Du har ett liv, du har en kropp…

Det är dags nu, dags för oss, dig och mig att förstå att vi har en kropp. Vår kropp. Denna fantastiska maskin som aldrig tar en paus eller ledigt. Den finns där för dig, varje sekund, minut, varje dag. Den tickar och går. Och även om du ibland blir besviken på den. Kanske känns den trasig eller samarbetsovillig, så är det din kropp och den är bara din.

Man kan ju tro att detta inlägg handlar av samtyckeslagen eller metoo, gränser osv. Men jag sparar det till en annan gång. Eller detta är helt enkelt inte en sådan blogg. Denna blogg handlar om dig och din kropp och hur vi skall ta hand om dig.

Kanske har du, nu är vi snart avverkat halva januari, satt upp mål för för det nya året? Eller så gör du som jag, reflekterar och skriver om hur året som gått varit och vad som kan ev. kan göras bättre.

Hur hamnade du här? Vilka livsval har fört dig till den plats där du är just nu? Om din kropp, ditt tempel inte är vad du hade hoppats, hur blev det så här? Kanske bär du på sviterna av en sjukdom, eller så har du en diagnos som du nu försöker acceptera och skapa ett liv kring. Kanske är du helt nöjd eller så vill du bara bli lite piggare, snyggare och rikare? Det spelar egentligen ingen roll. Det som spelar roll är hur du hamnade här.

Mår du bra? Mår din kropp bra? Lyssnar du på din kropp eller ignorerar du den?  Hur mår du när du skall sova? Vilka tankar tar du med dig när du släcker ljuset på kvällen? Vad det en bra dag? Var du snäll? Var någon snäll mot dig? Vilka konflikter uppstod och hur hanterade du dem?

Nu har du säkert förstått vad mina frågor är? Jo, de är mina. De är frågor jag ställer mig nästan varje dag. Eller inte varje dag men de är återkommande frågor. Och nu för tiden så vågar jag också svara på dem. Jag vet varför jag är här, vad som fick mig att vilja skapa en förändring och att jag lider sviterna av en sjukdom.

Jag tycker att vi måste börja prata om våra kroppar. De är kraftfulla maskiner som är gamla ååhhh så gamla och som försöker överleva i en modern värld. Våra system är inte gjorda för denna världen så vi måste vara rädda om dem och hjälpa dem på vägen.

Sedan jag började fasta så har jag blivit väldigt känslig och andlig. Jag har fått kontakt med sidor hos mig själv som gör att jag ibland börjar gråta av tacksamhet för allt som min kropp gör för mig. Jag tror att jag att berättat om det innan men jag måste få återkomma till det lite.

Fastan är ju sedan gammalt en ritual som görs inom alla olika religioner. Jag vet varför. Det är inte bara att man känner sig ren, man kommer också i kontakt med sin själ (jajajajaja, vi kan diskutera detta vidare under en något mer filosofisk tagg). Men utan att att jag har gjort något annat än att äta tidsbestämt så har jag öppnat upp en redan känslig passage till en än större känslighet. Jag vet, det kanske låter jobbigt? Men det som hänt är att jag känner mig så tacksam för det som finns runt mig, tänk er ren och skär Julie Andrews tacksamhet.

Vad har allt detta med dig att göra? Kanske ingenting, kanske allting. Jag tror nämligen att det är det här vi måste börja med. Jag vet att det kan vara svårt, jag vet att du kanske har det jobbigt men snälla försök. Försök att börja med dessa enkla övningar:

  1. Just nu, lägg en hand på hjärta och känn dina slag. Låt handen vila där en stund. Tacka hjärtat.
  2. Flytta handen och lägg den mellan dina bröst (jaa, män har bröst också) andas sakta och känn dina lungor fyllas med luft, andas ut och töm lungorna. Tacka lungorna.
  3. Lägg dina fingrar på dina läppar och känn värmen. Pussa dina fingrar lätt. Tacka din värme.

Gör detta varje dag, och försök att göra det medvetet. Känn din kropp och tacka din kropp. Lägg märke till den.

Skriv gärna ner innan du börjat med ”övningen” och notera sedan hur det känns att göra den. Försök att göra den lite då och då. Det funkar även på bussar, tåg och köer också. Gör det när du är stressad eller innan du skall sova. Ibland kan känslan bli stark, koncentrera dig då endast på en andning och återgå sedan. Jag har gråtit många gångar när jag gjort denna övning. En enkel gratitude övning. Jag tycker den är en bra start om vi skall skapa en förändring tillsammans. Och vill du inte, så är det helt ok. Vissa som läser min blogg vill skapa en förändring andra är mest nyfikna på vad jag babblar om.

Oavsett. Innan vi kan hand om oss själva, på riktigt så måste vi först tycka om oss själva och vara tacksamma. Oavsett om du har ont. Hjälp den läka. Din kropp behöver din kärlek avsett. Du och din kropp är ett.

Vi hörs snart. <3

Fortsätt läsa ”Du har ett liv, du har en kropp…”

Please follow and like us:

Välkommen 2019 och förlåt

Välkommen 2019! Detta kommer att bli ett bra år, jag känner det på mig. Hoppas att du känner dig riktigt utvilad och är redo att kavla upp ärmarna? Jag måste börja med att be om ursäkt för min tystnad här på bloggen. Jag vet att jag lovade både det ena och det andra men jul och nyår var väldigt intensiva för mig så jag behövde lite radioskugga helt enkelt. Det är vad julledighet gör med mig. Jag läste dock väldigt mycket så nu blir det fart här i bloggen. Komejenn kära vänner! Nu kör vi!

Hoppas att du njutit ordentligt av mat och dryck och att du inte har för många nyårslöften som måste efterlevas? Det är ju annars så vi funkar, efter att vi känner att vi kanske ätit och druckit för mycket under jul så kommer 1 januari med en smäll (fast helst inte fyrverkerier). Förutom att det är helt naturligt att vi vill ta tag i våra våra liv, omstart, varje måndag eller varje 1 januari så kan det faktiskt också vara lättare rent mentalt med nystart och oskrivna blanka blad.

Jag har ju som sagt plöjt igenom en hel del böcker denna jul, mest för att du skall slippa 🙂 En av böckerna är ”Atomic Habits” av James Clear, handlar om hur man lyckas (eller misslyckas) med nya vanor. Att vi måste börja på en väldig liten men konkret nivå och INTE, ”nu skall jag bli hälsosam och slänga ut alla dåliga vanor för en gångs skull”. Det funkar inte. Jag har också läst ”Slutbantat” av Erik Hemmingsson samt ”Välj Hälsa!” av Stig Bengmark. Hur gärna jag än vill så tänker jag inte recensera böckerna, detta är inte en bokblogg, och jag kanske inte helt ställer mig bakom dessa böcker. Men de tjänar bra som perspektiv-vidgare. Dvs jag älskar att läsa runt de slutsatser som jag själv kommit fram för att se om det finns mer att utforska.

Och slutsatser är lite farliga när vi pratar om hälsa och människor. Det finns så många rätt och fel. När jag pratar om slutsatser så handlar det främst om hur vi ser på oss själva och vad vi påverka. Någonting man bör ha i åtanke när man snöar in på något. Det är lätt att man sväljer allt med hull och hår men det finns inga helhetslösningar och det finns inga genvägar.

Den bok som ändå gav mig mest var boken om vanor (atomic habits) och hur de uppstår och det är detta jag tänkte dela med mig av ifall du känner dig lite extra peppad såhär i början av året.

Att inte blanda ihop vanor med målsättningar tycker jag är en bra början dvs  att vanan är det som du skall fokusera på, det är vägen till att uppnå ditt mål, därför behöver du vara väldigt konkret. Låt oss börja från början.

Hur hamnade du här? Hur ser ditt liv ut? Jag tycker att det är viktigt att man först reflekterar över vad som gjort att du hamnat här? Och varför vill du eller behöver du ändra dina vanor? Jag har ju tidigare skrivit om att ställa sig frågan ”varför” hela tiden och om vi först backar lite så att ditt ”varför” blir rätt? Varför vill du ändra dina vanor, det vet du kanske inte förrän du ser tillbaka på hur du hamnade här?

Det är viktigt att skriva ner saker så börja med att skaffa en ny anteckningsbok och skriv ner dina egna reflektioner kring dig. Är det din vikt? Är det din hud eller dina ständiga mood-swings? Vad är det det som gör att du inte känner dig nöjd med dig själv? Är du trött? Eller är du nöjd? Kanske borde du vara det? Här är det inte lätt att vara snäll, men försök. Jämför dig inte med andra, utgå från din egna röst. Skriv ner detta. Jobba sedan med de små små sakerna. Börja inte springa på gymmet OCH skära ner på ciggen samtidigt. Ta inte bort allt socker direkt. Säg inte upp dig och skilj dig inte!! 🙂 Ja, du ser. Om man lägger förändringar framför sig så är de ganska stora. Du skulle väl inte skilja dig från din partner direkt, den 1 januari liksom om du inte först tagit små steg innan för att uppnå en förändring? Tänk på en stenhuggare som  hamrar på en stort stenblock, hen hamrar 99 gånger och den 100 gången så klyvs stenen. Det är ju inte det 100 slaget som klyver stegen, utan alla de  99 slagen innan.

När jag ändrade mina vanor, sommaren 2017, så var det ingen som såg någon skillnad förrän i slutet av augusti, när jag gått ner 5 kg. Allt arbete jag lagt ner skedde alltså inte över en natt utan det tog sin tid. Alla processer som funkar måste få ta sin tid och man behöver testa sig fram och testa igen. Våra omedelbara krav på snabba resultat och bekräftelse är vår största fiende (förutom oss själva då). Det är ju därför alla bantningsmetoder funkar i början men att återfallsstatistiken är väldigt tydlig. Det slutar som bäst med att man gått upp sina kilon igen. Men ofta med en skadad ämnesomsättning som följd. Nu pratar jag om viktminskning för att det är enklast att exemplifiera. Men det är såklart applicerbart på vilken förändring som helst.

Vad gäller det andra två böckerna så kunde jag skrivit ”Slutbantat” själv, den är ganska lättläst och ingen stor omvälvande ny forskning direkt. Välj hälsa var lite av en besvikelse där jag tycker att Stig lyfte fram sig själv och sin egna produkt, synbiotika, lite väl mycket. Synbiotika är en blandning av probiotika (god bakterier i tarmen) och prebiotika (fibrer som funkar som mat för de goda bakterierna). Han hade dock ett kapitel om fasta som jag tycker var fint och läsvärt.

Oj, nu blev det ett långt inlägg ändå, fast jag tänkte att jag att jag skulle starta lite soft 2019. Men jag bara lovar och lovar. Men nu kör vi! Var snäll mot dig själv nu så hörs vi snart igen, för nu är jag grymt taggad! Ledighet gör mig lat, nämligen. Kyss och kram!

Fortsätt läsa ”Välkommen 2019 och förlåt”

Please follow and like us: