Hunger och aptit

Hej i mörkret! Det är nu det gäller! Vi nordbor är tuffa och hårda, vi biter ihop och kämpar på. Inte konstigt att man börjar julpynta i november och vägrar ge upp granen förrän i slutet av januari. Kanske är det därför man inte rör den alkoholfria glöggen som brukar dyka upp i den lokala Hemköpbutiken först , utan man går rätt på och all in på starkvinsglöggen, helst den med rom. Man behöver sitt dope, och sina skumtomar också.

Många frågar mig hur jag kommer att ”hantera” julen och de som är mest skeptiska till fastan undrar hur man klarar alla de sociala sammankomster som kanske speglar just julen mest? Jag fattar att det låter skrämmande men att fasta under julen är kanske det bästa som finns. Jag är dock inte lite ”hård” med mitt ”ätfönster”. Jag håller uppe butiken lite längre men jag ser till att fasta minst 16-18 timmar innan jag får njuta av allt underbart under julen, inga tabun alls. Det känns väldigt bra och det är skönt att kunna njuta utan det ”dåliga” samvetet hängandes över byxlinningen. Även om jag tycker att vi måste sluta straffa oss själva så kanske man kan göra vissa val som känns bättre eller sämre så länge man är snäll.

Och vad innebär det att vara snäll mot sig själv? Är det att ge utlopp för alla cravings eller sug vi har? Nej, tyvärr inte men det innebär att man tar ansvar för det man stoppar i sig. Klart du skall njuta av en extra lussebulle, men njjjjuuuuut av den på riktigt. Känns smakerna och om du bakat den själv, tänk på det arbete du lagt ner. Tänk på smöret, kossorna och saffranskrokusen.  Ägna tillverkningen och produkterna en tanke. Vi har tappat kontakten med själva tillagningen eller inhämtningen av våra livsmedel och det är detta som sätter käppar i hjulet för oss, på sååååå många sätt.

Mat har blivit billigt och vi är helt bortkopplade från själva tillverkningen. Det finns en stor distans mellan oss och tex slakterier eller bagare. Vi ser inte hur en morot växer och allt det arbete som ligger bakom det fantastiska äpplet du håller i din hand. Detta ställer till det i våra kroppar och för planeten.

Ingen har väl missat att det vi slänger 1/3 av all mat? Mat som är en resurs tagen från vår blåa planet. Fullvärdig kost slängs och det är så skamligt så jag vet inte var jag skall börja. Om du missat så har både svt ”maträddarna” och Kunskapskanalen flera dokumentärer som jag kan rekommendera. Rockström har också tillsammans med Gunhild Stordalen gett ut boken ”Eat good” som du kan ge till dig själv julklapp. Men jösses säger du nu? Denna blogg skall väl inte handla om klimatet för bövelen!! Nja, jag anser dock att det som är bra för oss är också bra för planeten. Så om det är svårt att ta ställning, börja med dig själv.

Maträddarna i svt, länk till programmet

För om jag går tillbaka till det jag skrev innan och vi har kopplat bort oss själva från tillverkning, beredning osv. Vad gör det med oss?

Hungern är en av våra starkaste drivkrafter, alla våra system är satta till att fixa bränsle till kroppen och till att vi skall skapa små mini-me. Närhet och sex kan vi ta i en annan bloggpost och istället fokusera på hunger som på många sätt skiljer sig från aptit. Aptit kan triggas av tillstånd som är helt bortkopplade från hunger, hunger uppstår när hormonet Ghrelin tillverkas i magsäcken vilket i sin tur triggar aptit men aptit kan också triggas av annat som är mer känslomässigt betingat.

Ghrelinet ökar alltså innan måltiden och det är detta som kan ställa till det. Måltiden har, i vårt system tre faser 1) Inhämtning och tillagning av livsmedel 2) Måltiden 3) Lagring av näring i celler . Om vi hoppar över fas 1, så kommer kroppen inte hinna med att känna sig mätt, dvs en fördröjning av hormonet Leptin att släppas från fettcellerna. Leptin är ett annat kontrollhormon som -säger att det är fullt med energi i kroppen! Dags att bli mätt. Men om vi inte jagar vårt byte och tillagar det utan går rätt på själva måltiden, ja då blir det svårt för kroppens hormoner att hinna med. Vi äter dessutom kanske oftast snabbt och utan att vi ens noterar vad vi äter eller hur mycket, vilket gör att hungerkänslan inte hinner ifatt. Ghrelin triggar stresshormonerna cortisol och adrenalin och förbereder oss för jakt och uppletande av mat. Leptinet gör att kroppen går in i vila med en känsla av belöning och tillfredsställelse. Sedan finns det såklart nivåer i detta som är otroligt svåra att förklara. Om vi dessutom äter en kost som är processad och innehåller mycket E- , socker och fett så är det inte så konstigt att vi ökar vår fettmassa. För det är ju också intressant, vårt metabola energibehov ökar vid fysisk aktivitet men också vid stillasittande. Dvs den är asymmetrisk, du blir inte mindre hungrig av att sitta i soffan, vilket kan förklara ”aptit”. Vi äter inte bara för att vi är hungriga utan för att vi har mycket eller hög aptit. Aptit är alltså kopplad till vårt mentala tillstånd och inte ”bara” till vår fysiska överlevnadsinstinkt.

Och om man tänker till kring detta, OM man vill göra någon typ av förändring så är det snarare din aptit du skall tänka till kring istället för din hunger. Det finns så många anledningar till att vi äter utan att kroppen är hungrig och det är detta man kan lära sig att hantera genom tex fasta, om man nu är nyfiken på att testa eller om man på annat sätt vill förändra sin vanor. Människosläktet är en gammal maskin som skall försöka överleva med alla nymodigheter. Detta ställer stora krav på oss.  Men någonstans har vi slutat lyssna på oss själva och istället lägger vi över ansvaret på det stora megabolagen. Tänk bara på vad ”dagens viktigaste måltid, frukosten” genererar i pengar runt om i världen.

Hur kopplar jag då detta till planeten, matsvinn och våra kroppar? Jo, jag tror att vi sedan vi strävade efter att allt skulle bli enkelt och automatiserat förlorande vi något viktigt. Vi äter ihjäl oss och dödar planeten samtidigt, och detta tror jag till stor det beror på samma sak. Distans. Vår koppling till naturen, odlingar, djur är borta. Vårt sätt att ta hand om en hel gris, borta. Någon annan sköter det och någon tredje lagar maten. En middag är bara en passage mot något annat. Därför tycker inte jag att julen är eller behöver vara ”farlig för dig”. Njut och ät och var snäll mot dig. Tänk på var maten kommer ifrån. Vem har lagat? Respektera arbetet bakom och insatserna som krävts för att grönkålen ligger på plats på din tallrik. Låt det du äter betyda något. Om du tänker så kommer du att bli mer selektiv och det du stoppar i kroppen att betyda något.

I helgen skall det bakas hemma, lussebullar, pepparkakor och vörtbröd och jag kommer att njuta av varje smula. Var så säker.  Kram och var rädd om dig.

Fortsätt läsa ”Hunger och aptit”

Please follow and like us:

Diabetes och kärlek till kroppen

Hej, nu var det längesedan jag skrev så jag börjar med att helt ödmjukt be om ursäkt för att jag vara så inaktiv, iaf här. På alla andra ställen har det minsann wrooooomat fram. Jag har jobbat  och rest mycket vilket innebär att mitt pluggande kommit efter vilket innebär att …. ja du fattar. Det är mycke nu.

Annars älskar jag att vi går in i mysovember. Jag är ju kanske en av de få som verkligen njuter av denna del av året. Att vi går in i vila. Livet går liksom lite långsammare. Vi tar oss tid och det är ok att inte orka ut och döna (festa på mitt modersmål).

Förra veckan var det diabetesdagen och tillika en insamlingsgala såklart. I Sverige verkar vi ha svart bälte i galor (ett tiggeri som tydligen är helt ok) och just diabetesgalan som för övrigt mest känns som Peter Jidhes släktmiddag, var otroligt …konstig. Dels för att man buntar ihop två helt skilda sjukdomar och dels för att någon som heter Molly är programledare (med diabetes 1) och som har väldigt stora kläder springer runt och skall krama alla (stackars barnen).

Som sagt, att bunta ihop dessa två är väldigt förvirrande för många. Därför tror jag också det är få som tittar och öppnar upp plånboken. Diabetes 1 är en sjukdom som drabbar oss tidigt i ålder men kan också uppstå efter en långvarig influensa eller liknande. Kroppen immunförsvar  angriper och förstör de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket på sikt leder till total insulinbrist.

Insulin är ju det som gör att cellerna kan använda den energi som vi tar in när vi äter och dricker. Om inte insulinet kan utföra detta dör vi. Får vi i oss för mycket så lagrar kroppen detta i cellerna.

Diabetes 2 däremot är ju en helt annan sak. Då har man förmodligen först drabbats av ett metabolt syndrom (insulinresistenssyndrom eller prediabetes) , ett slags förstadie till diabetes 2 som triggas av fetma, stress, rökning, alkohol och inaktivitet. Dvs alla livsstilrelaterade orsaker som du redan känner till. Förr i tiden kallande man diabetes 2 för åldersdiabetes men det kan man inte göra länge för detta kryper längre och längre ner åldrarna. Allt på grund av livsstil och gener i princip. Man har gjort forskning på tvillingpar för att säkerställa arvslotten och visst är det så att man kan se tydligt samband mellan en tvilling som får diabetes 2 och dess tvilling. Det är till och med så att diabetes 2 är mer ärftlig än diabetes 1. Diabetes 1 är ganska mycket ett mysterium. Även med diabetes 2 är det insulinet som inte längre fungerar och kan ta glukoset (kolhydrat) från blodet och stoppa in det i cellerna men denna variant handlar om att det över tid att funnit för mycket att ta upp i cellerna vilket gjort insulinet resistent (väldigt förenklat).

Om du har läst mina tidigare bloggposter så vet du nog att det var just mina ärvda gamla gener som jag var orolig för. Min pappa fick diabetes 2 när han fyllde 50 år och även farfar hade sjukdomen (fick den dock mycket senare). Mina gener tillsammans med det liv jag levt gjorde mig orolig och när jag på min 50-årsdag maxade min vikt så kände att jag måste göra något, det måste bli en förändring. Min kropp är så fantastisk, varför kan jag inte ta hand om den på rätt sätt, på det sätt som bäst tjänar den? Vi tar hand om bilar, hus och trädgårdar men inte våra kyrkor (ja, kroppar då).  Vi renoverar hemma och sätter upp konstiga makramé bonader på väggarna men vi använder kroppen som en soptunna?

Det är därför jag är här, det var så det började för mig. Diabetes 2 och metabolt syndrom drabbar allt fler runt om i världen. Så vi äter ihjäl oss och sabbar planeten samtidigt. För många är detta jobbigt att ta in och visst är jag för kroppsaktivister åt alla håll, men din kropp förtjänar dig och du din kropp. Du borde ta hand om dig och din kropp, älska den och vara tacksam.

Bara en sådan sak som kroppen gör när vi sover? En hel vetenskap jag vet men hjärnan tvättar sig ren och alla system startar om. För dig. Din kropp gör allt detta för dig. Din kropp skyddar dig genom att ge dig en inflammation. Din kropp har ett egen signalsystem för dig, skyddar dig från att äta och dricka det som du inte skall inmundiga. Din kropp vet vem du borde dejta, vem du borde låta bli och din kropp vill att du fortsätter genom att skapa små mini-me.

Jobba med din kropp och inte mot den. Lyssna inåt och titta på ditt bajs ibland.

Ojojoj så tokigt det blev nu! Typisk Camilla-blogg, som börjar med ett typ seriöst läge som sedan blir yoggie-flum. Men det är jag och jag ville verkligen säga något både om diabetes och om din kropp, din kyrka. Sorry!

Om jag skall få ihop den här julsäcken nudå? Var rädd om dig, metabolt syndrom kan ge leda dig rätt i händerna på hjärt- och kärlsjukdomar. Diabetes 2 kan skada din kropp på så många sätt. Lita på mig, jag har sett det på så nära håll. Men det finns sätt att åtminstone ge dessa livsstilsrelaterade sjukdomar en fight. Älska din kropp och ge den det den behöver: mat som tjänar din kropp, sömn, och aktivitet. Stress, alkohol, fetma, nikotin, socker och inaktivitet kommer inte att hjälpa dig.

Du är inte ensam och du är bättre än du tror. Vi gör detta tillsammans. Sluta bråka med dig själv och slå ner på dina val. Var realistisk och var snäll.

Du är bäst. Glöm aldrig det.

Fortsätt läsa ”Diabetes och kärlek till kroppen”

Please follow and like us: