Vårt behov av snabba resultat

Happy fredag igen och ny bloggpost! Nu har verkligen arbetshösten satt igång och man dammar av sina ullkoftor igen. Kläd-och färgmässigt är detta min favoritdel av året. Dessutom är det helt ok att bädda ner i soffan och vika en dag åt en serie utan att få dåligt samvete. Löööööv it!

Igår var jag hos frissan och det tog 3 timmar. Jag har haft samma frisör sedan 1995!!! Det är ganska läskigt men intressant är ju att hon kan mitt hår bättre än någon annan. Hon har följt mig genom graviditet och amning tex då jag tappade mycket hår. Hon har också följt mig genom stress och deppighet. Hon ser på mitt hår hur jag mår. Hennes kommentarer om mitt hår nu betyder därför mycket. Hon konstaterade att jag aldrig haft så bra kvalitet på håret som nu. Det är hysteriskt tjockt med mycket nya hår. Inga gråa hår, utan fortfarande röda strån som växer ut. För en 52 årig kvinna är detta såklart fantastiskt att höra.
-Vad du än håller på med, säger frisören, fortsätt med det. 

När vi på vår semester i USA hikade vi ibland i 7-8 timmar på hög höjd, då gjorde jag det ofta på fastande mage. Jag kände mig stark och orkade så mycket mer än för 3 år sedan. Min kille säger –Vad du än håller på med (fasta+yoga+pw), fortsätt med det.

Det jag håller på med, är, väldigt lite, men jag gör det varje dag. Det jag ”gör” och har ”gjort” i precis 2 år nu är ett sätt att leva. I mångas ögon kan det kanske se ut som jag fått snabba ”resultat”. Men inget som är snabbt ”gjort” ger en hållbar förändring.

Vi lever i en värld som knarkar snabb feedback och snabba ”resultat”. Vi kräver den typen av uppmärksamhet. Vi är uppkopplade, anslutna och anträffbara dygnet runt. Om vi inte får omedelbar uppmärksamhet så äter det liksom upp oss. Vi känner oss inte sedda. Vi överför också detta på annat i livet. Om man går på en diet eller lägger några timmar på gymmet så tröttnar vi om vi inte får snabba resultat.

Det är inte gymbesöket 1 ggr i veckan eller att du hoppar bullen på söndagsfikat som kommer att skapa en långsiktig förändring, om du skall vara krass. Det är kontinuiteten i det du gör som skapar en livsstil. Summan av små förändringar varje dag, varje vecka och varje månad hela året. Då skapar du utrymme för en bulle på söndag. ”Folk” kommer inte att se dina små förändringar direkt och det kan vara jobbigt, det kan göra att man tappar lusten och därför kan det vara bra att berätta om det istället eller gå samman med en vän, eller skaffa en rådgivare (coach) som stöttar och stämmer av.

Mycket forskning har gjorts på förändringsarbete och vanor kopplade till hälsa och livsstil, att ha någon att bolla med eller tex ta en promenad med kan avgöra hurvida man lyckas eller ej. Vi är beroende av feedback och bekräftelse. Vi vill vara en del av sammanhang. Det är upp till dig att bestämma vilken typ av feedback som du behöver för att skapa en förändring. OM du nu känner att du ”behöver” det. Var inte rädd för att be om hjälp.

Jag läser just nu en otroligt intressant bok av Svend Brinkmann som heter ”Våga Missa”. Det handlar om att gå från FOMO till JOMO. Det vill säga att gå från ”fear of missing out” till ”joy of missing out”. Otroligt bra! För min egen del så kanske det är åldern, jag vet inte, men att vara med på allt och alla möjliga situationer känns inte så viktigt längre och det sker också med en kostnad. Om jag festar en lördag tex, så tar det 3 dagar att hämta mig igen. Mitt sociala jobb gör att jag är ganska så introvert på kvällar och helger, något som jag också delar med min kille, vilket är tur. Jag behöver helt enkelt stänga av vissa flöden och vara i min egen värld mer och mer. Det är därför yogan är så fantastisk. Min tid på mattan, med mig själv, där jag är just då, känns helt magiskt och jag är så tacksam för att jag hittat dit.

Sicket flum!! Tänker du kanske nu?? Ja, men vi behöver flum. Vi kan inte vara strateger, projektledare och kontrollfreaks hela dagarna. Det funkar inte. För mig, som ÄR ett kontrollfreak är det extra viktigt att få flumma ut också. Det handlar såklart om identitet också. Det har vi pratat om tidigare. Vem är jag? Vem vill jag vara? Är jag en person som yogar 5-6 dagar i veckan? Eller är jag en person som springer varje morgon? Nej, just det 🙂 Meeehn det hjälper dig att stå till svars inför dig själv. När du argumenterar med dig själv om att gå på en aw med kollegor istället för ett pass på gymmet? Vem är du?

Kontrollfreaket Camilla erkänner härmed att jag är ganska flummig och det har ni säkert märkt med bloggen. Jag är en ganska rörig person, tankemässigt. Det ena ger den andra och nya trådar uppstår.

Men som min kille och min frisör konstaterar, -vad du än gör, fortsätt med det. Så det är vad jag gör. Jag fortsätter. Jag tar hand om min kropp, mitt hjärta och min hjärna. Jag vill bli gammal och jag vill ha ett värdigt liv. Jag vill göra allt jag kan för att min kropp och min själ skall fortsätta göra det den gör. Varje dag, varje vecka och varje månad.

Var rädd om dig. Kram

 

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.