balans i detta. Att serva kroppen med det den behöver och sedan unna sig något är en fin balans. Att tänka 80/20. Varje dag.

Såååå mitt hjärta, tänk på ditt hjärta. Tillbaka till hjärtat. Se till att den får jobba lite med pulsen varje dag så att blodet syresätts mycket.  Att hjärtat också får vila och återhämta sig. Sorry att det alltid blir lite spretigt men när jag kommer på en sak så ger sig annan och så vidare. Jag skriver lite som jag pratar. Ta vara på dig så hörs vi snart. Nu är jag tillbaka. Hjärta på dig <3

Fortsätt läsa ”Allas hjärtan!”

Du har ett liv, du har en kropp…

Det är dags nu, dags för oss, dig och mig att förstå att vi har en kropp. Vår kropp. Denna fantastiska maskin som aldrig tar en paus eller ledigt. Den finns där för dig, varje sekund, minut, varje dag. Den tickar och går. Och även om du ibland blir besviken på den. Kanske känns den trasig eller samarbetsovillig, så är det din kropp och den är bara din.

Man kan ju tro att detta inlägg handlar av samtyckeslagen eller metoo, gränser osv. Men jag sparar det till en annan gång. Eller detta är helt enkelt inte en sådan blogg. Denna blogg handlar om dig och din kropp och hur vi skall ta hand om dig.

Kanske har du, nu är vi snart avverkat halva januari, satt upp mål för för det nya året? Eller så gör du som jag, reflekterar och skriver om hur året som gått varit och vad som kan ev. kan göras bättre.

Hur hamnade du här? Vilka livsval har fört dig till den plats där du är just nu? Om din kropp, ditt tempel inte är vad du hade hoppats, hur blev det så här? Kanske bär du på sviterna av en sjukdom, eller så har du en diagnos som du nu försöker acceptera och skapa ett liv kring. Kanske är du helt nöjd eller så vill du bara bli lite piggare, snyggare och rikare? Det spelar egentligen ingen roll. Det som spelar roll är hur du hamnade här.

Mår du bra? Mår din kropp bra? Lyssnar du på din kropp eller ignorerar du den?  Hur mår du när du skall sova? Vilka tankar tar du med dig när du släcker ljuset på kvällen? Vad det en bra dag? Var du snäll? Var någon snäll mot dig? Vilka konflikter uppstod och hur hanterade du dem?

Nu har du säkert förstått vad mina frågor är? Jo, de är mina. De är frågor jag ställer mig nästan varje dag. Eller inte varje dag men de är återkommande frågor. Och nu för tiden så vågar jag också svara på dem. Jag vet varför jag är här, vad som fick mig att vilja skapa en förändring och att jag lider sviterna av en sjukdom.

Jag tycker att vi måste börja prata om våra kroppar. De är kraftfulla maskiner som är gamla ååhhh så gamla och som försöker överleva i en modern värld. Våra system är inte gjorda för denna världen så vi måste vara rädda om dem och hjälpa dem på vägen.

Sedan jag började fasta så har jag blivit väldigt känslig och andlig. Jag har fått kontakt med sidor hos mig själv som gör att jag ibland börjar gråta av tacksamhet för allt som min kropp gör för mig. Jag tror att jag att berättat om det innan men jag måste få återkomma till det lite.

Fastan är ju sedan gammalt en ritual som görs inom alla olika religioner. Jag vet varför. Det är inte bara att man känner sig ren, man kommer också i kontakt med sin själ (jajajajaja, vi kan diskutera detta vidare under en något mer filosofisk tagg). Men utan att att jag har gjort något annat än att äta tidsbestämt så har jag öppnat upp en redan känslig passage till en än större känslighet. Jag vet, det kanske låter jobbigt? Men det som hänt är att jag känner mig så tacksam för det som finns runt mig, tänk er ren och skär Julie Andrews tacksamhet.

Vad har allt detta med dig att göra? Kanske ingenting, kanske allting. Jag tror nämligen att det är det här vi måste börja med. Jag vet att det kan vara svårt, jag vet att du kanske har det jobbigt men snälla försök. Försök att börja med dessa enkla övningar:

  1. Just nu, lägg en hand på hjärta och känn dina slag. Låt handen vila där en stund. Tacka hjärtat.
  2. Flytta handen och lägg den mellan dina bröst (jaa, män har bröst också) andas sakta och känn dina lungor fyllas med luft, andas ut och töm lungorna. Tacka lungorna.
  3. Lägg dina fingrar på dina läppar och känn värmen. Pussa dina fingrar lätt. Tacka din värme.

Gör detta varje dag, och försök att göra det medvetet. Känn din kropp och tacka din kropp. Lägg märke till den.

Skriv gärna ner innan du börjat med ”övningen” och notera sedan hur det känns att göra den. Försök att göra den lite då och då. Det funkar även på bussar, tåg och köer också. Gör det när du är stressad eller innan du skall sova. Ibland kan känslan bli stark, koncentrera dig då endast på en andning och återgå sedan. Jag har gråtit många gångar när jag gjort denna övning. En enkel gratitude övning. Jag tycker den är en bra start om vi skall skapa en förändring tillsammans. Och vill du inte, så är det helt ok. Vissa som läser min blogg vill skapa en förändring andra är mest nyfikna på vad jag babblar om.

Oavsett. Innan vi kan hand om oss själva, på riktigt så måste vi först tycka om oss själva och vara tacksamma. Oavsett om du har ont. Hjälp den läka. Din kropp behöver din kärlek avsett. Du och din kropp är ett.

Vi hörs snart. <3

Fortsätt läsa ”Du har ett liv, du har en kropp…”