Min förändring, en tillbakablick

Nä, jag kanske inte var, eller är en person som man förknippar med ”fet”, eller överviktig. Men faktum är att jag faktiskt tänkt på min vikt sedan jag var övre tonåren. Jag är lång och har breda höfter, vilket innebär att min vikt fördelas ganska jämt.  Det var inte heller ”bara” min övervikt som gjorde att jag ville en förändring. Diabetes 2 ärvs och tillsammans med min livsstil så visste jag att det var ett sluttande plan som behövdes styras upp när jag stod där på sommaren inför min kommande 50-årsdag. Jag hade ont, var trött och jag drog en storlek 42 (XL).

Många ifrågasätter BMI men det är ett mått som man kan förhålla sig till när man skall jämföra sig mot en grupp. Många säger att -ja, men hen har så mycket muskler och då är det trubbigt, och visst, detta stämmer. Fast det är ofta inte personer med mycket muskler som behöver oroa sig för BMI ändå. Man skall givetvis även mäta, midja och stuss samt väga sig.

Vänster 2014, höger 2018

Comino 2014/Gran Canyon 2018

Mina förutsättningar från början var:
BMI: 26,6 dvs 177 cm och 83 kg
Midja: 78 cm
Stuss: 104

Nuvarande;
BMI: 21, dvs 177 cm och 66 kg
Midja: 70 cm
Stuss 89 cm

Jag är all in när det gäller kroppspositivism, absolut. Men det finns risker med att bära på för mycket. Även om kroppen funkar fint som 25 åring så kommer dina organ och knän att lida när du passerat 50. Det är så det är. Det är ingen hälsovinst med en för stor kostym. Sedan har du också de gener du ärvt som du har att spela med om du spelar dem ”rätt” så kan du hjälpa kroppen att må bra.

Så efter att jag hittat hur jag ville och kunde leva på ett sätt som servar min kropp på bästa sätt så blev jag lite av en pastor, jag vet. Jag önskar bara att jag hittat detta tidigare. Allt har blivit bättre. Mina värden, min sömn, kroppen och knoppen. Det är såhär jag vill leva. Nu när det börjar bli mainstream med fasta så kommer såklart många olika rön och även om jag tror att detta är livets källa så finns det många som också ifrågasätter, med all rätta. Jag tycker det är bra. Men detta med hälsa och vad som ”funkar” för den enskilde är otroligt svårt och snårigt så lyssna inåt.

Det gjorde jag. Jag visste inte ens att det var en ”grej” när vi kom tillbaka från vår sommarsemester och jag mådde som en prinsapessa. Jag gjorde bara vad min kropp sa till mig. Jag lyssnade, kanske för första gången i mitt liv.

Visst är livet galet på ett sätt? Vem kunde tro detta för några år sedan? Jag träffade min f.d chef över lunch (!) igår (ja, jag åt lunch, för det var en finlunch och jag tackar aldrig nej till fantastiskt mat). Vi pratade om livet och hur det ibland kan drabba en. Hur man aldrig vet var man har framför sig. Vem kunde tro att jag, the queen of ”köttlördag”  och ”12-timmars-aw” skulle sluta som en hängiven vegetarian och kost- och livsstilsrådgivare?  Kanske tycker många att jag var roligare som person då, kanske är det sant, men jag vet att jag aldrig mått bättre än jag gör och jag saknar inte söndagsbakfyllor och förstoppningar.

Jag är en gladare person nu. Jag är snällare mot mig själv. Jag älskar mig själv. Jag vill serva och hylla min fantastiska kropp på bästa sätt. Jag vill ge min kropp de bästa förutsättningar jag kan för att den skall leva ett bra tag till. Visst, det finns inga garantier, men jag lovar att lyssna på kroppen och säger den stopp som när jag tex jobbat för mycket, så är det stopp.

Älskade vän, om jag får be dig om en sak? Jag vet att gjort det tidigare men det är viktigt! Ikväll när du lägger dig för natten, lägg en hand på ditt hjärta och känn dina hjärtslag. Lyssna på dem. Tacka ditt hjärta och tacka för dagen. Ingenting kommer att bli sig likt efter det. Jag lovar.

Vi hörs! Kram!

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.