Sommar! Nakenfis!

Den kom inte lugnt och smygande direkt, sommaren. Jag hann inte ens byta vinterkläder mot vårkappor utan fick gå rakt på sommarkjolen. Vet inte hur du känner men för min kropp var det lite av en chock. Jag är ju inte direkt utrustad med ett pigment som ger mig gyllene hud direkt. Mer lättmjölk eller till och med med inslag av blåbär.

Och badkläder skall provas! Finns det någon människa som känner glädje över att behöva prova badkläder? Skulle man inte bara kunna strunta i dem? Snart är det dags för oss att åka till paradiset Antiparos, där vi bor på en camping vid en nakenstrand. Det är lite konstigt, jag menar, badkläder är ångest men jag har inga problem med att visa mig naken. Jag tror detta går tillbaka till min barndom. Min mamma var en nakenbadsfantast och jag älskade att ligga bland kvinnor med stora hängbröst och olika kroppar. När jag sedan blev lite äldre blev det kallbadet på Saltholmen som blev min favoritsplats att solbada på. Friheten och systerskapet är så skönt. Alla kroppar funkar. Här finns kvinnor med ärr och kraftig hårväxt, man duger precis som man är. Så snart jag sätter på mig en baddräkt eller bikini så händer något i mig, som att jag inte riktigt är behörig eller snygg nog att bära dem vilket är otroligt sorgligt.

Så jag föredrar att vara en nakenfis, då tycker jag om min kropp. Dessutom är det så mycket skönare att simma naken. Om man inte skall snorkla 🙂 Men att slippa dessa bojor som jag känner att badkläder är.

Det är ju härligt med alla dessa uppmuntrande citat som dyker upp så här års. Typ ”du har en kropp och en strand = strandkropp”. Jag önskar bara att vi verkligen kunna känna att vi dög alternativt att alla stränder var nakenstränder hahahahah.

Sommaren och värmen gör det ju annars lite lättare att äta bra, om man bortser från en överkonsumtion av glass (i mitt fall). Jag har därför tvingats hitta alternativa lösningar genom att göra min egen glass hemma. Att äta lättare när det är varmt känns ju ganska lätt. Och nu kommer jordgubbssäsongen!! Ljuvligt.

Jag har börjat plugga och det är så fantastiskt kul men svårt. Inte visste jag att jag skulle läsa om proteiners olika aminosyror eller om kohartsstudier? Jag tänkte baaaa asså laijfstajl osså, men inte då. Min utbildning är ju i tre block och varje block har 1-2 delkurser, kostrådgivning är den längsta och största delen. Just nu läser vi om näringsämnen, deras uppbyggnad och funktion i kroppen. Jag hoppas kunna berätta mer om detta lite längre fram. Tänker att vi alla lever i en värld som är helt styrda av en så stark matlobby att det är svårt att hitta rätt. Ovanpå detta så får vi råd av läkare som inte är dietister utan baserar sina uttalande på gammal kunskap eller betalda studier. Jag tror i och för sig att detta kommer ändras. Yngre läkare ser ett tydligare samband mellan kosten och välbefinnande.

Och alla talar om hälsa! Alla vill säga något och har åsikter om hur vi skall leva. Att syssla med friskvård är big bissniss och många vill tjäna en hacka. Det är nog mest det som gör att jag vill skaffa mig egen kunskap. Jag vill sticka hål på alla konstigheter som vi matas med tillsammans med bilder på stora rumpor och magiska smoothies. Kroppen är fantastisk och vi är programmerade för överlevnad. Om vi tar hand om oss och vår kropp genom att ge den sömn, rörelse och näring så kommer den att belöna oss med välbefinnande. Vi är också extremt komplicerade maskiner som regarera olika och vi har olika förutsättningar att nå dit vi vill. Det är därför det inte finns en enkel lösning eller en enkel diet eller träning som funkar för alla. Vi kan inte ta ett piller som löser allting hur gärna vi än vill. Vi måste jobba tillsammans med kroppen och känna efter vad som funkar. Vågar vi?

Jag tror inte på förbud. Jag tror att förbud gör att vi känner oss inlåsta och berövade. Jag tror inte på att ta bort saker, utan börja med att lägga till eller ersätta. Men jag tror på mål. Jag tror på att ha en del kortsiktiga mål på vägen och ett större mål som är tidssatt. Men jag tror också på att revidera målet och ifrågasätta målet. Och på att ställa sig frågan varför?

Så kära du, släng av dig din baddräkt och känn dig fri! Titta på din kropp, verkligen se den och tacka varje rynka, varje ärr. Kanske är du redo för tapping? Jag skickar med en film här. Jag tänkte själv börja med detta nu varje morgon eller kanske på lunchrasten.

Nu blev denna bloggpost lite rörig igen, men det är ju jag. Det blir lite högt och lågt. Jag är babblig och det finns så mycket att prata om. Tills nästa gång. Kram och happy dance! <3

Fortsätt läsa ”Sommar! Nakenfis!”

Please follow and like us:

Disciplin är viktigare än motivation

Igår var jag på en seminariedag och fick ta del av 6 män som berättade för oss hur världen fungerade. Jag blev såklart väldigt provocerad av att man från arrangörens sida valt en mossig och i mina ögon världsfrånvänt sätt att bjuda in talare. Vi behöver verkligen inte lyssna på fler män. Nuff said. Jag bestämde mig ändå för att lyssna och knöt näven i fickan. Självklart skrev jag till arrangörerna och de svarade direkt. Givetvis skämdes de också, med all rätt.

Inte så mycket nytt under solen men några frön fick jag med mig och det var en av föreläsarna som pratade om förändringsarbeten och om vi önskar en förändring så behöver vi arbetar mer med vår disciplin än med vår motivation. Det var så skönt att höra! För det är ju så vi fungerar. Motivation är något som kommer och går och då är det upp till vår disciplin att styra oss rätt.

Hur stark disciplin man har tror jag styrs av att man har ställt rätt frågor från början. Jag pratade om det i mitt förra inlägg, dvs; har du ställt dig frågan varför tillräckligt många gånger? Har du skalat bort alla lager för dig själv så att du kommit in i kärnan? Om vi skall få till en förändring så måste den förändringen vara tryggt förankrad i dig själv först. Annars tror jag inte vi kan hitta disciplin nog att skapa motivationen att fortsätta. Detta gäller såklart även i arbetslivet också. Om du inte vet varför ett förändringsarbete sker på jobbet eller om du har personal som inte förstår varför detta måste ske så kommer du ha svårt att få med dina kollegor.

Om man vill skapa sig en mer hållbar livsstil tex då kan man inte bara ”sätta igång”. Man måste först fråga sig varför varför varför. Man måste ta korta små steg. Man måste utvärdera och zooma ut och in. Man kan inte förvänta sig snabba resultat och man måste vara snäll mot sig själv om det tar tid.

Jag har nu börjat plugga till diplomerad livsstilsscoach (ledsen, men jag hatar titeln, så sorry, jag kommer att behöva använda den men jag gillar den inte!). Vad har då denna utbildning att göra med mig och mitt liv. ”Kommer du tvinga alla att fasta”? sa nyss en vän till familjen 🙂 Jag vill bara klargöra en sak nu här och för alla. Min fasta är ett sätt för mig att äta och att må bra, det är inte för alla och det finns inget i världen som skulle få mig att säga till andra att leva som jag gör. OM man inte själv är nyfiken och vill testa. Då hjälper jag gärna till. I alla andra fall så kommer jag att försöka hjälpa andra att leva lite bättre, lite enklare och lite gladare. OM man vill. Jag hjälper gärna till men det måste vara upp till var och en att bestämma hur man vill leva. Jag kommer aldrig att döma dig. Mina tankar kommer alltid från ett kärleksfullt ställe. Jag har inga svar men jag har lite tankar kring vad man testa om man vill uppnå vissa saker. Och även om vi är alla unika och fantastiska på vårt eget sätt så finns det myter och grejjer som man kan se upp med. Oftast kostar de pengar eller så funkar de inte på längre sikt. Och det är ju det vi eftersträvar. ”På lång sikt” en förändring som funkar, med mycket disciplin och motivation.

Så om det är ok med er så kommer jag nog att testa vissa saker i min utbildning här.

För att gå tillbaka till mig själv och min egen livsstil. Jag firar nu 10 månader med periodisk fasta. Jag väger nu 68 kilo och det är en vikt som jag gärna vill behålla. Jag kommer alltid att äta som jag gör för det har så många hälsovinster. Jag har tidigare varit väldigt allergisk såhär års. Pollen av olika slag har gjort mig ganska så deppig under den vackraste perioden av försommaren. I år har jag inte en endaste känning av pollen! I den här (något daterade filmen) pratar man om den tysta forskning kring fasta som bedrivits på olika håll i världen om hur den har bromsat utvecklingen av en massa olika diagnoser, både psykiska och fysiska. Man har sett hur cancerceller slutat växa och man har hävt utvecklingen av diabetes och alzheimers. Detta sker då kroppen helt enkelt gör sig av och bryter ner dåliga celler och proteiner. När celler bryts ner, byggs nya upp. Eftersom kroppen är programmerad att överleva. Kolla gärna filmen. den beskriver också hur svårt det är att forska då det inte finns någon som sponsrar, vilket är ett måste för all typ av forskning. Något man kan tänka på när man läser om nya rön eller ny forskning (vem har bekostat rapporten?).

Hur du än väljer att leva ditt liv är upp till dig. Vad du väljer att göra med ditt liv borde vara upp till dig. Men det är inte alltid vi kan kontrollera eller hantera våra känslor och tankar. Tänk på att du inte är dina tankar. Tänk på att det finns processer i din kropp som kan vara svåra att förstå eller läsa av. Men för att kartlägga och zooma ut så behöver du starta med ”varför”? Varför är jag glad, ledsen, arg, stressad, stolt osv Hur mår du när du äter? Och efter? Hur sover du? Hur mycket sover du? Varför då?

Ja, ni fattar 🙂 Så många frågor och bara du vet svaret. Om du läste mitt inlägg från förra veckan så kommer du kanske ihåg att jag bad dig skriva ner svar på frågan i vecka. Hur gick det? Hur kändes det? och varför? 🙂 Oj, nu låter jag som rumpenissarna i Ronja Rövardotter. Ha en fin och solig vecka!!!

Kram vi hörs snart!

Fortsätt läsa ”Disciplin är viktigare än motivation”

Please follow and like us:

Inte hur – varför?

Ja, det har blivit en hel del snack sista tiden och det har liksom tagit på krafterna, men nu är jag på andra sidan. Solsidan 🙂 Jag tycker att det är kul och framförallt viktigt att prata om vår syn på kroppar, våra egna och andras. Men framförallt, och något vi missar, hur mår kropparna?

Det finns smala personer som är hur ohälsosamma som helst, sk pommes frittes, smala och feta och det finns människor med rundör som äter hälsosamt och är aktiva varje dag. Skillnaden är ju hur vi ser på kropparna och har åsikter om dem, och varför har vi åsikter?

Jag är en stor tjej. Jag har alltid varit stor. Jag är 177 cm med breda höfter och taskig 80-talsfrippa. Jag är högljudd och svårflirtad. Din värsta mardröm med andra ord. Jag var väldigt smal och tanig som barn. Jag har bilder på mig själv som barn, de gör ont. Man ser varje litet ben på kroppen. Jag var också sjuk som barn och låg på sjukhus en del. Alltid för smal och blek. Wrrrooom över till den mer hormonstinna Camilla med höfter och ett trånade hjärta samt 1 år på High School formade sedemera en grövre version med röda läppar och blå mascara. När jag kom hem efter 1 år på amerikansk kost vägde jag 80 kilo, jag sattes på diet inför gymnasiet och exakt där började sedan liv med ständig bantning i någon form. Jag är nu 17 år, det är 33 år sedan.

33 år med kroppsfixering och att aldrig känna sig tillräcklig. En liten dipp i vikt 1988, då jag råkade ut för ett inbrott som gav mig panikångest och gjorde att jag gick ner till 58 kg. När jag svimmade hos min dåvarande arbetsgivare blev jag ivägskickad till KBT och det blev ordning och reda igen. Jag började träna och tränade mig sjuk. Jag körde dubbla pass, trippla pass, tränade bakfull och tränade med förkylning. Dessutom cyklade jag runt i stan mellan Mölndal, Linné och Majorna. Varje gång jag tittade i spegeln hittade jag alltid liiite hud eller fett om jag tryckte hårt. Jag var vältränad men ohälsosam. Folk såg på mig och tyckte att jag var…. som vanligt. Jag var Camilla liksom. Jag var stor. Jag träffande min sons pappa och vi fick vår son. Livet som sambo och mamma satte sina spår och då började jakten igen, på kalorier och kropp. Vi skiljdes åt som vänner, min man och jag. Och man skulle liksom ut och dejta igen. Fast denna gång med en mammakropp.

Folk tittade på mig och såg…mig, Camilla liksom. Och nu är vi här. Jag fyllde 50 år i somras och vägde då alltså lika mycket som när jag var höggravid. Jag tränade och jag åt hälsosamt, jag räknade varje kalori och avstod det jag kunde. Men noll, inget funkade för mig. Vågen hade visat + 1 kg sista 4 åren. Mina kläder är för trånga och min självkänsla har dippat. Men alla som såg mig?

De såg ja… Camilla. En stor tjej, 177 cm med breda höfter och ja, Camilla liksom.

Varför? Varför mådde jag dåligt? Hade jag ens rätt att må dåligt? Jag hade en frisk son i Kalmar, en fin pojkvän, kanonjobb och en underbar lägenhet i Linné. Varför kändes allt så sorgligt och varför var jag så trött? Var skulle jag hitta mig, eftersom jag inte såg det alla andra verkar se: jaaa, Camilla liksom?

Förändring kom på en liten nudiststrand i Grekland, på en kampingplätt på 10 kvm i ett litet tält men i stor gemenskap med andra och ett helt nytt sätt att förhålla mig till min kropp. Jag kom dit som en stor vit val och åkte hem som en kräfta. Lite röd och lite nättare. Jag hade dessutom lärt mig att avstå frukost (bara svart kaffe av min personliga barista Mr Gary) men njöt av solmogna grönsaker och frukter. Jag mådde såååå bra och kom hem med sååå mycket energi och ett lättare sinne. Jag kände att detta måste vara ett sätt att leva (alltså inte att gå naken) (utan att avstå frukost) 🙂 Jag började helt enkelt läsa om detta. Helt plötsligt öppnade sig en helt ny värld! Att ha ett matfönster och ett fönster med endast vätska. Det fanns podcasts, böcker och forskning överallt!! Sicken frigörelse! Det blev en religion och jag blev en som gladligen predikade! På jobbet började man se att jag var pigg och glad. Och när mina kilon började trilla av ja då var det många som ville veta. Jag började blogga och nu har jag också börjat plugga. Fast jag vet också att många bara ser… ja Camilla liksom… och har svårt att tro att jag faktiskt gått ner 14 kilo.

Min ”take” och det jag ville få fram med dagens bloggpost är att det kanske inte är så viktigt var man gör och var man är. Utan att man ställer sig frågan ”varför” först. OM du vill ändra något i ditt liv, ställ dig först frågan: varför? Om du inte har svaret så kommer du aldrig ändra något. Jag lovar dig. Om det är en sak jag vill att du skall känna, varför? Ställ dig frågan ”varför” varje kväll och skrev ner svaret och gör det i en vecka. Varför vill du skapa en en förändring? Om du får samma svar , typ ”vet inte” varje kväll så kommer det att bli svårt för dig. Om du inte kan hitta svaret inom dig så kan du aldrig få med dig din vilja att styra åt ett annat håll. Och viljan, DEEEN kommer du att behöva. Vad som händer i kroppen när din viljestyrka stiger kan vara fantastiskt men du måste hitta den. Du måste söka upp och skriva ner den och sedan återkomma till den. Låt den bli ditt mantra. Våga sedan utvecka till ”varför inte”?

Skall vi säga så sålänge? Kram och ta vara på dig.

Fortsätt läsa ”Inte hur – varför?”

Please follow and like us:

Vi gör så gott vi kan?

Livet är tufft och hårt men ganska ofta är det helt underbart också. Vad vi vet så är detta det enda liv vi har och vi går alla mot en säker död. Det kan vi alla vara säkra på. Ingen kommer härfrån levande och ingen är bättre på att leva ditt liv än du. Jag har de senaste dagarna fått höra allt från att jag kanske utvecklar en ätstörning till att jag är präktig och jäkligt ”duktig”. Att jag börjat intressera mig för frågor som hälsa och livskvalitet verkar otroligt provocerande. Jag hade räknat med mycket men inte det här.

Vad beror det på? Vad ger människor rätten att tala om för mig vad jag skall plugga eller inte, äta eller inte osv? Om någon frågar mig så svarar jag. Om någon inte gillar svaret, fine. Jag känner mig lite nedstämd faktiskt. Tänk om jag skulle hoppa på mina människors livsval på samma sätt som andra hoppat på mig? Jag vill inte att detta skall bli ett gnällinlägg. Men jag var tvungen att pysa ut lite.

Jag var så deppig för ett år sedan, jag var trött hela tiden, orkeslös och tung. Då var det lättare för folk att bemöta mig. Jag har alltid varit social och en partytjej men jag kände också att det var dags att göra något åt min situation och jag gjorde det. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu och varför att det så provocerande? Jag läste en fin krönika i DN av Hanna Hellquist som gick upp 30 kg när hennes pappa gick bort och hur hon bara bestämde sig för att banta bort allting och ta tillbaka sitt liv och den friheten hon kände efteråt. Hon berättade också om hur vissa, i hennes kretsar tyckte att det var anti-feministiskt. Läs gärna Hannas krönika (den är tyvärr låst nu och man måste prenumerera)  eller lyssna på ett avsnitt om krönikan i ”Kropp och Själ”  på P1 här, där hon blir intervjuad.

Varför är detta så svårt att prata om? Jag vill ju gärna berätta, och jag vet att jag kanske predikar men det är ju för att det har förändrat mitt liv. Jag gråter av glädje vissa dagar. Att det sedan är personer som själva fastnat och som skulle vilja göra en förändring är så hårda är faktiskt ganska beklagligt och sorgligt.

Det är ju därför jag vill utbilda mig på riktigt. För att kunna hjälpa människor till ett bättre liv,  de som vill. Jag vill kunna påstå någonting och ha belägg. Jag behöver kanske ändra mitt sätt att prata om mat och hälsa? Jag har trott och tänkt att eftersom jag är en vanlig medelålders kvinna som tröttnade på att leva som jag gjorde och lyckades vända mitt liv också skulle inspirera andra i samma situation?

Visst är det många som läser min blogg, skriver och hör sig och vill ha mitt perspektiv men det är också ganska många som nu ger mig negativa kommentarer och himlar med ögonen så snart mat kommer på tal. Personer som öppet säger att jag svälter mig tex.

Slut på mitt gnäll nu, förlåt. Det är bara så förvånande att man tycker att man kan säga och kalla mig vad som helst men om jag skulle säga att de bär på för mycket vikt, så skulle det vara body shame-ing. Vem bestämmer reglerna? Jag skulle aldrig kommentera någons viktuppgång eller säga att du och du skulle nog må bättre av att gå ner i vikt? Samtidigt som andra skall tala om för mig hur jag skall leva.

Jag skulle bli jätteglad om du som läser detta hjälper mig lite här. Hur skall jag förhålla mig till denna situation? Skall jag vara tyst? Kanske stänga ner bloggen och tyst krypa undan?

Varför är mat, hälsa och kropp så laddat? Om du är nöjd med ditt liv, varför förändra det? Älska dig själv! Älska din kropp! Det är det bästa du kan göra för dig själv. Om du inte är nöjd med ditt liv och vill förändra det, var beredd på att lyckas genom förändring och inte genom att leva som du gör nu. Var beredd på att höra andra, nya saker från människor som själva gjort en förändring. Det kommer att bli jobbigt och det kommer att ta  tid. Men vi gör alla så gott vi kan.

Varje dag, gör vi så gott vi kan. Varje dag, skapar vi och ger andra personer förutsättningar till förändring. Nu är det kanske din tur, om du vill. Jag kommer aldrig att skriva någon på näsan men om du ber mig om stöttning och hjälp så får du inte avfärda mig. Det gör ont. Det är sårande.

Vi gör alla så gott vi kan. Kram

Fortsätt läsa ”Vi gör så gott vi kan?”

Please follow and like us:

Släng allt i grytan – receptet

Hej, då var det dags för några enkla recept. I vardagen kanske man inte orkar fixa och visst är våren här men jag var såååå sugen på en smakrik linsgryta idag. Då slänger man ner allt man har och viiips. Ni som frågat efter receptet får det här (öven om det inte är mycket till repect, haha). Allt kan skruvas och tweekas så gör gärna din egna version. Detta är knappt matlagning. Här är det kummin som är hjälten och att  liksom fräsa upp kummin och korianderfrön först är lite set som sätter smakerna. Ok, here we go. Fniss, bilderna är ju inte instagramska direkt men hey, detta är vardagen!

värm 2 msk kokosolja och häll i 1 msk kumminfrön och 1 mask korianderfrön. Fräs snabbt. Häll i 2 klyftor vitlök tillsammans med lite chilliflakes och morotsslantar från 2 ganska stora morötter. Fräs till vitlöken fått färg. Häll över 2 tetror passerade tomater. Häll i 2 cm hackad ingefära, 1 msk gurkmeja och 1/2 msk cajennepeppar. Salta lite nu och ta mer när såsen kokat ihop. Värm. Häll i 1 1/2 dl röda linser och koka allt i 25 min, sänk värmen och låt det puttra. Rör runt i bland och häll på 2 dl vatten efter 10 min när linserna börjat svälla.

Under tiden kan du röra ihop lite lime (zest och saft) i valfri yogurtsort. Ställ i kylen.

Smaka av efter 25 min så att linserna börjar bli klara. Häll i 2 tetror kokosmjölk. Ta 10st hela smakrika cocktailtomater och häll i tillsammans med 2 stora nävar spenat. Värm upp och smaka av, kanske behöver du salta upp lite eller lägga i en grönsaksbuljongtärning. Toppa med färsk koriander.

Servera som den är med en klick limeyogurt eller lite ris (eller sallad).

Idag blev jag sugen på lite sött efteråt så det blev en skål med lite frysta blåbär, yogurt, kokosflingor, några valnötter och pumpafrön. Mums!

Mat behöver inte vara dyr eller krånglig för att den skall vara nyttig. Det bästa är att bara slänga i det man är sugen på. En gryta är aldrig fel även om våren och solen äntligen är här.

Sköna maj välkommen! Kram!

Fortsätt läsa ”Släng allt i grytan – receptet”

Please follow and like us: